SVT har svaret på Östersjöns kris

Igår presenterade Naturvårdsverket en plan med 30 punkter, som snabbt kan genomföras, för att förbättra Östersjöns havsmiljö. I SVTs nyhetsartikel om ämnet skriver de längst ner följande träffande mening:

Miljön i Östersjön och Västerhavet är fortfarande alarmerande dålig trots en rad insatser under de 30 senaste åren.

Kan det bero på att man fokuserat och fixerat sig på fel saker under 30 år kanske?? Får se nu, hur var det; investeringar för 10 miljarder kronor på kväverening… inget på fosfor. You do the math.

Bilprovningen blir klimatinstitut?

Har du servat din bil hos Bilprovningen på senaste? Isåfall har du förmodligen fått ta del av deras kampanjmaterial i form av en folder, som förklarar hur temperaturen och koldioxidhalten skenar på jordklotet och i atmosfären. Syftet är att få fler att gå över på mer koldioxidutsläppssnåla bränslen.

Bland de bilder som illustrerar hur fruktansvärt det håller på att bli finns två bilder av Paluglaciären. Ett av dem är målat 1905 och ett är taget 2005. Man ser tydligt hur glaciären smält undan. Visst är det hemskt?! Det beror väl på vilket perspektiv man har. Jag vill återigen påminna om lilla istiden, då glaciärerna skjöt fram ordentligt och krossade byar och medförde svår svält i aplregionerna. Och lilla istiden slutade under 1800-talets andra hälft. Det finns inget som är ”normalstorlek” på glaciärer. De skjuter fram och smälter tillbaka, allt eftersom tiden går. Kan tipsa om ett tidigare inlägg i ämnet här.

En annan grafik i foldern är hur koldioxidhalten varierat i samtakt (eller rättare sagt dröjt sig 80 år efter temperaturen) med lufttemperaturen i Antarktis. Grafiken innehåller också det prognosticerade intervallet för temperatur och koldioxid. Det är smart, för man får verkligen en stark känsla av katastrof när man ser hur koldioxidhalten skenar upp till 1000 ppm. Men då skall man ju ha i åtanke att osäkerheten i den prognosen nästan är 100% mellan minsta och högsta prognosticerade värde (minst 550 ppm – högst 1000 ppm). Jag antar det är efter IPCCs utsläppsscenarier, där den maximala stegringen av koldioxid är ett senare som går ut på att inga tekniska innovationer för att minska CO2-utsläppen görs, samt att vi förbränner mer och mer i allt högre takt. Realistiskt? Nej.

Det som jag tänker på när jag ser grafiken är dock att CO2-halten är den högsta idag på 420 000 år, samtidigt är temperaturen långt ifrån att vara i närheten av maximal under dessa åren. Istället är temperaturen i alla toppar, som återkommer med cirka 120 000 års mellanrum, högre. Samtidigt ser man tydligt att koldioxidens inverkan på temperaturen, per enhet koldioxid i atmosfären, snabbt avtar. Trots att halten koldiox enligt prognoserna maximalt ökar 3 gånger över nuvarande värde, ökar temperturen som mest med 4 grader. Och detta där den interna naturliga variabiliteten är runt 14 grader!!!! Och även om vi ökar koldioxidhalten med absolut minsta möjliga enligt prognoserna (till 550 ppm) kommer temperaturen bara att höjas med cirka 1,5 grader. Då ligger temperaturen i Antarktis strax under de övriga topparna i grafen. 

Så hur hemskt är egentligen koldioxiden? Ja, enligt Bilprovningen verkar det ju inte vara jättestor fara på taket rent temperaturmässigt iallafall.

Koraller anpassar sig

Idag satt jag och tittade igenom Nature, som vanligt på torsdagar då veckas nummer kommer. Jag noterade en ny artikel som behandlade korallblekning. Det är ju rätt vanligt att man hör att en varmare värld kommer göra så att korallerna dör ut, men att reven först drabbas av korallblekning (det vill säga att algerna i symbiosen försvinner). Nu har det dock visat sig att en del av korallarterna börjat anpassa sig till högre vattentemperaturer i reven genom att ändra sina matvanor. Och det är ju egentligen konstigt om korallerna inte hade anpassat sig. För det är inte första gången temperaturerna stiger till dessa nivåer under det tidspann koraller existerat. Sammansättningen kanske blir lite annorlunda, men anpassning sker.

Intressant. Läs även hos SR Vetenskapsradion.

Oberoende tänkande belönas

Onsdagen den 3:a maj mottager Richard S. Lindzen, professor i meteorologi vid MIT, det nyinstiftade LEOPrize för oberoende tänkande (independant thinking). I samband med prisutdelningen i Wallenbergsalen vid Göteborgs Universitet kommer Lindzen att hålla ett föredrag om klimatet med följande rubrik:

Climate Alarm and Scientific Illiteracy, or The Revenge of Underappreciated Scientists.

Den 2:a maj och under förmiddagen den 3:e maj hålls dessutom ett antal mindre föreläsningar inom oceanografi och klimat vid Geovetarcentrum vid Wavrinskys plats. Tidsfristen för registrering är tyvärr förbi, men jag tror inte det är några problem om man är intresserad att ändå deltaga vid priscermonin och/eller föreläsningarna. Se LEOPrizes hemsida för mer information. Wall Street Journal har online en nyligen publicerad debattartikel från Richard Lindzen. Den 5:e maj håller Lindzen en föreläsning hos Timbro, mer information om det på deras hemsida.

Klimatreportage i Naturvetaren

Senaste numret av Naturvetaren, Naturvetareförbundets tidning, har ett specialreportage om klimatet och ger olika synvinklar från ett antal av Sveriges klimatforskare. Det är mycket läsvärt och ger en bred bild över vad vi tror samt för en gångs skull ger en rättvisande bild på att vi egentligen har stora kunskapsluckor inom vissa områden och att osäkerheterna är stora (i kontrast till vad som brukar presenteras).

Det finns egentligen bara en sak att invända mot och det är ett konstigt uttalande av Gunn Persson från SMHI när hon svarar på frågan vad som kommer hända i framtiden:

Alla modeller säger att det blir varmare.

Jaha? Och det är ett bevis för att de är rätt? Om alla modellörer hoppar över en klippavsats, skall vi också göra det då? Hennes inställning är lite intressant, för modellerna är ju uppbyggda utefter hur vi tror klimatsystemet fungerar, inte tvärtom. Modellerna kan egentligen nästa visa precis vad som helst, bara vi parameteriserar dem så att de gör det. Att först skapa en modell, sedan köra den och säga att det blir som modellen visar är dumt. Det blir lite av en ”hönan och ägget”-diskussion. Däremot är det en helt annan diskussion om det verkligen kommer bli varmare eller inte. Men att ta något förgivet bara för att modellerna visar det, speciellt när osäkerheterna är stora, känns inte riktigt vetenskapligt.

Domedag åt andra hållet

Jag fick mig ett gott skratt idag när jag tittade igenom en pärm med gamla arbeten från grundutbildningstiden på universitetet. Ett arbete, som jag och mina kurskompisar, gjorde i december 1999 handlade om aerosoler (små partiklar i luften) hade en inte allt för lyckad avslutning. Det avslutande stycket lyder:

I ett större miljösammanhang kan utsläppen av antropogena aerosoler ses som en ond cirkel. Ju mer aerosoler i atmosäfren, desto mer molnbildning som reflekterar solljus. Den ökade molnbildningen påverkar i sin tur nederbörden och fyller på de glaciärer som också ökar albedot. Det slutliga resultatet är att temperaturen minskar och människan kommer förbränna mer fossilt bränsle vilket leder till ökad aerosolhalt i atmosfären.

Ibland slår det över lite väl mycket åt alla håll. Antingen blir det jäkligt varmt och alla människor blir ugnsbakade, eller så kommer världen att bli en enda stor frysbox. Allt tack vare antropogena effekter. Underbart att ingen av våra handledare kommenterade på vår domedagsprofetia.

För den som undrar; vi kommer varken friteras eller frystorkas.

Strandade valar på grund av varmare vatten?

Stena Line delar ut gratis dagstidningar när man åker mellan Göteborg och Frederikshavn i Danmark. Igår åkte jag hem från Danmark (vilket jag gör ett antal gånger i månaden) och tog mig tid att läsa Göteborgs-Posten. Jag hittade en artikel om valar som strandar längs våra svenska kuster. Dessvärre verkar GP inte ha någon onlineversion av artikeln. I artikeln stod det i princip att det var självfallet att klimatförändringarna är det som får fler valar att stranda, eftersom vattnet blivit varmare.

Hä?

Vad jag vet är det en sanning med stor portion modifikation. För om det skulle vara så borde det finns ordentligt med notiser om massor av strandade valar under 1930-talet, då vattnet i genomsnitt var varmare än under 1990-talet och framåt. Något sådant känner jag dock inte till, och det nämndes inte heller i artikeln igår. Alltså har vi något att reda ut. Oavsett tycker jag det är lite väl magstarkt att skylla allt som händer på klimatförändringar, speciellt när det är saker som enkelt borde kunna kollas upp. Om någon vet att valar strandade oftare under 1930-talet, då är jag villig att kunna fundera på möjligheten att klimatförändringar är en orsak till fenomenet.

För att se en graf över vattentemperaturen i Kattegat och Skagerak från 1893 till 1999, klicka här.

Slagsida i SvD:s klimatrapportering

Näringslivets Medieinstitut (NMI) har idag lagt ut en intervju med Hilding Sundqvist, professor emeritus i meteorologi vid Stockholms Universitet. De pratar hur Svenska Dagbladet felaktigt presenterar klimatfakta med både överdrifter och rena missledanden. Tvärr finns inte SvD:s artiklar online och jag har inte läst dem, men enligt NMI skriver SvD bland annat i en artikel från 16:e april att isarna i Antarktis minskat med 90% sedan 1950-talet och insinuerar att havsnivån kan stiga med 72 meter till år 2100. Isarna har inte minskat med 90%, däremot förlorar knappt 90% av glaciärerna på antarktiska halvön massa. Det är något helt annat. Dessutom är 72 meter höjning av vattenytan baserat på att alla glaciärer och polarisar smälter fram till 2100. Det finns inte en enda seriös forskare som tror detta, utan istället tror man att höjningen kan bli maximalt 0,5 meter fram till 2100. Att vifta med 72 meter har jag för mig kommer från Greenpeace, som försökte göra ett stort nummer av detta en gång i tiden. Ingen tog dem seriöst, jag hoppas ingen tog SvD seriöst.

Lyssna på intervjun med Hilding Sunqvist här.

Miljörörelsen använder skygglappar

Igår sände SVT en debatt om kärnkraften i programmet Debatt. Oavsett vad man tycker om själva kärnkraftsfrågan (det får varje enskild läsare här själa ta ställning till) var programmet rätt intressant, även om mina ögon ryckte till rätt ofta då jag hörde hur politikerna och Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) misshandla ”klimatfrågan”.

Det var två saker jag la märke till, och som gav anledningen att skriva detta lilla inlägg, om hur miljörörelsen debatterar. Först och främst är det SNF jag syftar till här, eftersom det var dess ordförande Mikael Karlsson som var närvarande. Det första som jag tänkte på var hur SNF använder någon form av överhetsargument i form av yrkeshävdande. Ett antal gånger sa Mikael ”jag som forskare vet att …”. Det i sig är kanske inget fel, och det är okej att använda ett sådant uttryck, men då skall man göra det de gånger man blir attackerad i form av sitt yrke, inte för att hävda sig gentemot andra. Dessutom, bara för att han är forskare betyder inte det att han vet något alls, bara att han har en teori som han tror passar för att beskriva ett visst fenomen. Att använda den här typen av argument är ungefär detsamma saker som gör att ungdomar idag inte vill läsa fysiskt eller matematiskt inriktade ämnen. Ämnet matematik/fysik används av många som slagträ för att bestämt hävda hur svårt det är med naturvetenskap. Det märkte jag bland annat då jag undervisade matematik i en grundkurs för marint intresserade universitetsstudenter. När jag berättade för dem att vi skulle repetera lite matematik blev de helt skräckslagna och fick panik.

Det andra jag tänkte på var hur blinda SNF (och Miljöpartiet) var för kärnkraftsavfallet. Ingen kommer ju undan att det existerar och att något måste göras åt det. En plan finns för att ta hand om avfallet, men det vill inte SNF veta av. Istället argumenterar man emot förslaget utan att komma med något eget konkret förslag. Samma man som några minuter tidigare ojade sig över den skenande globala uppvärmningen, som kommer smälta alla jordens isar, ojade sig helt plötsligt över kommande istider. Det är ingen motsägelse i dessa ojanden, men de slänger sig verkligen från en extrem till en annan utan större problem, beroende på vilket syfte de vill uppfylla. Därför tycker jag det är märkligt att SNF blundar för kärnavfallet som om det inte existerar, eftersom de varken vill ta hand om det på det föreslagna sättet eller ens kommer med sakliga argument för ett annat sätt att ta hand om det. Vidare tycker jag det är märkligt att SNF ena stunden kan skrika global uppvärmning för att andra sekunden skrika istid, och samtidigt inte ens förstå att klimatet är variabelt över tid! Det spelar ingen roll om vi människor påverkar klimatet eller ej, det kommer ändå att förändras. Om vi tar bort alla växthusgaser kommer klimatet inte bli detsamma som det var innan vi började släppa ut växthusgaser. Skall vi då börja manipulera systemet för att få det som vi vill ha det? För SNF existerar bara normalperioden 1961-1990 som idealklimat, men jag är ledsen, vi kommer ALDRIG komma tillbaka till det ”standardklimatet”. Klimatsystemet är allt för variabelt för det. Det är rätt så pinsamt att SNF inte ens förstår den mest basala strukturen av vad klimat är. Det är väl på tiden att SNF snart istället sluter sig till debatten om hur vi skall anpassa oss till klimatförändringar, oavsett. Det är en minst lika viktig fråga som att förstå hur klimatet i sig fungerar. I matchen mellan Lag Klimat och Lag SNF står det just nu 2-0 till Lag Klimat efter ett självmål från SNF.

Klimatmodell var felaktig

Så har det visat sig att klimatmodellen från climateprediction.net var felaktig. Tydligen har en fil för aerosolproduktion vart fel, vilket medfört att modellen krashat för många användare under år 2013, eller har gett en signifikant ökning av lufttemperaturen på 11 grader globalt på 40 år (se press-release här). Det är i sig är helt orimligt, men tyvärr kavlades detta ut över hela världen under 2005 och skapade stor hype och hysteri kring den pågående uppvärmningen. Många har också fått en allt för hög uppvärmningstakt under 1900-talet. Det är rätt intressant eftersom detta program har laddats ned av hundratusentals användare, som nu måste köra om alla sina modeller igen. Förvisso kanske resultaten hittills inte är bortkastade i sig, utan kan användas som någon form av experimentdata av typen ”tänk om”. Men de är inte på något sätt ens jämförbara med det observerade klimat som finns på jorden, och kan därför inte heller ens vara i närheten av jämförbara för framtida prognoser. Läs gärna nyheten i sin helhet här.

Prins Albert vid Nordpolen

Så var jag åter vid skrivbordet efter en veckas resa. Det första jag såg när jag kom hem var en nyhet från BBC om att Monacos furste, Prins Albert, åkt till Norpolen under veckan för att skapa medvetenhet om global uppvärmning. Enligt Prins Albert själv skall han ha sett många tecken på global uppvärmning under sin resa, bland annat vissa områden som knappt var frusna. Ursäkta mig, men hur vet han att det beror på global uppvärmning? Det är ju löjligt. Det han i första hand kanske borde tänka på är om vindarna i området förändrats under senaste tiden, eftersom dessa har större inverkan på isutbredningen på kort sikt än vad global uppvärmning har. Dessutom kanske han borde göras medveten om den diskussion som pågår om huruvida isvolymen fortfarande är densamma i Arktis eller ej, även om arean förändrats, också detta som en följd av vindar som packar ihop isen i tjockare sjok. Av någon anledning tenderar såväl media som politiker att förklara saker med hjälp av människan innan man ens hunnit reflektera över om några naturliga tillfälligheter kan skapa det fenomen som observeras. Betrakta exempelvis fallet med orkanen Katrina. Det tog inte många sekunder innan det påstods att detta var ett verk av den antropogena växthuseffekten. Den som är bättre bevandrad i ämnet vet dock att så inte är fallet.

Jesus gick på is

Journal of Paleolimnology har i sitt senaste nummer en artikel från Doron Nof, Ian McKeague och Nathan Paldor där det diskuteras om Jesus, förutsatt att han har funnits, gick på vatten eller is. Enligt författarna är det högst troligt att Jesus faktiskt gick på is, och inte gjorde någon form av mirakel, som det beskrivs i Bibeln.

Där det hela sägs ha ägt rum är den lilla sjön Kinneret (eller Galileeiska sjön) i nuvarande norra Israel. Under nuvarande klimatförhållanden har det aldrig bildats is på sjön och chansen att det skall bildas räknas i artikeln till en gång på 10 000 år. För 1500 till 2500 år sedan var temperaturen i regionen dock 3 grader lägre än idag, vilket sammanfaller med tidspunkten för historiska personen Jesus sagda existens. Eftersom temperaturen var lägre var chansen att is skulle bildas på sjön ett på 160 år (det kan jämföras med bildandet av is på Bälten, som resulterade i Karl Xs vandring över isen år 1658, skedde för första gången på över hundra år). Isåfall skulle det kunna vara så att Jesus faktiskt gick på en frusen sjö snarare än vatten. Det som krävs för att sjön skall frysa till är två dagar med temperaturer på -4 grader. Detta skapar ett tio centimeter tjockt islager som är nog tjockt för att bära en vuxen människa.

Eftersom det inte finns något årtal då Jesus skulle ha gått på sjön kan inte författarna rekonstruera själva årtalet, istället kan de konstatera att sjön faktiskt har fryst till ett flertal gånger under de senaste 12 000 åren. Att kyrkan är starkt skeptisk mot denna nya teori är kanske inte så märkligt. Däremot är det onekligen intressant med nya teorier som kan förkla folksägner och andra mysterier.

Bortrest

Jag kommer vara bortrest i knappt två veckor. Får jag tillgång till dator och hittar något kul att skriva om gör jag det.

Ta tillfället i akt och skräm!

Karin Bojs från DNs vetenskapsredaktion brukar skriva intressanta och välinsatta artiklar (beroende av ämne). Men inte alla gånger lyckas journalister lika bra, oavsett hur duktiga de är. I onsdagens DN (5/4-06) kunde man läsa (ej online) om de svåra översvämningarna i centraleuropa. Bredvid fanns en text där Bojs på en helt outgrundlig anledning råkar koppla ihop dessa översvämningar med klimatförändringar. Förvisso gör hon det inte direkt eftersom hon de facto skriver:

Därmed inte sagt att just den här översvämningen tvärsäkert kan knytas till människans utsläpp av växthusgaser. Även det mest normala och opåverkade klimat rymmer stora variationer.

Även om jag och Karin Bojs därmed tycker samma sak i den frågan får det hon skrev olyckliga konsekvenser eftersom det omedvetet förstärker en skrämmande bild av förändrat klimat. Jag tror att Bojs inte är någon som skulle skrika klimatförändringar direkt det regnar och jag hoppas heller inte syftet med artikeln var att skrämma folk i onödan.

Översvämningarna som drabbar Europa för tillfället beror på en ovanligt lång snösäsong där omslaget till vår kom snabbt och plötsligt. Den långsamma övergången då tjälen går ur marken kom inte som vanligt. Smälter då de stora snömängderna ovanpå marken har jorden ingen chans att ta emot allt vatten, ty jorden är ju fortfarande frusen. Vattnet rinner istället ner i floder, åar och bäckar, som därmed svämmas över. Det är inget konstigt och har alltid vart så. Är vintersäsongen lång (därmed inte sagt att den är ovanligt kall) ackumuleras mer snö, som sedan måste smälta bort. Och smälter all snö på samma gång betyder det att månader av nederbörd släpps lös på mycket kort tid.

Det görs en liten logisk kullerbytta i texten. Bojs skriver att IPCC kommit fram till att Europa kommer bli varmare och få mer nederbörd med ökade växthusgaser. Nederbörden skall inte komma i form av ökad snö, utan mindre snö och mer regn. Eftersom nuvarande översvämningen är ett resultat av smältande snö blir resonemanget lite konstigt. Visst har det regnat samtidigt i de översvämningsdrabbade områdena också, men det är inte det som gjorde översvämningen.

Sist, men inte minst, kommer Karin Bojs in på havsytans nivå, vilket är helt frikopplat från översvämningar orsakade av nederbörd. Kopplingen görs istället av att det blir varmare. Via termisk expansion tar vattnet större plats och havsytan stiger. Det är helt korrekt. Att glaciärer och polarområden också smälter av stigande temperaturer är korrekt (även om det debatteras flitigt vad normalstatusen för glaciärer och is i polartrakter är). Visst är det jobbigt med en stigande havsyta, men ofta diskuteras orsaken utifrån fel perspektiv. Visst är mycket av katastrofala ekonomiska och humanitära kustnära översvämningar en direkt orsak av stigande havsyta som följd av ökade temperaturer. Men, samtidigt bosätter sig allt fler i kustområden vilket i sig ökar risken att folk drabbas av översvämningar. Översvämningar som tidigare kanske inte var katastrofala i och med att det bodde få människor i området ger nu betydligt större konsekvenser, även om det kanske i sig inte är direkt relaterat till klimatförändringar. Den aspekten förefaller ofta glömmas bort i dessa sammanhang.

I vart fall gillar jag att läsa Karin Bojs artiklar och ser fram emot många fler. Hon är en ypperlig journalist för att vara svensk vetenskapsjournalist, men även den bäste kan emellanåt tappa bort sig i skrivandets hetta.

Tropiska Antarktis

Jag hade inte tänkt skriva om detta till en början, men efter att ha tänkt på det i en vecka ungefär är det kanske lika bra att jag plitar ner några ord iallafall. Mycket handlar om polarområdena nuförtiden, och detta är inget undantag. I senaste numret av Science (utkom 31:a mars) återfinns en artikel som blivit vida citerad i media under den gångna veckan. Significant Warming of the Antarctic Winter Troposphere är titeln och beskriver en hittills okänd stark uppvärmning av luften över Antarktis. Det som är viktigt att komma ihåg är att uppvärmningen inte sker vid ytan utan en bra bit upp i atmosfären, cirka på 500 hPa-nivån. Ökningen i temperatur där uppe beräknas till att vara över en halv grad per dekad. Så länge denna uppvärmning inte sker i ytnivå kommer dock klimatsystemet (och allt vad som kan tänkas finnas däri) påverkas av denna uppvärmning. Att man upptäckte denna uppvärmning först nu beror på att man digitaliserat mätningar med radiosonder, och då speciellt ryska sådana. Tidigare fanns inte dessa tillgängliga alls. Samtidigt hittar man en nedkylning av stratosfären.

Så vad drar man för slutsatser om detta? Man säger inte att det beror på ökade utsläpp av växthusgaser, eller åtminstone bara att de kan spela en viss roll i det hela. Några tydliga ändringar har inte skett i den storskaliga cirkulationen, varför man tror att partiklar och molnförändringar har skapat uppvärmningen, tillsammans med växthusgaser möjligtvis. Havet ses inte heller verka bidra till de högre temperaturerna. De klimatmodeller författarna körde för att reproducera uppvärmningen gav inte heller en troposfärisk uppvärmning över Antarktis. Det är en av huvudsakerna varför man minskar trycket på att växthusgaser skulle vara den huvudsakliga orsaken. Uppenbarligen har vi ännu inte förstått hur växthusgaser fungerar i atmosfären eftersom vi inte kan parameterisera dem i våra modeller. Så länge vi inte kan det lider klimatmodellerna fortfarande stora brister. Däremot avslutar man artikeln med följande kloka ord:

The observation of significant tropospheric warming at southern high latitudes, decoupled from a smiliar surface change, is therefore very important for those investigating natural climate variability and the possible impact of increasing greenhouse gases.