Julpaus

De kommande veckorna är mycket fullbokade – expeditioner, undervisning, resor, jul- och nyårfirande. Därför tar Klimatbloggen en liten julpaus och återvänder i början av januari med nya intressanta inlägg. Välkomen åter!

God jul och gott nytt år!

Ytvattentemperaturer i Nordatlanten över 2000 år

För en vecka sedan publicerades en ny artikel i Nature om golfströmmens variationer över det senaste millenniet, vilket jag skrev om. Den behandlade nya proxydata från området utanför Florida, vilket är där golfströmmen tar sin början. Studien visade att volym- och värmetransporten varierat ganska mycket över de senaste tusen åren, och att det var öppet för diskussion hur orsak-verkan-sambandet fungerade.

I novembernumret av The Holocene finns ytterligare en intressant och relevant artikel rörande havsströmmarnas påverkan av klimatet i Europa – över de senaste 2000 åren. Även i denna artikel har sedimentkärnor från havsbotten tagits och analyserats. Kärnorna i denna artikel härstammar från Nordatlanten och togs utanför Island, Norge, Skottland samt Portugal. Med detta kan man få information om variationerna i nordatlantiska strömmen, den havsström som golfströmmen övergår i när den närmar sig Europa.

I sedimentkärnorna analyserades temperaturkänsliga parametrar, mest fokuserat på stabila syreisotoper (dO18) och planktonsammansättning. Det understryks av författarna att analysernas resultat inte enkelt går att jämföra på grund av fysiska faktorer i omgivningen. Exempelvis ger kärnan tagen utanför Island en stark säsongsignal då vattnet där under sommar och höst kommer från Atlanten och under vintern från Arktis med tillhörande omblandning. Utanför Skottska västkusten finns en stratifiering av vattenkolumnen under sommarhalvåret, men inte under vinterhalvåret. Utanför Portugal svänger strömningsriktningen efter säsong. Sommartid går strömmen söderut och en starkare upwelling finns, medan strömmen vintertid vänder norrut samtidigt som avrinningen från land ökar. Alla dessa mekanismer påverkar sedimentet i kärnorna.

Det finns fyra klimatperioder som är viktiga för de senaste 2000 åren; romerska värmeperioden (ca år 50-400 ekr), medeltida köldperioden (ca år 400-800 ekr; jag tror inte det finns ett etablerat svenskt namn för denna period – Dark Ages Cold Period), medeltida värmeperioden (ca år 800-1300 ekr) samt lilla istiden (ca år 1300-1900 ekr). Det finns också den nuvarande värmeperioden, men den vet vi ju inte hur länge den pågår. I vart fall sätter författarna dessa klimatperioder i relation till vad analyserna i deras kärnor visar. För jämförelse använder författarna också en iskärna från Grönland för att få en referens för atmosfärisk cirkulation under analysperioden. Gemensamt för både ytvattentemperaturer och lufttemperaturer är en tendens till lägre temperaturer under de två köldperioder (den medeltida köldperioden och lilla istiden) som kommit och gått under de senaste 2000 åren. Lilla istiden verkar också vara den kallaste perioden av de två. Det är däremot svårare att hitta gemensam respons under värmeperioderna. Utanför Island och Portugal är den romerska värmeperioden varmare än medeltida värmeperioden, medan det utanför Norge är tvärtom. Beroende på vad som analyserats fås också olika resultat. Utanför Portugal ger två metoder att 1900-talet var varmare än tidigare, medan en metod ger stor temperaturmässig variation (vilket förmodligen beror på tätheten av data) men inte något utslag av varmare än normalt. Sammantaget visar dock 1900-talet en stigande trend (vilken pågått under de senaste 200 åren) i alla kärnor, men författarna kan utifrån analyser av marina sediment inte fastslå att århundradet var exceptionellt. Men, jag är lite osäker på hur väldefinierat 1900-talet är i deras kärnor, det vill säga om hela århundradet är med (fram till 1950 finns med i alla kärnor dock) eftersom man nästan alltid mister några år när en kärna tas upp (och är det ”nyckelår” så kan det ju ge viss effekt). Någon jämförelse med uppmätta instrumentella data för 1900-talet presenteras inte, vilket kanske hade vart intressant i sammanhanget med deras slutsats (även om det alltid är lite riskabelt att jämföra några få årtionden med 2000 år).

Det författarna beskriver kan ge visst stöd till förra veckans Natureartikel att golfströmmen under Lilla Istiden förmodligen var svagare. Alla undersökta kärnor visade på en nedkylning under lilla istiden, vilket också var vad Natureartikel föreslog. Nedkylning skedde också under medeltida köldperioden. Om detta också berodde på samspel med golfströmmen hade vart intressant att veta. Det verkar dock ganska troligt eftersom samma mönster återspeglas i såväl iskärnor från Grönland som de marina sedimenten. Det omvända fallet, med värmeperioder, verkar dock inte lika starkt underbyggt, iallafall inte i marina sediment.

Lästips – Vintrigt värre med Joe D’Aleo

Climate Science har idag ett intressant och helt klart läsvärt gästinlägg om varför det helt plötsligt faller mer snö i framförallt Nordamerika. Lite vinterassocierat helt enkelt och lite uppiggande efter detta.  Och som jag skrivit tidigare (se längst ner) verkar vintern gå mot det mildare hållet iår, vilket ändock kan bjuda på en del snö om vi har tur (förenklat: milt -> varmare hav -> högre luftfuktighet -> mer snöfall vid kyla, speciellt under de normalt kallaste månaderna januari och februari).

Uppdatering 5/12: Brittiska MetOffice har återigen uppdaterat sin vinterprognos. För Sveriges del har det nu blivit en 50/50 chans för kallare eller mildare vinter än normalt bortsett från de sydöstra delarna där det är lite större risk för mildare än normalt. Med tanke på att en El Niño växer sig starkare kan man lägga följande osäkerhetsvarning med i sammanvägningen:

Moderate strength El Niño conditions are expected to continue through the winter and have in the past often been accompanied by colder-than-normal winter spells in northern Europe, particularly in the Scandinavian region. However, this effect does not materialise in all cases, and thus the uncertainty surrounding the influence of El Niño remains key to the forecast and will continue to be monitored.

Kyls eller värms Atlanten?

Vad händer med havens värmeinnehåll när den globala medeltemperaturen stiger? Haven fungerar som en stor buffert i klimatsystemet och har en viss tröghet. Vatten har en mycket större förmåga att lagra värme än luft. Av den anledningen är det av stor vikt att förstå hur dynamiken fungerar med haven, och hur deras påverkan på klimatsystemet är (exempelvis värmetransporten som hänger ihop med Golfströmmen). I september kom en artikel från Lyman et al som föreslog med hjälp av nya analyser av nyinsamlade data att värmeinnehållet i haven förvisso har ökat under en längre tid, men att det mellan åren 2003-2005 hände något konstigt; världshavens värmeinnehåll sjönk ganska kraftigt. Vad som hände med värmet var oklart – antingen har det begett sig djupare ner i haven eller strålat ut. Klart stod att det osannolikt kunde röra sig om mätfel. En global siffra är dock inte tillräcklig för att förstå varken orsak och verkan, eller hur vardera region själva utvecklas. En ny studie för Atlanten har i dagarna publicerats i Geophysical Research Letters. I studien undersöker Ivchenko, Wells och Aleynik värmeinnehållets utveckling i Atlanten, norr om ekvatorn, under de senaste 7 åren. Till sin hjälp har de data från ARGO-projektet – ett världsomspännande övervakningsprojekt med 2500-3000 (2721 st 3/12) fritt rörliga och omkringflytande mätare. Det understryks, som sig bör, att sju år är en allt för kort tid för att fastslå trender (vilket i övrigt är en ganska dålig metod) eller djupare förståelse av värmeinnehållsutvecklingen på dekadskala. Resultaten presenteras i form av AHC (Anomaly of Heat Content), vilket ger värmeinnehållets avvikelse i förhållande till klimatologin.

I Atlanten (härefter alltid norr om ekvatorn) är AHC negativ för de övre 1500 metrarna även om en uppvärmning generellt har skett (dvs AHC har minskat). Störst negativ AHC finns i intervallet 350-900 meters djup, medan positiv AHC finns på djupen mellan 200-300 meter. Denna positiva avvikelse är dock statistiskt inte signifikant. För hela vattenmassan uppskattas värmen bidragit med en temperaturökning på 0,015 grader, även om AHC fortsatt är negativ.

Författarna undersöker vidare värmeinnehållet på olika djup i Atlanten; 0-100, 100-500, 500-1000 och 1000-1500 meter. I alla lager har det skett en viss uppvärmning. I de övre 100 metrarna syns en säsongsmässig variation i värmeinnehållet. Mellan 100-500 meters djup är uppvärmningen tydlig, medan det på 500-1000 meters djup återfinns en ej signifikant ökning på grund av stora variationer. På 1000-1500 meters djup är ökningen ganska liten (och kanske inte helt signifikant).

Latitudinell indelning av Atlanten ger information om hur AHC utvecklar sig i olika områden. Från 10 grader nord till 50 grader nord och från 0-1500 meters djup är AHC negativ, medan den från 50 till 70 grader nord och samma djup är positiv. Än mer specifikt finner författarna att värmeinnehållet på 20-30 och 40-50 grader nord visar på avkylning, medan den på 30-40 och norr om 50 grader nord visar på uppvärmning. Så beroende på vart i Atlanten man befinner sig kan man uppleva nerkylning eller uppvärmning. Nästa steg i utredningen bör bli att fundera på hur länge AHC hålls negativ.

Dags för vinter – först en höstsummering

Idag, den 1:a december, inleds vintersäsongen (december till och med februari) 2007. Vi börjar säsongen med ganska milda temperaturer för årstiden. Tydligen var det varmaste 1:a decembernatten sedan 1953 runt om i Sverige, enligt SMHI. Göteborg slog även rekordet med 0,1 grader. Vad gäller hösten i övrigt har lågtrycksbanorna legat förmånligt för mildluften, som lätt har tagit sig upp över Nordeuropa (vi hade dock en ganska kylig start i november med 5-10 grader under det normala för stora delar av landet), vilket också innebar ökad nederbörd. Hösten blev därför den varmaste sedan pålitliga mätningar började 1860, iallafall i Götaland (också enligt SMHI). I Stockholm är antingen denna hösten, eller hösten 2000 den varmaste (den sammanställningen verkar ännu inte vara klar). För Norrlands del var dock hösten 2000 den varmaste.

Korsar vi sundet till våra syskon i Danmark finner vi att även där var hösten rekordvarm (inte så konstigt eftersom vindarna upp till oss passerar över Danmark). I Köpenhamn rapporteras det om den varmaste hösten sedan 1768, då mätningarna startade. Och det handlar inte om tiondelars grader, istället handlar det om 1,2 grader mer än den näst varmaste hösten, vilken inträffade 1938.

November var som bekant en underlig månad, inte bara för oss i Sverige, utan även för Danmark – och Grönland. Hos oss (och i Danmark) inleddes månaden med mycket under det normala temperaturer för att sedan övergå till över normala temperaturer. För Grönlands del brukar det ofta förhålla sig tvärtom med temperaturerna. I Nuuk på Grönland inleddes november månad med mycket över normala temperaturer, för att sedan övergå till under normala temperaturer. Detta rapporterar DMI. För övriga områden i Grönland var situationen liknande eller mer normal. Vissa avvikelser från detta förekom dock. För fler stationer kan man bege sig till arkivet hos DMI.

Avslutningen av november betyder att orkansäsongen i Atlanten officiellt är slut (säsongen 2005 avslutades dock inte förren i januari 2006 då Zeta slutligen gav upp). Årets säsong, som var prognosticerad för att med stor sannolikhet bli mer aktiv än normalt slutade på nära normal. För att vara petig var den lite under normalt aktiv (9 stormar uppkom varav 5 orkaner och 2 övergick till ‘major hurricane’. En normal säsong bjuder på 11 stormar varav 6 orkaner och 2 ‘major hurricanes’). En oväntad och snabb uppkomst av El Niño gjorde att vindmönstren över Atlanten förändrades och kraftigt reducerade chansen för nya orkaner att bildas. Mer om detta finns att läsa hos amerikanska NOAA. I samband med detta kan jag för den intresserade meddela att WMO (World Meteorological Organization, ett FN-organ) antagit ett ‘concensus statement’ angående tropiska cykloner. Mer att läsa om det finns via Prometheus.

Så, då är det kanske dags att blicka framåt mot den kommande vintern. Vad har den att erbjuda? Från brittiska MetOffice har vi tidigare fått reda på att vintern 2007 har något större sannolikhet att bli varmare än normalt. En uppdatering av prognosen väntas tisdagen den 5:e december. Samtidigt har danska DMI presenterat sin vinterprognos. Den visar att vintern i hela Nordeuropa kommer att bli mildare än normalt (referensperiod 1987-2001). DMIs prognos bygger på såväl dynamiska som på statistiska modeller, och båda modellerna visar en mild kommande vinter. Trots detta kanske den snöälskande personen inte behöver deppa ihop. Enligt DMI är det varmare än normalt i haven utanför Danmark, vilket ger högre avdunstning och högre luftfuktighet, vilket kan ge goda chanser för snö (eller regn om man har otur – nederbörd blir det iallafall).