Klimatbloggen

maj 30, 2007

Notis: Västkustbor badar säkert

Filed under: Havet,Hälsa,Notiser,Politik/Media — by Daniel @ 23:21

Okej, lite sådär semi-off topic inlägg. Med anledning av SvD:s artikel om framtida potentiella infektioner vid bad i sött eller bräckt vatten när man har öppna sår och har åldern emot sig och/eller har nedsatt immunförsvar kan jag bara konstatera att jag bor på rätt sida Sverige. Inte för att det kanske går att dra några större slutsatser gällande klimatpåverkan från det, men jag letade upp statistik från Smittkyddsinstitutet gällande de sjukdomar som SvD skriver om, så den intresserade kan förkovra sig lite:

  • Badsårsfeber (vibroinfektion). Rapporteringsskyldig sedan 1:a juli 2004, vartefter statistik endast via webben finns tillgänglig från det datumet. Antalet fall har ökat sedan dess, men är ganska få (endast 24 inhemska fall konstaterades förra året – och hur många av dem som är badrelaterade går inte att avgöra från tabellen). Smittskyddsinstitutet skriver själva att reservoarer för bakterien ”är salta, relativt varma havsvatten i många delar av världen, särskilt i Japan, sydöstra Asien och USA. Bakterien kan förekomma i svenska vatten, men det är tveksamt om detta medför någon nämnvärd smittrisk”. SVT skriver att det ”förra året insjuknade åtta personer i badsårsfeber, varav tre dog”. Inte så stort statistiskt underlag dessvärre för att dra långtgående slutsatser om det är sant.
  • Vinterkräksjuka (norovirus). Har ökat i antal för varje år, vintertid (vilket inte temperaturen har gjort). Sommartid kan man möjligen se en viss ökning under sommarveckorna med kulmen i mitten eller slutet av augusti.
  • TBE. Okej, inte badrelaterat, men finns med på SvD:s lista. Har ökat över åren, men finns till största delen längs ostkusten. Exakt orsak till ökningen kan vara svår att slå fast ur rent klimatologiskt perspektiv, speciellt eftersom vintrarna brukar vara ett effektivt sätt att stoppa fästingar. Bortsett från iår har de senaste vintrarna dock inte vart särskilt mycket utanför det normala. Förra årets mycket kalla vår rådde heller inte bot på fästingarna, då de istället blev en 67%-ig ökning jämfört med 2005.

Oavsett är det alltid trevligare att bada i saltvatten. Vidare är det fler arter att spana in när man snorklar. Dessutom har jag svårt att se några starka klimatindikatorer i statistiken. Uppmaningen är alltså att bada som vanligt – åtta insjuknade är ingenting jämfört med hur många som insjuknar av andra sjukdomar i vårt land (exempelvis ”mördarbakterier” som smittar 2-300 personer per år eller influensa som varje år tar kål på mängder av människor). Risken att dö i någon olycka på vägen till badplatsen är dessutom mångfaldigt högre än att få en infektion väl i vattnet. Men, vad gör inte tidningar i jakten på sensationer.

mars 13, 2006

Malaria i varenda gatuhörn!

Filed under: Hälsa,Temperaturer — by Daniel @ 22:41

Inte helt sällan får man höra att om det blir varmare så kommer vi få se mer malaria i Europa, och går det riktigt galet kommer de smålänska skogarna bli malariamyggans nya hemvist. Detta är effektfullt eftersom vi förknippar malaria med något tropiskt… och om det blir varmare måste ju de smålänska skogarna bli tropiska, eller? Riktigt så ”illa” är det väl kanske inte, med det får många att fundera, tyvärr i fel banor. Skulle malaria kunna slå sig ner uppe hos oss, eller för den delen, bara få en större spridning i Europa? Det är möjligt, men frågan är om bara temperaturen spelar någon roll, eller om det egentligen är andra faktorer som ligger bakom.

Vad många inte vet är att malaria är en sjukdom som förekom i hela Europa så sent som under 1800-talet, men även under 1900-talet, speciellt under andra världskriget i Ryssland. I Finland dog 1800 personer under ett malariautbrott mellan åren 1751 till 1773 och ytterligare nästan 5500 personer i fler malariautbrott under åren 1800 till 1870 (källa). Även om dödligheten inte var stor uppskattas att 7-20% av Finlands befolkning drabbades av malaria under 1800-talet. Det finns till och med beskrivningar av malariautbrott norr om polcirkeln (Kittilä, Finland). I Archangel, strax söder om polcirkeln, i Sibirien insjuknade under ett utbrott mellan åren 1922 och 1925 cirka 30 000 personer i malaria, varav 10 000 dog av följderna.

I Storbritannien var malaria, eller ague som det kallades där, vanligt förekommande i litteraturbeskrivningar. Bland annat förekommer malaria i en av Shakespeares pjäser (Stormen). I London var ett träsk, där parlamentet idag ligger, välkänt som ett starkt näste för malariamyggor. Ända fram till början av 1900-talet var insjuknande i malaria inte en allt för okänd händelse i det förenade kungadömet. Det sista land i Europa att bli malariafritt var Holland. Så sent som 1972 förklarades landet malariafritt av WHO. Hos Smittskyddsinstitutet kan man läsa att malaria var förekommande även i Sverige fram till 1930-talet (smittospridaren, mygg av arten Anopheles, finns dock kvar än idag).

Nu måste man komma ihåg att det finns olika typer av malaria. De två huvudsakliga formerna är Plasmodium Falciparum och Plasmodium Vivax, varav den förstnämnda är den aggressiva formen av malaria idag vanligt förekommande i tropikerna men stod även bakom utbrottet i sibiriska Archangel under första hälften av 1900-talet. P. Vivax är däremot en ”snällare” variant av malaria och var den dominerande förekommande runt om i Europa tidigare.

Varför försvann malaria från Europa? Troligen har det att göra med förändrad markanvändning. Sumpmarker försvann genom utdikning, vilket försvårade för myggorna att lägga ägg. Isolering i hus ökade och djurhållningen ändrades, vilket i sig därmed minskade människornas exponering mot mygg.

Malaria har en förmåga att hitta en förutsättning i varje klimattyp att sprida sig som effektivast. Man skulle ju kunna tro att smittspridningen sker under varma, fuktiga förhållanden. Men icke. I Europa spreds malarian främst under vinterhalvåret, eftersom myggan övervintrade inomhus och då lätt kunde slurpa i sig ett litet mellanmål. Sommartid upphörde smittospridningen. I länder med tork/våtperioder sker smittospridningen däremot mitt under torkperioden, medans det i tropiska länder sker året om.

Så frågan är om malaria skulle kunna återvända till våra breddgrader. Ja, absolut, det har ju funnits här tidigare. Men finns förutsättningarna kvar? Mer tveksamt. Markanvändningen är annorlunda nu. Det finns inte så mycket våtmarker kvar för myggen att slå sig ner i och vår exponering mot mygg är inte så stor längre. De flesta bor inte längre med boskap tätt inpå och alla har mer eller mindre välisolerade hus. Och om temperaturerna går upp kommer det förmodligen inte göra så mycket till eller från för spridningen av malaria i Sverige. Speciellt inte eftersom sjukdomen uppenbarligen fanns i stor utsträckning i Sverige och övriga Europa redan under lilla istiden, då temperaturerna var lägre än idag.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.