Klimatbloggen

augusti 5, 2006

Snö på Teide

Filed under: Temperaturer,Vulkaner — by Daniel @ 9:26

Under sommaren var jag under en vecka på Teneriffa. Undviker man bara att hamna på en turistort så är ön faktiskt väldigt trevlig. Ännu trevligare blir den om man är mindre för sol och bad och mer för upptäcksfärd och äventyr på egen hand. När man tar sig runt på ön slås man av de stora kontrasterna i klimatzonerna (det gäller de flesta kanarieöar). I söder, där turisterna håller till, är det ökenliknande landskap och kaktusar är den dominerande vegetationen. Beger man sig däremot till nordsidan av ön är det väldigt grönt och frodigt med stora skogar och mer nederbörd. Det är vulkanen Teide som förhindrar passadvindarna att bära med sig fuktiga luftmassor till den södra delen av ön. Tar man sig upp på Teide kommer man snart över trädgränsen och ett till synes nästan dött landskap med förstenade lavafloder och pimpsten breder ut sig (underskatta dock aldrig ödlorna!).

För att detta inlägget inte skall få karaktär av någon reklam tänker jag nu försöka komma till min poäng. Under vinterhalvåret är det mer regel än undantag att Pico del Teide (den högsta punkten på Teneriffa, ca 3 700 m.ö.h) är snötäckt. Det varierar väldigt mycket hur lång själva snösäsongen är, men för det mesta är åtminstone toppen snötäckt under januari och februari. Den förgående vintern kom snön redan i november och försvann inte förren i april iår, något som betecknas som ovanligt länge. Det kanske är lite svårt att tänka sig när man ser på temperaturutvecklingen vid observatoriet i Izaña (2 400 m.ö.h), nordliga flygplatsen Los Rodeos (tror jag det är) eller huvudstaden Santa Cruz.

Jag begav mig upp till 3 555 meters höjd, vilket är den högsta höjd man får bestiga utan tillstånd. Det som imponerade mig mest, bortsett från utsikten, var att det fortfarande fanns snö kvar där uppe (bilden är tagen den 17:e juli 2006). Förvisso låg den mellan några lavabumblingar och ett okänt antal turister hade trampat omkring i snön (av ren glädje hoppas jag?), men det är ovanligt att det på Teides topp ligger kvar snö, ens i skrevor, så här sent på året. Knappast kommer snön överleva till när vintersäsongen sätter igång igen, men vem tycker inte det är en kul grej med snö där man inte riktigt förväntar sig det i juli? 

mars 6, 2006

Artonhundra-frys-ihjäl

Filed under: Klimatperioder,Temperaturer,Vattenstånd,Vulkaner — by Daniel @ 20:42

De flesta känner säkert till uttrycket artonhundra-frys-ihjäl, men få verkar veta vart detta kommer ifrån. På engelska finns samma uttryck: eighteen hundred and froze to death. Uttrycket har sin grund i en klimatologisk händelse (nu rör vi oss i gränstrakterna av klimat och meteorologi), orsakad av vulkanism, för 190 år sedan.

Den 11 april 1815 inträffade under kvällen en händelse som befolkningen på Borneo och Java sent skulle glömma. Enorma muller och explosioner hördes, marken skakade och ett starkt ljussken lös upp horisonten. På ön Sumbawa i nuvarande Indonesien hade vulkanen Tambora vaknat till liv. Mullret hördes över ett avstånd av cirka 150 mil. Det man inte visste då var att detta utbrott skulle bli det kraftigaste någonsin i modern tid (förmodligen även på tusentals år), med mycket allvarliga globala konsekvenser som följd. Inte förren i juli samma år skulle utbrottet mattas av. Då hade Tambora förlorat knappt en tredjedel av sin höjd, kastat upp 100 kubikkilometer stoft i atmosfären och över 10 000 människor skulle ha fått sätta livet till i direkt anslutning till utbrottet. Mångdubbelt fler skulle få sätta livet till som en indirekt orsak av Tamboras utbrott.

Vintern 1815/16 var kallare än normalt, men inte så hård som man förmodligen skulle förvänta sig efter ett stort vulkanutbrott, även om snö låg kvar ända in i maj i Storbritannien. Den riktigt stora överraskningen var sommaren – eller rättare sagt, sommaren som aldrig kom. År 1816 är känt som året utan sommar och det är härifrån uttrycket artonhundra-frys-ihjäl stammar. Sommaren var riktigt kall, såpass kall att sådden aldrig mognade. Detta ledde till svår hungersnöd över hela världen. En försiktig uppskattning av antalet döda i hungersnöd i världen, som följd av den kalla sommaren, är över 100 000 människor.

På den amerikanska östkusten slog två stora snöstormar till mitt i juni och is la sig som en hinna på bäckar och floder redan i juli. I Storbritannien kom is på Thamsen så tidigt som september. På Irland blev den redan svåra hungersnöden ännu värre i och med att potatiskörden återigen slogs ut. I södra Italien kom röd/gul snö, något som förskräckte de stackars italienarna, vilka annars aldrig får se snö så långt söderut.

Utbrottet på Tambora, som gav upphov till en totalförändrad klimatologisk störning under ett antal år, räknas på VEI-skalan (volcanic explosivity index) som en sjua, där 8 är maximalt, det vill säga super-colossal. Krakatau, som skulle få ett utbrott under 1880-talet, betecknas ofta som ett mycket stort utbrott, men var bara en femtedel så stor som Tambora 65 år tidigare. Det visar tydligt att vulkaner kan ha riktigt stor inverkan på klimatet under flera år efter ett utbrott. Det senaste större utbrott på jorden var Pinatubo år 1991, vilken hade en VEI på 6. Effekterna blev inte lika dramatiska som under Tamboras utbrott, men man kunde uppmäta en minskning på cirka 30% i inkommande solstrålning i Abisko månaderna efter utbrottet. Globala vattenståndet minskade också med några millimeter som föld av utbrottet, men har sedan dess återhämtat sig.

Nu väntar vi bara på nästa stora utbrott…

Blogga med WordPress.com.