Klimatbloggen

december 6, 2006

Ytvattentemperaturer i Nordatlanten över 2000 år

För en vecka sedan publicerades en ny artikel i Nature om golfströmmens variationer över det senaste millenniet, vilket jag skrev om. Den behandlade nya proxydata från området utanför Florida, vilket är där golfströmmen tar sin början. Studien visade att volym- och värmetransporten varierat ganska mycket över de senaste tusen åren, och att det var öppet för diskussion hur orsak-verkan-sambandet fungerade.

I novembernumret av The Holocene finns ytterligare en intressant och relevant artikel rörande havsströmmarnas påverkan av klimatet i Europa – över de senaste 2000 åren. Även i denna artikel har sedimentkärnor från havsbotten tagits och analyserats. Kärnorna i denna artikel härstammar från Nordatlanten och togs utanför Island, Norge, Skottland samt Portugal. Med detta kan man få information om variationerna i nordatlantiska strömmen, den havsström som golfströmmen övergår i när den närmar sig Europa.

I sedimentkärnorna analyserades temperaturkänsliga parametrar, mest fokuserat på stabila syreisotoper (dO18) och planktonsammansättning. Det understryks av författarna att analysernas resultat inte enkelt går att jämföra på grund av fysiska faktorer i omgivningen. Exempelvis ger kärnan tagen utanför Island en stark säsongsignal då vattnet där under sommar och höst kommer från Atlanten och under vintern från Arktis med tillhörande omblandning. Utanför Skottska västkusten finns en stratifiering av vattenkolumnen under sommarhalvåret, men inte under vinterhalvåret. Utanför Portugal svänger strömningsriktningen efter säsong. Sommartid går strömmen söderut och en starkare upwelling finns, medan strömmen vintertid vänder norrut samtidigt som avrinningen från land ökar. Alla dessa mekanismer påverkar sedimentet i kärnorna.

Det finns fyra klimatperioder som är viktiga för de senaste 2000 åren; romerska värmeperioden (ca år 50-400 ekr), medeltida köldperioden (ca år 400-800 ekr; jag tror inte det finns ett etablerat svenskt namn för denna period – Dark Ages Cold Period), medeltida värmeperioden (ca år 800-1300 ekr) samt lilla istiden (ca år 1300-1900 ekr). Det finns också den nuvarande värmeperioden, men den vet vi ju inte hur länge den pågår. I vart fall sätter författarna dessa klimatperioder i relation till vad analyserna i deras kärnor visar. För jämförelse använder författarna också en iskärna från Grönland för att få en referens för atmosfärisk cirkulation under analysperioden. Gemensamt för både ytvattentemperaturer och lufttemperaturer är en tendens till lägre temperaturer under de två köldperioder (den medeltida köldperioden och lilla istiden) som kommit och gått under de senaste 2000 åren. Lilla istiden verkar också vara den kallaste perioden av de två. Det är däremot svårare att hitta gemensam respons under värmeperioderna. Utanför Island och Portugal är den romerska värmeperioden varmare än medeltida värmeperioden, medan det utanför Norge är tvärtom. Beroende på vad som analyserats fås också olika resultat. Utanför Portugal ger två metoder att 1900-talet var varmare än tidigare, medan en metod ger stor temperaturmässig variation (vilket förmodligen beror på tätheten av data) men inte något utslag av varmare än normalt. Sammantaget visar dock 1900-talet en stigande trend (vilken pågått under de senaste 200 åren) i alla kärnor, men författarna kan utifrån analyser av marina sediment inte fastslå att århundradet var exceptionellt. Men, jag är lite osäker på hur väldefinierat 1900-talet är i deras kärnor, det vill säga om hela århundradet är med (fram till 1950 finns med i alla kärnor dock) eftersom man nästan alltid mister några år när en kärna tas upp (och är det ”nyckelår” så kan det ju ge viss effekt). Någon jämförelse med uppmätta instrumentella data för 1900-talet presenteras inte, vilket kanske hade vart intressant i sammanhanget med deras slutsats (även om det alltid är lite riskabelt att jämföra några få årtionden med 2000 år).

Det författarna beskriver kan ge visst stöd till förra veckans Natureartikel att golfströmmen under Lilla Istiden förmodligen var svagare. Alla undersökta kärnor visade på en nedkylning under lilla istiden, vilket också var vad Natureartikel föreslog. Nedkylning skedde också under medeltida köldperioden. Om detta också berodde på samspel med golfströmmen hade vart intressant att veta. Det verkar dock ganska troligt eftersom samma mönster återspeglas i såväl iskärnor från Grönland som de marina sedimenten. Det omvända fallet, med värmeperioder, verkar dock inte lika starkt underbyggt, iallafall inte i marina sediment.

TrackBack URI

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: