Klimatbloggen

december 3, 2006

Kyls eller värms Atlanten?

Filed under: Havet,Klimatdata,Temperaturer — by Daniel @ 19:25

Vad händer med havens värmeinnehåll när den globala medeltemperaturen stiger? Haven fungerar som en stor buffert i klimatsystemet och har en viss tröghet. Vatten har en mycket större förmåga att lagra värme än luft. Av den anledningen är det av stor vikt att förstå hur dynamiken fungerar med haven, och hur deras påverkan på klimatsystemet är (exempelvis värmetransporten som hänger ihop med Golfströmmen). I september kom en artikel från Lyman et al som föreslog med hjälp av nya analyser av nyinsamlade data att värmeinnehållet i haven förvisso har ökat under en längre tid, men att det mellan åren 2003-2005 hände något konstigt; världshavens värmeinnehåll sjönk ganska kraftigt. Vad som hände med värmet var oklart – antingen har det begett sig djupare ner i haven eller strålat ut. Klart stod att det osannolikt kunde röra sig om mätfel. En global siffra är dock inte tillräcklig för att förstå varken orsak och verkan, eller hur vardera region själva utvecklas. En ny studie för Atlanten har i dagarna publicerats i Geophysical Research Letters. I studien undersöker Ivchenko, Wells och Aleynik värmeinnehållets utveckling i Atlanten, norr om ekvatorn, under de senaste 7 åren. Till sin hjälp har de data från ARGO-projektet – ett världsomspännande övervakningsprojekt med 2500-3000 (2721 st 3/12) fritt rörliga och omkringflytande mätare. Det understryks, som sig bör, att sju år är en allt för kort tid för att fastslå trender (vilket i övrigt är en ganska dålig metod) eller djupare förståelse av värmeinnehållsutvecklingen på dekadskala. Resultaten presenteras i form av AHC (Anomaly of Heat Content), vilket ger värmeinnehållets avvikelse i förhållande till klimatologin.

I Atlanten (härefter alltid norr om ekvatorn) är AHC negativ för de övre 1500 metrarna även om en uppvärmning generellt har skett (dvs AHC har minskat). Störst negativ AHC finns i intervallet 350-900 meters djup, medan positiv AHC finns på djupen mellan 200-300 meter. Denna positiva avvikelse är dock statistiskt inte signifikant. För hela vattenmassan uppskattas värmen bidragit med en temperaturökning på 0,015 grader, även om AHC fortsatt är negativ.

Författarna undersöker vidare värmeinnehållet på olika djup i Atlanten; 0-100, 100-500, 500-1000 och 1000-1500 meter. I alla lager har det skett en viss uppvärmning. I de övre 100 metrarna syns en säsongsmässig variation i värmeinnehållet. Mellan 100-500 meters djup är uppvärmningen tydlig, medan det på 500-1000 meters djup återfinns en ej signifikant ökning på grund av stora variationer. På 1000-1500 meters djup är ökningen ganska liten (och kanske inte helt signifikant).

Latitudinell indelning av Atlanten ger information om hur AHC utvecklar sig i olika områden. Från 10 grader nord till 50 grader nord och från 0-1500 meters djup är AHC negativ, medan den från 50 till 70 grader nord och samma djup är positiv. Än mer specifikt finner författarna att värmeinnehållet på 20-30 och 40-50 grader nord visar på avkylning, medan den på 30-40 och norr om 50 grader nord visar på uppvärmning. Så beroende på vart i Atlanten man befinner sig kan man uppleva nerkylning eller uppvärmning. Nästa steg i utredningen bör bli att fundera på hur länge AHC hålls negativ.

TrackBack URI

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: