Kan is vara beroendeframkallande?

Is är spännande grejer måste jag säga. Speciellt nu i vintertid och kylan gör sig påmind i omgångar. För några kan det vara en jobbig tid, inte bara för att det är mörkt ute, vilket kan ge depressioner hos vissa, eller att det är glatt och några faller och bryter både det ena och det andra benet. Nej, för vissa kan det vara jobbigt eftersom ytterligare en tung last i vardagslivet gör sig påmind (som om inte chokladbegäret ibland skulle vara nog) – SMHIs istjänst. Jag vet inte varför, men kartor är väldigt fascinerande. Det går att stirra i timtal på dem och ändå upptäcka något nytt (för att inte tala om antika kartor – don’t get me started). Att dessutom studera hur isen växer till och smälter av i Östersjön är som att få en upprymd känsla inombords. Absolut och ytterligt fascinerande. Dessutom, finns det en bättre vintertemperaturindikator än is för en region som Östersjön?

I vart fall är vi bara några dagar ifrån att vintern officiellt tar slut och våren börjar, men isen kommer bestå och förmodligen växa ett litet tag till. Den maximala isutbredningen brukar normalt ske någon gång mellan slutet av februari och mitten av mars.

I övrigt såg jag att SVDs ledarblogg uppmärksammat mig i en kort liten text. Man tackar.

UPPDATERING: I min lilla iver att skriva blev första rubriken lite skum, det händer så ibland när man tänker på många saker samtidigt. Vet inte om is i sig kan vara beroende, men den kan mig veterligen ge beroende.