Klimatbloggen

april 23, 2007

Stort, skoj och svulstigt i Wien

En vecka i Wien är intensiv, inte bara på grund av alla mozartkulor och sachertårtor. Ännu mer intensivt blir det när tusentals och ännu mer tusentals geovetare träffas i en och samma konferensbyggnad. Det var första gången jag deltog på en EGU-konferens, och det var nog större än vad jag hade förväntat mig. Att ta in all information är inte varken praktiskt eller teoretiskt möjligt. Tur nog fick jag antecknat en hel del av vad som sades där nere, och jag fick också träffat några av dem jag läst artiklar av (och ibland även skrivit om här på bloggen).

Så vad fick jag reda på? Jag tänker inte redovisa person efter person vad de sa (det blir allt för stort) eller gå in på något i detalj (det mesta av det nedanför sysslar jag ju inte med själv utan bara finner intressant), istället tar jag det i stora drag varför många föredrag och postrar inte kommer att omnämnas även om de var se- och hörvärda.

Solforskarna verkade inte riktigt nöjda med senaste IPCC-rapporten då de anser den underskatta solens roll i systemet. Att varje ny satellit, som skjuts upp för att mäta solstrålningen, ger olika resultat är lite problematiskt och ett stort pusslande. Från proxyfolket är det problem med att datumsätta proxyserierna eftersom den metod man hittills använt är ganska oexakt. Vi fick också veta att Dansgaard Oeschger-händelserna inte är periodiska och att de inte drivs av externa faktorer såsom solstrålning.

Mycket pratades det om värmetransporterna i haven och deras betydelse för klimatet. Som vi vet varierar det ganska mycket på en sub-årlig skala hur mycket värme som transporteras norrut (och söderut) i systemet. Det kan ju få som följd att vissa skriker vargen när det egentligen är en liten guldfisk. Det krävs betydligt längre mätningar än 1 år för att förstå hur variabiliteten är i haven. Med den transektmetod som användes, och som sedan blev en vargen kommer-nyhet, krävs det en tidsskala på århundraden för att kunna konstatera förändringar i MOC. En ny mätmetod, bestånde av flera fasta kontinuerligt mätande bojar tvärs Atlanten, kan istället vara bättre. Använder man den metoden behöver vi bara vänta någonstans i storleksordningen 50-60 år innan vi kan se någon förändringar i MOC. Används istället både transekter och bojar samtidigt förkortas tidsskalan ytterligare till ett antal årtionden. Det går alltså inte med dagens mätningar att skilja på variationer och/eller trender i data gällande MOC. I övrigt noterade jag att den händelse, som inträffade i november 2004 och som fick stor skrämselgenomslag i världsmedia snarare betecknas som lite kuriosa hos forskarna och inte som särskilt katastrofal eller ens direkt märkvärdig i sig. Det enda man kan säga är att instrumenten blev fler och bättre i början av 2000-talet och att man helt plötsligt bara fick bättre upplösning. I övrigt fick vi också lära oss om att minnet i haven är olika – från Atlanten som har ett ganska långt minne till Stilla Havet som snarare verkar lida av alzheimers.

Värmeinnehållet i haven är en ganska het fråga. Beroende på vem man frågar kan man få helt olika resultat, dessutom har man nyligen upptäckt ganska stora felkalibreringar hos instrumenten, varför vissa föredrar att utesluta instrument. Jag har anledning att återkomma till detta ganska snart i och med en just sådan rättelse till ett tidigare inlägg. Enligt Levitus, som höll ett föredrag i Wien, rasar för tillfället en ganska hetsig debatt om hur man skall korrigera alla data som visat sig vara fel, och det är inte världens lättaste uppgift. Dessutom har man bara under de senaste åren börjat täcka in även södra halvklotets hav i värmemätningarna, och det påverkar också data i viss utsträckning.

Högupplösta tidsserier av temperatur eller nederbörd i olika områden upptog också en del av veckan. En serie från Island visade bland annat på höga ytvattentemperaturer under medeltida värmeperioden, och att temperaturen sedan dess minskat. Mycket snabba förändringar på uppåt 1 grad skedde när värmeperiden började och avslutades. För Atlantens djupvatten, och ventilationen av djupvatten är kalla perioder goda nyheter då ventilationen sker oftare trots att transporten upp i Atlanten via flordiaströmmen är svagare. Som kompensation får istället vattnet en högre densitet, vilket ger mer djupvattenventilation. I Medelhavet var det under den medeltida värmeperioden också högre produktion då det nuvarande sydeuropeiska klimatet förflyttades längre söderut. Gränsen, som idag går i nordafrika, har flera gånger förskjutits fram och tillbaka över Medelhavet. I västafrika var det under den romerska värmeperioden mycket blötare än idag. Nordafrika fungerade ju som Roms kornbod, men sedan blev det helt plötsligt torrare, vilket gav mindre mat till rikets invånare, vilket i sig skulle kunna vara en bidragande orsak till rikets kollaps. Jag gillar dessa teorier, även om man inte kan förklara samhällens kollaps med en enda faktor – det är alltid många som samverkar. Iallafall verkar nederbördsmönstret i nordafrika variera i cykler på 500 år och att det efter medeltida värmeperioden har blivit betydligt torrare än vad det varit tidigare i området.

Stormar (inte orkaner) är ett ämne som många pratar om, speciellt nu efter vi har haft flera i vårt område – inte minst Gudrun och Per, och allt annat vad de nu heter. Även om många redan vet det har inte stormarna i Europa ökat nämnvärt på senare tid. På längre sikt, sedan slutet av 1800-talet, har de istället minskat, förutsatt att man har tilltro till data. En viss ökning skedde 1960-1990, men därefter minskade stormigheten igen. Och det är liknande resultat som BACC fann för Östersjöområdet, att stormigheten inte har en trend alls. Vi skall dock hålla oss kvar i atmosfären lite och vända blicken mot NAO, detta fenomen som ofta styr vintrarna hos oss. Normalt brukar man se det som tryckgradienten mellan Azorerna och Island, men en ny tolkning ger en annorlunda bild. Man skall tänka sig NAO som brytande vågor i stratosfären över Grönland, vilket föranleder blockeringar över Europa. Blir NAO positiv betyder det att färre vågbrytningar sker, och ett negativt NAO följdaktligen att fler vågor bryts.

Känslorna svallade ibland ganska mycket på föredragen. Jag var med om iallafall två sådana tillfällen. Dels var det en fransk professor inom solmagnetism som retade gallfeber på en kvinnlig modellör genom att säga att solens magnetfält är direkt ansvarigt för intensiva orkansäsonger, smältande isar och förändrade ekosystem. Ganska kontroversiellt må jag säga, och tyvärr var jag inte med under hela föredraget så jag missade på vilka data han underbyggde sina teorier. Men nog var det väldigt underhållande gräl de hade, lite på catfight-stadiet. Den andra händelsen var när Fred Singer höll låda. Han pratade om CCSP-rapporten (vilken ingen europeisk forskare verkar ha läst eftersom nästan ingen räckte upp handen när Singer frågade vilka som läst den – jag har inte läst den) och hur själva rapporten skiljer sig från sammanfattningen. Han tyckte det var den fullständiga rapporten man skulle läsa och inte sammanfattningen eftersom sammanfattningens slutsatser inte har stöd i rapporten. Singer uppmuntrade därför alla att läsa den fullständiga rapporten snarare än sammanfattningen (han hänvisade bland annat till skillnader i modellresultat kontra mätningar de olika lagrens temperaturvariationer i atmosfären). Givetvis fick detta mothugg från en annan amerikan som ansåg att Singer inte höll sig till sanningen. Denna person, vem det nu var, tyckte istället man skall läsa sammanfattningen, eftersom den är lättare att förstå (jag antar också han anser att sammanfattningen och rapporten ge samma stöd till vad som än står däri). Men, det man kunde dra som slutsats var att Singer ansåg man skulle läsa en fullständig rapport och hans kommentator att man skulle läsa sammanfattningen. Det gav inte så mycket klarhet, men det var inte oväntat.

En liten kuriosa är att dagarna, på grund av växthusgaserna, kommer bli längre i framtiden, hela 0,65 millisekunder längre till år 2100. Dessutom kommer vikten att öka hos en människa som väger 80 kg idag; år 2100 kommer han eller hon att väga 0,001 milligram mer.

Och för dig som brukar illustrera solen med hjälp av en apelsin – byt till en citron istället eftersom det är mer likt formen på solen.

I övrigt hade jag två postrar där nere och det var väldigt givande. Fick träffat många människor som var intressanta och genuint intresserade av vad man sysslade med. Sånt gillar jag, speciellt eftersom det var första gången på en sådan konferens och man inte känner många folk ännu. Men även om det kan se så ut är det inte alltid lätt att stå med ett stort brett leende i två timmar. Dags att ta den här vitamininjektionen och använda den till något vettigt i arbetet…

About these ads

9 kommentarer

  1. Tack för en intressant inblick. Det du förmedlar från Wien känns inte riktigt igen när en hör hur TV4 snackar om klimatet. Vad säger alla dessa geovetarna om IPCC’s rapporter?

    Kommentar av Oskar — april 23, 2007 @ 23:40

  2. Oskar: Vad enskilda forskare tycker om rapporterna är inte lätt att veta eftersom det inte är ett ämne som kommer upp till diskussion särskilt ofta (de flesta hänvisar ju till sin egen eller relaterade kollegors forskning snarare än samlingsrapporter som IPCC).

    Kommentar av Daniel — april 24, 2007 @ 11:13

  3. Jag funderade lite på koldioxid produktionen i världen och undrade hur den står sig mot den koldioxid vi männoskor andas ut.

    Med ca 6.3M andetag per år(ca 12 andetag per minut) och ca 0.5l per andetag och en koldioxid procent i varje utandning på ca4.5% blir detta en produktion av ca 260kg koldioxid(koldioxid väger ca 1.83g per liter) per människa per år bara genom vår andning.

    Med 6miljarder människor blir det totalt 1560 miljoner ton.

    Detta är en ansening del av våra kol,olja och naturgas utsläpp per år enl

    http://maps.grida.no/go/graphic/total_world_co2_emissions_from_coal_gas_and_oil

    Jag har aldrig hört denna siffra i dabatten tidigare eller anses den vara en del av det naturliga icke antropogena utsläppet?

    Kommentar av johroo — maj 11, 2007 @ 14:29

  4. Johroo: CO2 i utandningsluften är ett slutet system och bidrar inte till att förstärka växthuseffekten. Det går därför inte att jämföra de två poolerna, där den ena har ett naturligt förlopp (ex utandningsluften) och den andra tillförs extra utanför kretsloppet (ex avgasutsläpp) och därmed, på åtminstone kortare tidsskalor, inte är ett slutet system.

    Kommentar av Daniel — maj 11, 2007 @ 15:29

  5. Ledsen om jag kommer med dumma frågor men vad innebär det att utandningsluften är ett slutet system?

    Varför är avgasutsläpp inte ett slutet system? Fossila bränslen är ju bara energi som tillförts jorden i forntiden.

    Man kan väl se på hela jorden som ett slutet system? Jorden tillförs energi via solen som i viss mån direkt reflekteras ut i universum och i viss mån strålar ut som lågvågig strålning. Balanserar inte dessa varandra så innebär det antingen en uppvärming eller en nedkylning momentant innan jämvikt återställs. Jag antar att i detta jämviktssammanhang så spelar vattenånga allra störst roll men även koldioxid anses ju spela viss roll som växthusgas. I detta sammanhang så borde väl alla djurs utandningsluft vara intressant på samma vis som alla skogars förmåga att förbruka koldioxid.

    Kommentar av johroo — maj 11, 2007 @ 19:27

  6. Johroo: All utandningsluft från alla organismer står i balans till fixering av kol via fotosyntes. Det går alltså inte att upprätthålla fler organismer än vad fixeringen tillåter, vilket för det till ett slutet system (lika mycket som släpps ut binds upp i biomassa). Förbränning av diverse drivmedel är inte i balans med detta över de korta tidsskalor som betraktas i det slutna systemet, och det är detta överskott man fokuserar på.
    Ja, vattenånga är den största växthusgasen, men den utgör till största delen av ett naturligt kretslopp och är därmed inte en antropogen effekt.

    Kommentar av Daniel — maj 12, 2007 @ 9:45

  7. Tack Daniel för dina snabba svar.

    Du säger lika mycket som släppas ut binds i biomassa. Du menar att det inte skulle finnas någon växtlighet utan några djur som producerar CO2 som växterna behöver för fotosyntes? Detta betyder således att de första växterna måste ha utvecklats i symbios med djuren. Intressant, jag har faktiskt inte tänkt på detta innan.

    Jag menade aldrig att vattenånga skulle vara en antropogen effekt. Jag tycker bara att vattenånga borde ingå i ekvationen även i diskussionen ang fossila bränslen eftersom den är så viktig för jämvikten. Vattenånga påverkar ju både jordens albedo(mer moln ger större albedo som ger mindre instrålning) och växthuseffekten(mer vattenånga ger större växthuseffekt). Vet man förresten vilken som är starkast av dessa två effekter, är sambanden ens linjära?

    Jag förstår nu vad du menar med slutet system, tack. Det intressanta är alltså hur förbränning av de fossila bränslena inom en kort tidsperiod eventuellt förskjuter jämviktsläget. Jag tycker dock att det ger en viss fingervisning hur stor denna påverkan kan vara bra genom att relatera människornas anding med vad vi släpper ut genom förbränning av fossila bränslen.

    Kommentar av johroo — maj 12, 2007 @ 11:02

  8. Johroo: Som alltid hos klimatsystemet finns det inga linjära samband. Moln beter sig dessutom olika beroende på vilken typ de är. Ibland absorberar de och ibland reflekterar de strålning.

    Kommentar av Daniel — maj 12, 2007 @ 12:21

  9. En bra förståelse av skillnaden mellan utandad och fossil koldioxid får man om man tittar på en kurva över koldoixidkoncentrationen:

    http://cdiac.ornl.gov/trends/co2/graphics/mlo145e_thrudc04.pdf

    Denna oscillerar åtligen när växtligheten tar upp koldioxid på vår/sommar och avger den på höst/vinter. I sig skulle detta dock bara vara just en oscillation. Överlagrat på denna har vi en trend som långsamt ökar koncentrationen år för år. Detta är våra fossilbränslen som tillför nytt kol till systemet.

    Vad gäller vattenånga tas den med i alla modeller. Det finns dessutom en effekt som johroo inte tar upp: moln reflekterar inte bara solljus utan också värmestrålning från marken vilket gör att moln också har en uppvärmande effekt.

    Kommentar av Thomas Palm — maj 19, 2007 @ 15:28


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Toni-temat. Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: