Klimatbloggen

mars 31, 2007

Vinterregn i Europa, åren 1700-2000

Filed under: Atmosfären,Klimatperioder,Rekonstruktioner — by Daniel @ 9:27

Nederbörd är en viktig parameter att studera när klimatet förändras. För stora delar av Europa är nederbörden under sommaren direkt avgörande för avkastningen från sådden. För lite regn ger torka och dålig växt, för mycket regn ger också dålig tillväxt och risk att skörden ruttnar bort. I området kring medelhavet är det istället vinternederbörden som är viktig då den bestämmer vattentillgången över återstoden av året. Sett till den storskaliga cirkulationen är vinternederbörd, på samma sätt som vintertemperaturen, en parameter som snabbt förändras när klimatet förändras i motsats till sommarnederbörden, vilken är mer kopplad till lokala effekter. I en ny artikel i EGUs open access-tidskrift Climate of the Past studeras frekvensen av nederbördsextremer vintertid i Europa sedan år 1700 och framåt. Data tidigare finns, men har på grund av sin dåliga kvalité valts bort (för få källor ger mindre realistisk variabilitet). Fyra regioner i Europa studeras speciellt: Irland, Spanien, Centraleuropa och nordöstra Europa.

Vad fann man så? Det visade sig att nederbörd varierat ganska mycket över tioårs- och hundraårsskalan, vilket är föga förvånande. Risken för en extrem, både åt det torra eller blöta hållet, har inte varit konstant sedan 1700-talet, istället har det varierat ganska kraftigt runt om i Europa och ej alltid i harmoni med varandra. Extremtorra vintrar inträffade under första hälften av 1700-talet ungefär var 5-10 år medan de under artikelns referensperiod (1951-2000) inträffade var 20 år. Geografiskt var torra vintrar mer sällan förekommande på den Iberiska halvön, sydöstra Europa och de brittiska öarna från början av 1700-talet till mitten av 1800-talet. Under första hälften av 1800-talet var torra vintrar sällsynta i hela Europa, jämfört med 1951-2000. För väldigt våta vintrar var det under första hälften av 1700-talet dubbelt så vanligt i centrala och östra Europa jämfört med referensperioden, men sett från 1750 till 1950 var blöta vintrar mindre vanligt än under andra hälften av 1900-talet. Generellt sett har vinternederbörden blivit mer extrem över tid.

Så vad beror dessa förändringar över tid på? Det mest uppenbara som kommer till minnet är tryck. Tryckförändringar spelar en mycket stor roll (ett bättre ord är kanske ‘styrande’) för hur atmosfärscirkulationen blir. NAO (nordatlantiska cirkulationen) är en sådan mekanism som under vinterhalvåret har mycket stor inflytande över nederbörd och temperatur i Europa (förvisso inte stationär över tid, men näst intill). En positiv fas ger milda vintrar och mycket nederbörd medan en negativ fas ger kalla och torra vintrar – i Nordeuropa (nederbördsmässigt gäller omvänt förhållande i Sydeuropa). Som bekant var NAO i en förlängd positiv fas under 1990-talet. För Spaniens del var det under samma period en lång torka, vilket kan vara kopplat till NAO. Exakt hur NAO fungerar är däremot inte riktigt känt, men flera hypoteser ligger på bordet. En liknande händelse om än omvänd inträffade under maunderminimat (åren runt sekelskiftet 1699/1700). Då var vintrarna kalla och torra eftersom det ryska högtrycket var starkt och kunde pumpa in kall luft över Europa. I Spanien var det istället omvänt förhållande och torra vintrar inträffade sällan. Dessa förhållanden ger en indikation på att NAO var i negativ fas. Eftersom maunderminimat tros hänga ihop med att solfläckarna var få har förslag lagts att solinstrålningen tvingande in NAO i negativ fas, och när perioden var på avslutning tvingande den ökande solinstrålningen NAO att gå in i en mer positiv fas. Mekanismerna bakom detta är dock mycket komplexa och dåligt kartlagda. Andra förslag är att ytvattentemperaturerna i nordatlanten var höga och att det blockerade västvindarna att tränga in i Europa. En kombination är också trolig.

Författarna hävdar att det är mycket svårt att tillskriva rätt mekanism (vulkanism, solaktivitet, växthusgaser etc) till de observerade förändringarna i nederbördsmönstret över de senaste 300 åren. För solens del kan det finnas ett samband, men vi har inte förstått dess mekanism. Vulkanism ger endast upphov till förändringar på korta tidsskalor (<10 år) varför den mekanismen inte förklarar särskilt stor del av det observerade. Intern variabilitet skulle mycket väl kunna stå själv för stora delar av det observerade, framförallt vad gäller förändringar i tryck. Att hitta en förbindelse med växthusgaser är inte lätt heller. Rent allmänt skulle gaserna under andra hälften av 1900-talet ha kunnat gett upphov till mer nederbörd genom en förstärkning av den hydrologiska cykeln, men förändringar likt de observerade har inträffat tidigare, varför en annan mekanism inte går att utesluta. Den bästa gissningen, om man vill helgardera sig, är att förändringarna beror på en mycket komplex sammanvävning av allt det ovan nämnda.

TrackBack URI

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: