Klimatbloggen

februari 5, 2007

Den uppochnervända hockeyklubban

En av dem jag träffade och pratade lite med i somras på en konferens i London var Helen McGregor – en mycket trevlig och framåt kvinna (som de flesta kvinnor i klimatbranschen jag träffat verkar vara; nästa steg är förhoppningsvis att de blir mer förekommande ”högre upp”). Det var därför riktigt kul att se att hon fått in en artikel i senaste numret av Science.

Uppvällning förekommer längs vissa kuster runt om i världen. I dessa områden kommer kallt, näringsrikt vatten upp vilket gör att det lokala fisket är exemplariskt där. Runt 20% av världens fångster fångas i uppvällningsområden trots att dessa områden endast utgör mindre än 1% av värlshavens yta. Längs den Marockanska kusten, med centrum utanför Cape Ghir (strax norr om Agadir), finns ett uppvällningsområde. Här togs två högupplösta sedimentkärnor från botten. Totalt ger kärnorna information för de senaste 2500 åren (520 f.kr till 1998 e.kr). Analyser gjordes på alkenoner i sedimenten för att rekonstruera ytvattentemperaturen (SST) i området. Om man får reda på SST kan man därmed få en bild över hur uppvällningen varierat över tid, vilket ger information om klimatet i sig.

Rekonstruktionen visar att temperaturtrenden är negativ (1,2 grader Celcius) under 1900-talet. Detta indikerar att uppvällningen ökat under 1900-talet, eftersom allt kallare vatten kommer upp till ytan. Det är till och med så att uppvällningen nu är den högsta under de hela den rekonstruerade tidsperioden. Dessutom var SST mellan 1965 och 1998 hela 0,5 grader kallare än under den näst kallaste perioden (1845-1880). På millenieskalan ses också stora variationer med temperaturminima runt år 0 samt 1100-talet. Temperaturmaxima sker istället runt 600-talet och 1600-talet. Det intressanta här är att dessa perioder har föreslagits vara tvärtom i temperatur i exempelvis nordamerika och Europa (romerska värmeperioden, medeltida värmeperioden och lilla istiden). En uppochnervänd hockeyklubba alltså.

Så varför är det kallare temperaturer utanför Afrikas nordvästkust när det är varmt i övriga världen, och tvärtom? Svaret kan ligga i den temperaturskillnad som byggs upp mellan land och hav (den skillnad som idag i stor utsträckning drivs av CO2 och dess ekvivalenter). Om temperaturen ökar över land byggs det upp ett lågtryckscenter där, medan det över hav byggs upp ett högtryckscenter då havet värms upp långsammare än land. Kustremsan utgör gränsen mellan dessa två områden. Eftersom vindarna vrids medsols runt högtryck och motsols runt lågtryck fås en resulterande vind som gynnar uppvällning, och därmed kallt vatten i havsytan. Ökad uppvärmning skulle alltså leda till mer uppvällning.

Författarna medger att resultatet är förvånande, men pekar på att några andra studier funnit liknande resultat i andra uppvällningsområden (exempelvis längs Iberiska halvön och utanför Peru-Chile för att nämna två välkända områden). En omfattande analys av uppvällningsområdenas framtid (och vad det kan ha för följder för lokalbefolkningen) vore alltså inte olämplig.

2 kommentarer

  1. ”Ökad uppvärmning skulle alltså leda till mer uppvällning.”

    Finns det någon data på hur detta påverkar fiskbestånden?

    Kommentar av Anders Svensson — februari 22, 2007 @ 16:37

  2. Anders: I den artikeln står det inget om det, även om de i slutet av artikel skriver att de gärna ser en större insats att kartlägga just dessa mekanismer. Vi vet ju annars från Sydamerika att fiskbestånden är starkt kopplade till uppvällningen, med El Niño-år som dåliga år då det kalla och näringsrika vattnet blockeras från att komma upp från djupet. Rent allmänt borde fiskbestånden reagera positivt på ökad uppvällning utanför Afrika, men än så länge vet jag inget om data som ger stöd (eller avslag) för det.

    Kommentar av Daniel — februari 22, 2007 @ 17:24


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: