Klimatbloggen

januari 15, 2007

Icke-atlantiska tropiska vatten ger bränsle åt orkaner?

Filed under: Atmosfären,Modeller,Temperaturer — by Daniel @ 20:50

Mellan juni och november är det orkansäsong i Atlanten. På senare år har en del stora orkaner fått mycket uppmärksamhet, inte minst när det gäller Katrina, som råkade gå i land vid New Orleans och förstöra stadens översvämningsskydd. Efter denna katastrof blossade orkandebatten upp på allvar; alla ville ha svar på om orkaner blivit vanligare och starkare på senare tid, och om det beror på naturliga orsaker eller om människan har del i det hela. En mängd olika bud har givits på orsaker och verkan. Men, det enda man hittills kommit överens om verkar snarare vara att man inte vet så mycket… ännu.

En nypublicerad artikel i Geophysical Research Letters tillför ytterligare lite kunskap i det stora pusslet. I artikeln föreslås att skillnaden i temperatur mellan Atlanten och tropiska Indiska oceanen och Stilla havet (det vill säga Indo-Pacific på engelska, men jag vet inte om vi har ett liknande ord på svenska) är en viktig detalj, som styr den vertikala vindshear – en drivande mekanism för orkaner. Det är sedan tidigare välkänt att El Niño har en lugnande verkan på atlantisk orkanaktivitet och att temperaturskillnaden haven emellan spelar stor roll. Från början var säsongen 2006 prognosticerad till att vara nästan lika aktiv som säsongen 2005 (som slog alla hittills kända rekord), men fick en helt normal utveckling då El Niño under hösten 2006 etablerades. Om tropiska Atlanten värms upp minskar vindshear, medan en uppvärmning av tropiska Indiska oceanen och Stilla havet ökar vindshear. Är vindshear svag är det grogrund för tropiska stormar, medan en starkare shear är hämmande.

Hypotesen med vindshear testades med en generell atmosfärcirkulationsmodell (ECHAM5) och drevs med observerade ytvattentemperaturer mellan åren 1870 och 2003. Författarna fann att vindshear kunde modelleras ganska väl i jämförelse med andra dataset, baserade på observationer. De fann det ganska lustigt dock att varken modellerad vindshear eller Accumulated Cyclone Energy (ACE, ett mått på en orkansäsongs aktivitet) inte på ett enkelt sätt återspeglade den tydliga uppåtgående trenden sedan 1960-talet i det tropiska Atlantens ytvatten. En stor del av förklaringen, som modellen gav, var att tropiska Indiska oceanen och Stilla havet spelade en stor roll för ACE i Atlanten. Inför framtiden bör man alltså ta med även de tropiska ytvattentemperaturerna på andra sidan jordklotet när orkanaktiviteten i Atlanten skall prognosticeras. Mindre temperaturskillnader haven emellan ger troligen mindre orkanaktivitet. Så skedde 2006 då El Niño klev in och avbröt orkansäsongen. Men riktigt så enkelt är det inte att vi kan nöja oss med dessa svaren. För bättre förståelse bör man veta också hur termohalina circulationen och havens värmeinnehåll kommer att förändras över tid. Ökar eller minskar värmeinnehållet, och hur ser det mönstret ut (se tidigare inlägg här och här)? Hur framtida frekvensen av ENSO (El Niño – Southern Oscillation) utvecklas är också viktigt för Altantens orkanaktivitet. Om ENSO, som några har föreslagit, i en varmare värld oftare fastnar i ett El Niño-stadie kan det medföra att orkanaktiviteten i Atlanten inte blir fullt så intensiv, då temperaturskillnaderna haven emellan minskar. Helt i linje med vad studien indikerade alltså.

TrackBack URI

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: