Klimatbloggen

november 8, 2006

Nyckeln till framtiden är att förstå historien

Filed under: Historia,Klimatdata,Rekonstruktioner — by Daniel @ 20:46

Jag är en stark anhängare till att använda historiska data i ett klimatologiskt perspektiv och driver mer än gärna tesen ”nyckeln till framtiden är att förstå historien”, vilket även är rubrik till detta inlägg. Instrumentella data är extremt begränsat i ett historiskt perspektiv och vi måste hitta andra metoder att få fram data för parametrar viktiga för klimatets utveckling (allt från temperatur, nederbörd, salthalt, flodtillförsel, isutbredning, vegetation, erosion, lufttryck etc). Mycket har hittills fokuserats på de naturliga datalagren som finns överallt, framförallt gäller det trädringar, speleothem, forams, islager, pollen, sediment och liknande metoder. Mycket, allt för mycket, finns också kvar att göra

Klimatet är dynamiskt och i konstant förändring. Att använda bara en metod för rekonstruktioner är därför en dålig idé eftersom olika metoder fångar upp olika frekvenser i klimatet (trädringar kan visa exempelvis temperatur och/eller nederbörd beroende på omgivande faktorer). Istället måste man använda sig av en kombination av metoder för att säkerställa en mer tillförlitlig datamängd. Dessa naturliga datakällor benämns för proxy-data och är väldigt användbara om vi skall gå riktigt långt bakåt i tiden. Men det finns andra sorters data med oftast högre upplösning, dock med nackdelen att de bara sträcker sig kanske maximalt 2000 år bakåt i tiden (undantag finns); historiska dokumenterade data.

Nature hade en spännande och mycket fascinerande news feature i en av sina oktobernummer. Med titeln The Real Sea Change berättades det om dokument och hur de används i forskning inom ekologi. Först och främst handlade det om anteckningar som pirater lämnat efter sig. En del av vad de skrev ner handlade självklart om sina bedrifter, men även en hel del data om vart man kunde hitta vissa arter (exempelvis om förekomsten av sköldpaddor eller vilka fiskar de kunde fånga) eller hur omgivningen såg ut (något som ger en referenspunkt till idag). Tydligen hade även Charles Darwin under sin världsomsegling med sig en redogörelse från en pirat, nedskriven cirka hundra år tidigare. Med hjälp av dem kunde Darwin bland annat orientera sig på Galapagos. Men det är självklart inte bara piraters anteckningar som är värdefulla. Skeppsjournaler har det skrivits under en mycket lång tid och de är överfyllda med referenser till omgivningsbeskrivningar samt även meteorologiska uppgifter, även om de ofta är mer subjektiva då instrument innan mitten av 1700-talet var en mindre ”lyxvara” (vindriktningen är väl nästan den enda parametern man kan uppskatta någorlunda korrekt utan instrument. Temperatur är mycket svårare utan träning).

Det finns en rad andra dokument som kan användas som källor. Ett exempel är fiskerinäringens anteckningar av allehanda sorters fiskar som kommer iland. Inte minst finns det utförliga beskrivningar om förekomsten av torsk i Nordatlanten. Dessa går mycket utmärkt att omvandla i termer av exempelvis vattentemperatur. Ett liknande exempel är fångsten av sälar i Östersjön och hur priserna på säl varierat genom tid som en direkt funktion av tillgång. Det är i sig en indikator på isutbredning. Och isutbredning visade jag i en artikel vara starkt beroende av säsongsmedeltemperaturen över vintern.

I en nyligen publicerad artikel av Brázdil, Pfister, Wanner, von Storch och Luterbacher i tidsskriften Climatic Change går man djupare in på vilka data som finns tillgängliga i Europa; både naturliga proxies samt dokument. Europa har de längsta observationerna i världen. Temperatur har uppmätts sedan 1659 i England, men de flesta tidsserier påbörjades inte förren under mitten av 1800-talet (i Sverige var Uppsala och Stockholm först år 1722 repsektive 1756). Men långa tidsserier finns även för tryck, nederbörd samt snö- och isläget. På dokumentsidan räknas ett mindre antal andra klimatindikatorer upp; naturkatastrofer, vattenstånd, snöfallsdag, fenologi, vinskörd, skördedag, sockerhalt i vin, målningar, epigrafik och arkeologiska lämningar. Inte minst, vilket inte nämns i listan, är böndernas almanackor väldigt värdefulla då de ger en stor mängd data rörande jordbruket, och det är väldigt beroende av rådande klimatregim. Andra händelser som anteckningar om när Thamsen i England frös är också viktiga, eller militärhistoria (återigen är Karl X ett bra exempel).

Dessa data kan inte enkelt användas rakt av (det gäller egentligen all typ av data). Det finns mycket problem med dessa anteckningar, precis som det finns även med de naturliga proxydata. Alla typer av data måste kalibreras och homogeniseras innan de används. Väldigt påtagligt är det i personliga anteckningar då dessa är en samling subjektiva bedömningar. Vad är kallt och vad är varmt i ett historiskt perspektiv? Det är inte samma referensram idag som under exempelvis slutet av 1600-talet. Under slutet av 1600-talet skulle en mild vinter kunna vara samma som en tämligen kall vinter idag allt beroende på referensram. Att tre hypotetiska bönder i Södermanland fryser om tårna en sommar 1423 betyder inte att sommaren i sig var ovanligt kall, också det beroende på referensram. Även om de för personerna kanske var en mild vinter eller kall sommar är inte klimatet stationärt och stora förändringar har skett över tid. Att översätta dessa subjektiva noteringar till en verklig temperatur blir därför en aning knivig, men med hjälp av flera oberoende källor kan man så småningom få en bra översikt av hur situationen verkligen var (en bra övergång är att använda sig av index-beskrivning istället, exempelvis winter severity index). Helst kalibreras det hela mot riktiga observerade data, men de är ju som sagt ganska sparsamma bakåt i tiden och det är inte säkert att anteckningar fortsatt föras fram till instrumentell tid. På samma sätt skall det också homogeniseras. Ett exempel på det är observationer av orkaner i Atlanten. Land- och fartygsobservationer var det enda tillgängliga fram till 1940-talet då flygövervakning klev in i bilden. Tjugo år senare var det satellitövervakning som tog vid. Att bara sätta ihop serien går inte då mängden information fram till 1940-talet är mer begränsat än när satelliter gjorde intog under 1960-talet. Serien måste därför kalibreras och homogeniseras för att kontinuiteten skall bevaras.

Historiska dokument i kombination med naturliga proxies är den i särklass starkaste metoden att rekonstruera klimatets gång och det är en intressant utveckling vi nu ser framför oss då allt fler dokument kommer upp i ljuset för använding i rekonstruktioner samtidigt som allt fler vänder sig till dokumenten i sin forskning. Dessa rekonstruktioner är viktiga då vi ännu faktiskt på många områden har dålig förståelse av den interna variabiliteten av klimatsystemet, inte allra minst på regional och lokal nivå där man bör koncentrera klimatstudierna ännu mer då det är på den nivån, inte på global nivå, som människorna individuellt påverkas. För att bättre förstå hur klimatet kommer att utvecklas i framtiden måste vi ha förstått hur klimatet förändrats under historiens gång (inom ramen för dokument gäller det främst att förstå magnituden och utbredningen av såväl lilla istiden som den medeltida värmeperioden vilket är långt ifrån avklarade frågor). Då kan vi också förbättra såväl klimatmodeller som scenarier. Jag ser stora framsteg komma…

TrackBack URI

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: