Klimatbloggen

november 4, 2006

Om vetenskapslarm och journalistik

Filed under: Politik/Media — by Daniel @ 18:36

När man kommer hem från en konferens tar det alltid en liten stund innan man hunnit läsa ikapp på olika områden, speciellt det dagsaktuella nyhetsflödet. Därför tittade jag idag igenom de senaste dagarnas videoarkiv från SVT online. I senaste Pressklubben i Studio 24 diskuterar man vetenskapslarm och om journalistiken kring dem är trovärdig eller inte. Det var ett mycket intressant program och debatten var upplyftande och konstruktiv. Jag var faktiskt mest imponerad av Erika Bjerströms, reporter hos SVT, inlägg i programmet. Hon medgav att det fanns problem inom miljöjournalistiken, bland annat när det gäller hur journalister kritiskt granskar pressmeddelanden från olika avsändare. Som hypotetiskt exempel togs i programmet upp ett pressmeddelande från Volvo och Naturskyddsföreningen eller Världsnaturfonden och man ställde sig frågan vilket pressmeddelande som journalister kritiskt granskar mest. Även om de faktamässiga grunderna förmodligen är lika stor i dessa pressmeddelanden skulle Volvo ändå förmodligen bli mer kritiskt granskat än någon av miljöorganisationerna (om det är så eller inte vet jag inte, men det diskuterades i programmet). Självklart måste det vara så att alla pressmeddelanden, oavsett vem det kommer ifrån, skall granskas lika mycket annars är det inte seriös journalistik. Det är dock svårare när det ofta anspelar på känslor (just nu är det ”rädda isbjörnen” – när kommer ”rädda Melosira arctica”?). Men en annan punkt som togs upp, som jag faktiskt inte ens reflekterat över, är medlemskap i diverse organisationer om man är journalist. Erika nämnde exempelvis att man inte bör vara medlem i Naturskyddsföreningen om man är miljöjournalist, och det är faktiskt en mycket vettig ståndpunkt i mina ögon och öron. Som journalist skall man stå fri från intressegrupper, även om man nu skulle råka sympatisera med dem. På samma sätt gäller det politiska journalister som har medlemskap i partier, det är också något oförenligt. En förening/parti etc har ju alltid en agenda och för journalistens egen trovärdighets skull bör han/hon inte vara medlem.

Erika nämnde att forskare inte är särskilt bra kommunikatörer och ”slår på trumman”. Ja, så är det i stor utsträckning, mycket tack vare att vi forskare inte har en tradition att informera om våra resultat – trots att vi egentligen är skyldiga till det (se här). Men jag tror också en bidragande faktor till det hela kan vara att många forskare inte vill ta kontakt med media eftersom de är medvetna om att de väldigt lätt blir felciterade eller placeras i ett fack/sammanhang de inte vill kännas vid. Kanske är risken inte lika hög hos de mer seriösa tidningarna och radio/tv-kanalerna även om den självklart finns (det är aldrig ”skoj” för en journalist att rapportera saker bara för informationens skull). Hos kvällspressen (där jag även räknar in gratis morgontidningar) är risken överhängande. Vetenskapliga resultat som presenteras sakligt i exempelvis SVT kan få stora larmrubriker i Aftonbladet. Och där kommer vi in på nästa grej, vilket Erika också erkände fanns – de så kallade ”nyttiga idioterna”. En del forskare vill prata med journalister och vet vilka nyckelord journalisterna är ute efter. Använder man dem i en intervju kan man självklart få journalisten lite mer lindad kring sitt lillfinger, vilket kan resultera i större rubriker, kanske mer exponering för forskaren och hans/hennes ämne, vilket i sin tur kan generera mer pengar till forskningen. Jag tror inte andelen forskare som gör så är särskilt stor, det är nog större risk att man omedvetet råkar använda ”rätt” nyckelord. Däremot är det säkert vanligare att den metoden användas medvetet av organisationer, myndigheter och företag för att nå ut.

Så när jag kom hem från Oslo såg jag att det i GöteborgsPosten fanns en debattartikel med Miljöpartiet som avsändare. Det politiska budskapet i debattartikeln lämnar vi åt sidan. Istället reagerade jag över de tre ”larmrapporter” som artikelförfattarna refererade till. Två av dem kan man säkert diskutera hur bra de var (Sternrapporten och Klimat- och Sårbarhetsutredningen), jag har inte läst dem och har inte kompetens att bedöma deras trovärdighet. Det tredje man skrev om var ”mardrömsscenariot” att golfströmmen håller på att stanna av. Inte nog att det är vilseledande, det är också fel återgivet och ger upphov till huvudbry ifall författarna bryr sig om vetenskapen i sig eller bara vill ha stora rubriker. Det är ett typiskt exempel på att förattarna inte kritiskt granskat de nyheter som skapat de senaste dagarnas rubriker. Och det är trist, speciellt när det gäller trovärdigheten för ett parti, som man tycker åtminstone skulle kunna ställa sig kunskapssnäppet över kvällspressen.

Uppdatering 7/11: Dagens kvällspressjournalistikpris går till TV4. Deras ”isberg på drift varslar om klimathot” är ytterligare ett exempel på dålig vetenskapsjournalistik. Rubriken insinuerar att de isberg, som nu flyter norrut mot Nya Zealand, skulle vara kopplade till klimatförändringar, något som Nya Zealändska forskare inte håller med om (de hävdar istället att det är omöjligt att koppla detta till klimatförändringar). Isberg så långt norrut är ovanligt (senast var 1931), men det säger absolut ingenting om klimat. Ibland är förhållanden (strömmar och vindar) de rätta för att isberg skall förflytta sig långt norrut innan de hunnit smälta.

14 kommentarer

  1. Hej
    Har sedan en tid tillbaka följt med dina kommentarer och skulle vara intresserad av ett få veta hur du ser på innehållet i http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/2006/11/05/nosplit/nwarm05.xml
    Kan det vara så att Sternraporten är ett medvetet falsarium som har väldigt lite att göra med verkligheten och uppmätta fakta? Är den globala uppvärmningens påstådda orsaker en ny version av Kejsarens nya kläder?

    Hans

    Kommentar av Hans Ekblom — november 7, 2006 @ 13:27

  2. ”Erika nämnde att forskare inte är särskilt bra kommunikatörer”

    Och journalister är inte speciellt bra forskare. Det finns få forskare som kommunicerar some en journalist och få journalister som förstår forskning some en forskare. Problemet uppstår när ena eller båda sidorna inte vill/orkar angagera sig med den andra för att få ett bra resultat. För att detta skall fungera så måste det vara ett ömsesidigt angagemang.

    I Sverige verkar det som om många forskare tror/tycker att deras forskningsresultat skall stå på sina egna ben. Men i nästa alla fall så är resultaten så svåra att förstå utan ett bra sammanhang att detta inte fungerar så bra. Man ser det hela tiden, när medierna rapporterar forskningsresultat på fel sätt. Till viss del består detta av trycket att man måste publicera något hela tiden och ”inte har tid” att faktiskt förstå det man rapporterar om. Men delvis så består det av att forskare inte sätter sina resultat i ett sammanhang som en journalist kan förstå.

    Men att angagera en bra informatör som del av ett forskarteam är inte något jag ser speciellt mycket av. Jag tror att det både anses vara ”fult” (i Sverige skall man inte göra PR om sig själv) och bortkastade penger (det är ju inte forskning, som är det enda värdiga). Och då får man dålig rapportering om forskning i media.

    Kommentar av Thomas Bjelkeman-Pettersson — november 7, 2006 @ 18:04

  3. Hans: För att ge ett kort svar på artikeln tycker jag att Christopher inte bidrar konstruktivt i dialogen utan fortsätter på den väg som så vanligt sker i sådana typer av artiklar. Jag kan inte bedöma trovärdigheten i Stern-rapporten eftersom jag inte är ekonom men den kommer säkerligen att debatteras ett tag framöver. En del av förutspådda orsaker som klimatförändringar kan bära med sig (vare sig de är naturliga eller antropogena) kan säkert visa sig vara fel (på gott och ont), men det är något som man får se över tid.

    Kommentar av Daniel — november 7, 2006 @ 18:38

  4. Thomas: Ja, det är inte särskilt vanligt med någon informatör kopplad till en forskargrupp. Väldigt sällan det ens finns inom en institution. Forskare skall egentligen vara bättre kommunikatörer än vad de är eftersom de är ålagda att fullfölja den tredje uppgiften, det vill säga att informera samhället om sina resultat. Men tid är pengar och pengar är det väldigt ont om.

    Kommentar av Daniel — november 7, 2006 @ 18:41

  5. Angående artikeln Hans länkar till. Det grövsta och mest uppenbara felet är kanske Moncktons tal om Staphan-Boltzmanns lag. Det är en utmärkt lag för strålning från svartkroppar i vacuum. Däremot är den inte tillämpbar på vad som händer i ett komplicerat system som vår atmosfär och att Monckton tror det visar att han aldrig brytt sig om att sätta sig in i ens grunderna i hur klimatet fungerar. S-Bs lag säger t ex ingenting om all energi som transporteras genom konvektion eller som latent värme i atmosfären.

    Kommentar av Thomas Palm — november 8, 2006 @ 13:55

  6. Ändå är Stefan-Boltzmans lag en grundläggande ekvation för varje klimatmodell.

    Kommentar av Torbjörn Lijunge — november 9, 2006 @ 2:51

  7. Så som jag tidigare har förstått växthuseffekten så handlar det om att den lågfrekventa värmestrålningen från jorden speglas tillbaka av atmosfärens koldioxid (+ vattenånga mm) i en allt större utsträckning. I det här sammanhanget torde jorden kunna behandlas som en svartkropp, dvs Stefan-Bolzmans lag borde kunna tas som utgångspunkt. Tydligen är det inte så. Varför? Hjälp mig i min okunskap!

    Kommentar av Hans Ekblom — november 9, 2006 @ 12:17

  8. Angående Thomas Palms kommentar: Monkton förutsätter inte perfekt svartkroppsstrålning, han säger att IPCCs användning av Lamba är fel. Bevisligen så har ju modellerna de använt producerat fel resultat, och detta kan vara en av orsakerna.

    Kommentar av Rikard — november 9, 2006 @ 14:46

  9. Ja, Torbjörn, det är *en* grundläggande ekvation. Felet Monckton gör är att han ignorerar alla andra vilket gör hans resonemang helt meningslöst.

    Kommentar av Thomas Palm — november 9, 2006 @ 15:38

  10. Hans: Väldigt förenklat kan man använda Stefan-Boltzmanns lag som första steget i en energiberäkning, ett steg som kräver att man antar att jorden är en svartkropp. Men då jorden även har en atmosfär, och därmed diskvalificerar sig för att vara en ideal svartkroppsstrålare, kan man grovt anta att skillnaden mellan uppmätt och beräknad temperatur (mha Stefan-Boltzmann) utgör den naturliga växthuseffekten (som i ett senare steg kan vara förstärkt). Stefan-Boltzmann säger ingenting om själva skillnaden eller dess dynamik, för det krävs andra metoder (som exempelvis en GCM [klimatmodell] eller EBM [energimodell]).

    Kommentar av Daniel — november 9, 2006 @ 18:44

  11. Hans, räknar du på jorden som svartkropp enligt Stefan-Boltzmanns lag får du att den har en temperatur på ca -18 C, vilket också är vad du uppmäter utifrån rymden. Uppenbarligen är det inte en bra beskrivning av temperaturen vid markytan. Här hittar du en bild med olika energiflöden i atmosfären, av vilka de flesta inte kan modelleras med Stafan-Boltzmanns lag:
    http://stephenschneider.stanford.edu/Climate/Climate_Science/EarthsEnergyBalance.html

    Sen är mängden vattenånga inte konstant, utan dess koncentration är något man måste räkna ut som funktion av klimatparametrar i en modell. Inte heller där hjälper Stafan-Boltzmanns lag.

    Rikard, alla modeller producerar ”fel” resultat, dvs ett som inte är helt perfekt. De modeller som IPCC använder ligger dock oerhört mycket närmare sanningen än man skulle komma om man försökte sig på något som Monkton föreslår. Han skulle aldrig kunna komma i närheten av att få ens den naturliga växthuseffekten rätt.

    Kommentar av Thomas Palm — november 9, 2006 @ 19:09

  12. Tack för kommentarerna och tipsen. Kommer att fördjupa mig i problematiken eftersom det verkar finnas intressanta och divergerande åsikter om orsaker och verkan när det gäller växthuseffekten.

    Kommentar av Hans Ekblom — november 12, 2006 @ 22:51

  13. Hela iden med vetenskap är inte att sprida den till de stora massorna som ändå inte förstår innebörden. Därför är missledande sensationsjournalistik väldigt förödande. Hela ”klimatdebatten” bedrivs på ett löjligt sätt. Det antas vara svart eller vitt (ingen mänsklig påverkan what so ever eller världen går under).

    Kommentar av Christer Lärking — november 17, 2006 @ 10:31

  14. Christer: I Sverige är forskarna ålagda att uppfylla den så kallade tredje uppgiften, vilket är att förmedla sina resultat till allmänheten. Vi har en väldigt dålig vetenskapsdebatt i Sverige och allmänheten är väldigt dålig informerad om vilken forskning som pågår vid landets universitet och högskolor. Essensen i vetenskap är dock att förmedla den vidare, även populärvetenskapligt.

    Kommentar av Daniel — november 17, 2006 @ 12:26


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: