Klimatbloggen

oktober 25, 2006

Ljummet i Sverige – Hett i USA

Filed under: Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 18:27

Efter lite tekniska problem (en sladd som råkade brinna upp – inte bra), som nu är lösta, är jag åter på banan. Via Vetenskapsnytt blev jag uppmärksammad på att Svenska Dagbladet haft en liten kulturkrönika där min blogg omnämndes som hastigast. Det är alltid lite läskigt att läsa om sig själv (eller snarare sina prestationer) i en tidning, speciellt om man inte känner till att de finns och råkar bara snubbla över dem samt är skriven av en människa man inte har en aning om vem denne är (nej, jag prenumererar inte på SvD). Ännu mer läskigt känns det när man blir uppringd av vissa kvällstidningar när man sitter som mest koncentrerad på att fixa ihop en poster inför nästa veckas konferens. Vad finns det som jag kan säga till dem (och framförallt hoppas jag att jag i förvirringen inte sa något som kan tryckas)?

För att återgå till SvD igen. Susanna Baltscheffsky konstaterar mycket riktigt att det inte debatteras så mycket på svenska (vetenskaps)bloggar som det gör i amerikanska dito. Det är inget konstigt, för precis som Malin Sandström på Vetenskapsnytt skriver så har vi ingen tradition av vetenskapsdebatt i detta land. Dem som har det har alltid skött det på annat språk (främst engelska, men även tyska och franska innan 1900-talets början). Svenskar vill gärna läsa/lyssna men inte lägga sig i debatten. Jag ser ju själv hur många som läser denna blogg (och det är ju alltid skoj att ni är intresserade) jämfört med hur många som kommenterar. På politikfronten är det dock annorlunda. Många läsare och många tyckare, men där kan de flesta relatera på ett helt annat sätt än vad många kan inom vetenskap (återigen beror det kanske också på vilken typ av vetenskap). Det andra som gör att det är så få debattörer är självklart språket. Det är inte många utanför Norden som tar sig tid att lära sig förstå skriven svenska, däremot är det väldigt många som kan engelska. Det stimulerar absolut till en högre debattfart. Framförallt märker man hur hämmade vi är när man skall försöka skriva texter på svenska. Av de orden som man använder i arbetet kan det ibland vara väldigt svårt att hitta en svensk motsvarighet; allt sker ju på engelska i normalfall (vetenskapliga rön publiceras på engelska, men kan vid popularisering komma på svenska… men med det kanske man inte alltid når den bästa debatten). Av den anledningen ser jag själv bloggandet som en utveckling i att kommunicera resultat på mitt eget språk. En sådan träning får man inte i lika stor utsträckning vid universiteten. Utan reservationer kan jag säga att jag lärt mig väldigt mycket på det. Förhoppningsvis har även delar av min pedagogik utvecklats samtidigt.

Sen har vi det där med att tycka och kommentera saker man skriver. Susanna saknar det i vissa bloggar. Ja, det är klart man gör, men det är ju inget krav från bloggarens sida att tycka till om allt som skrivs. Även här delar jag vad Malin Sandström på Vetenskapsnytt skriver, nämligen att det tar tid att reflektera och kommentera när man skriver, och om man inte tar sig den tiden så blir det inte alltid särskilt bra. Det hindrar ju inte mig (eller Malin) från att skriva om saker utan att tillföra särskilt mycket egna kommentarer och reflektioner, antingen för egen skull (många saker jag skriver ner i bloggen är för att jag skall komma ihåg dem till en senare tidpunkt) eller för att det kanske är folk som läser bloggen som kan tycka det är intressant. Jag skriver själv med lite olika syften ibland beroende på tid, situation och hur insatt jag är. Klimatforskning är ett gigantiskt område och jag är ju inte mer insatt än i en liten del av det (så sett skiljer jag mig inte från någon annan i gemet), men försöker samtidigt för egen skull hålla lite koll på vad som händer här och var i branschen. Dem kan det vara bra att plita ner i ord på bloggen, men då tar jag mig också friheten att inte kommentera eller reflektera så mycket över det hela på ett djupare plan. Istället sparar jag det som en anteckning att ha i bakhuvudet och skriver ett mindre inlägg med källhänvisningar så jag kan kolla upp det när jag känner det passande. Inget konstigt med det. Att skribenten skall tycka och kommentera saker är alltså inget krav för att bloggen skall bli bra och intressant, men klart det är skoj när så sker.

6 kommentarer

  1. Väl skrivet.

    Jag kan speciellt instämma i att bloggande är bra övning i att skriva på svenska (och i att vara pedagogisk). Det behövs som motvikt till engelskans och krångelspråkets dominans i den akademiska världen.

    Kommentar av Malin Sandström — oktober 25, 2006 @ 20:59

  2. Intressant kommentar, men jag tror att det också finns en annan dimension av frågan. Jag ställer mig något undrande till om det verkligen är svenska språket som är hindrande och inte strukturerna i det svenska forskarsamhället?

    Kommentar av Waldemar Ingdahl — oktober 25, 2006 @ 23:01

  3. Säkert finns det fler mekanismer än bara språket som avgör debattläget, det håller jag helt med om. Men språket är en viktigt del trots allt. För om man inte kan föra en debatt på ren svenska (dvs om det saknas svenska motsvarigheter till fackorden) kan det bli svårt att få allmänheten intresserad att delta i större utsträckning. Samtidigt måste man också ändra på andra mekanismer, som du säger. Men det tar tid.

    Kommentar av Daniel — oktober 25, 2006 @ 23:37

  4. Jag tror att språket kan vara ett hinder så till vida att det är ytterligare en tröskel att ta sig över om man som (ovan eller nybliven) forskare/akademiker vill ge sig ut i den svenska debatten. Jag har hört förhållandevis många svenska forskare säga ”Jag kan inte förklara vad jag gör på svenska”. Inte tjänar man som svensk forskare lika mycket på att debattera heller, om en majoritet av ens (ickesvenska) kollegor inte kan delta i debatten eller är medvetna om ens insats.

    Sedan kan strukturerna mycket väl ha stort inflytande – det är just den sorts problem som är svårt att se inifrån, Waldemar, så du kanske inte ska fråga oss doktorander :-)

    Kommentar av Malin Sandström — oktober 26, 2006 @ 16:14

  5. Malin- Jag jämför med franskspråkiga akademiska miljöer, där engelskan definitivt inte har en lika stark ställning. I långt större utsträckning utvecklar man en nationell vokabulär inom sin disciplin. Men att forskarna kan förklara vad de gör på franska för sin franska publik har inte varit det avgörande, då jag inte skulle säga att debatten är så värst mycket bättre där.

    Det är avsaknaden av en klass av populariserare och debattörer som jag ser som det främsta skälet till kommunikationsproblemet. Intressant nog just för att man valde att lämna över detta till en profession av just informatörer.

    Kommentar av Waldemar Ingdahl — oktober 30, 2006 @ 19:24

  6. Här kommer en löjligt sen Manuell trackback!

    Kommentar av Malte — november 6, 2006 @ 22:38


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: