Klimatbloggen

maj 2, 2006

Dagens snyfthistoria

Filed under: Arktis/Antarktis,Ekologi — by Daniel @ 19:31

Enligt SR Vetenskapsnyheter har nu isbjörnen satts upp på World Conservation Unions röda lista över utrotningshotade arter. Logiken går som följer: Isen smälter, björnar lever på isflak, isflaken är borta, inga björnar. Häpp! Kan ingen säga det till de isbjörnar som i åratal terroriserat befolkningen längs Hudson Bay i Kanada, och då speciellt Churchill i Manitoba? När isbjörnarna får reda på att de egentligen inte skall finnas så långt söderut (cirka 58 grader nord), och speciellt inte på torra backen, kommer de säkert att sticka upp till isflaken i norr igen… om de nu kan masa sig iväg, för tydligen har de blivit extremt feta av att leta efter mat i sopcontainrarna.

Och när vi ändå pratar om is… varför dog inte isbjörnen ut under 1930-talet då det var mycket varmare i Arktis än idag? Tänk dig noga för innan du svarar, för oavsett ditt svar kommer du att motsäga den rådande gängse teorin om isutbredning kopplad till lufttemperatur och de små söta gulliga isbjörnarnas överlevnad (så länge de inte går till attack vill säga).

Jag bara väntar på att någon skall börja bry sig om alla andra småkryp som likaväl kommer att dö ut med isbjörnarna, om det skulle hända. Men de är ju inte så stora, gulliga och håriga… why bother? Bara rädda isbjörnarna, det är allt som räknas! Weeeeee!

UPPDATERING: Hittade en bra debattartikel från en isbjörnsbiolog angående påståendet att isbjörnarna kommer vara utdöda inom 25 år. Klart läsvärd!

1 kommentar

  1. Det är bara under sommaren som isutbredningen har minskat. Däremot har vinterutbredningen inte ändrat sig – det framgår nästan aldrig i debatten. Ryssarna, som trafikerar Arktis årligen, säger att den västra delen har fått mer is. Ett annat uttryck som de ofta använder: ‘Isen är alltid någonstans’.

    Jag har varit på Nordpolen 4 gånger (första gången 1996 och senast 2005). Den uppfattning jag har är att isen blivit tätare och grövre i den centrala delen av arktiska bassängen under dessa tio år. Koncentrationen beror till stor del på tryckfördelningen – långvariga högtryck över polen leder till mer koncentration mot mitten och därmed färre råkar. (Isen tas då naturligtvis från ‘kanterna’.) I fjol när vi korsade bassängen från Alaska till Svalbard via polen var vi under stor del av resan två isbrytare (USCGC Healy och svenska Oden). Visserligen var vi några dagar senare på polen än vanligt men allting var fruset och svårframkomligt – värre än tidigare gånger. Dessutom gick isen längre ner mot Alaska och Svalbard än som är normalt. I östsibiriska sjön var det något mindre utbredning än normalt.

    Temperaturen som i aug/sep (början) normalt är mellan -5 och +2 gr var i fjol mycket lägre och låg mellan -8 och -16 gr.

    Vi hade stora svårigheter att komma fram. När vi var däruppe 2004 (ACEX 2004) hade vi en stor rysk atomisbrytare (75.000 hp, Oden har 25.000) till hjälp. Tom med då ‘gick det trögt’. Atomisbrytarna kör turister till Nordpolen varje år och de har i senare tid tom suttit fast vid några tillfällen – mindre skickliga styrmän?

    Så om man skulle tala om trend under de senaste 10 åren så inte blir det avsmältning i alla fall.

    Hur mycket nu ett ‘ögonvittnes’ iakttagelser kan vara värda.

    Kommentar av Bertil Larsson — maj 22, 2006 @ 12:10


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: