Klimatbloggen

mars 23, 2006

Ny iskärna från Antarktis

Filed under: Arktis/Antarktis,Glaciärer/Is — by Daniel @ 17:18

Senaste numret av Nature har en artikel med titeln Southern Ocean sea-ice extent, productivity and iron flux over the past eight glacial cycles. Det är ett gäng europeiska isforskare inom projektet EPICA (European Project for Ice Coring in Antarctica), som står bakom artikeln. Från Dome C i Antarktis har man borrat upp en över 3 000 meter lång iskärna, som spänner klimatologiska data för de senaste 740 000 åren.

Av resultaten hittills, som presenteras i artikeln, kan man bland annat läsa att det antarktiska istäcket förmodligen vart mycket mindre än nuvarande storlek under de senaste mellanistiderna och att istäcket förmodligen var dubbelt så stort under senaste LGM (last glacial maximum). Intressant är också att forskarna hittar att förhållandet mellan temperatur och Antarktis isutbredning inte är så uppenbart på korta tidsskalor, men att det under några tusen år är en nära relation. Från artikeln:

[A]t multimillennial timescales, winter ice extent in this sector is very closely tied to Antarctic temperature. The relationship is stable throughout the last 740 kyr, implying that the change in climatic pattern at around 440 kyr is not due to any change in the climate-sea-ice feedback. Winter ice extent has probably been considerably below present value in recent interglacials. Sea-ice extent was intermediate between recent glacial and interglacial values during most of the weak interglacials vefore 440 kyr BP. The linkage between Antarctic temperature and sea-ice extent is less strong at shorter timescales[.]

Det är intressant att korta temperaturvariationer inte är så viktiga för Antarktis isutbredning än vad de långskaliga är, eller rättare sagt att de inte är synkrona. Det för tankarna till hur stor påverkan blir för Antarktis vid ett nu uppvärmande klimat, på kort sikt. Något sådant svar har varken jag eller artikeln. Däremot föreslår artikeln att klimatförändringar förr har vart stora. Det i sig är inget nytt, att stora omtumlande klimatförändringar inträffat på mycket kort tid förr är välkänt.

Forskarna skriver också om att partiklar i atmosfären kan vara viktiga för feedbacks i klimatsystemet, alltså ha större effekt än vad vid tidigare trott. Detta är något som SR Vetenskapsradion också skrev om. Vi vet att aerosoler kan kyla av jordytan genom att reflektera tillbaka en del av solstrålningen till rymden. Exakt hur mycket aerosolerna bidrar med vet vi inte. Det som dock är besynnerligt är Vetenskapsradions följande påstående:

Det här skulle kunna göra att de just nu maskerar effekten av dom växthusgaser vi släpper ut, och att uppvärmningen framöver alltså kan bli ännu större än beräknat.

Exakt varför uppvärmningen kan bli större i framtiden förklaras inte. Vilken mekanism skulle helt plötsligt stoppa undan massa aerosoler så att det blev varmare? Partiklarna har alltid funnits där, och det är inte troligt att de helt plötsligt försvinner. Det är inte heller så att människans aktivitet reducerar antalet partiklar i atmosfären, tvärtom, och dessa är förmodligen inte väldigt starkt kopplade till förbränningen av fossibla bränseln. Däremot delar jag uppfattningen att de bör utvecklas bättre i klimatmodellerna eftersom aerosolerna där är väldigt dåligt parameteriserade.

2 kommentarer

  1. Jag hittade först idag det här inlägget. Även om det var länge sedan det publicerades vill jag göra följande kommentar:
    I det här inlägget råder en sammanblandning mellan Antarktis havsis och inlandsis.
    Citat: ”Av resultaten hittills, som presenteras i artikeln, kan man bland annat läsa att det antarktiska istäcket förmodligen vart mycket mindre än nuvarande storlek under de senaste mellanistiderna och att istäcket förmodligen var dubbelt så stort under senaste LGM (last glacial maximum).” Slutcitat
    Resultaten i artikeln handlar om havsisutbredningen och inte själva inlandsisen, vilket inlägget ger intrycket av att syfta på. Havsisutbredningens storlek är mycket viktig för klimatet eftersom det bl.a. påverkar jordens albedo och utbytet av co2 mellan hav och atmosfär.
    Generellt kan också tilläggas att responstiden för Antarktis inlandsis storlek på temperaturvariationer (kopplat till nederbördsvariationer) är mycket lång. Antarktis består ju av 3 km tjock is som föll som snö för upp till 1 miljon år sedan och medelnederbörden är bara någon cm per år.
    Kommentar om aerosolerna: I och med att bättre partikelfilter och användningen av låg-svavlig petroleum vid förbränningsprocesser minskar aerosolmängden i atmosfären. Uppehållstiden i atmosfären för aerosoler är bara någon vecka, därmed är responsen i atmosfären snabb. Stoppas utsläppen ger det snabbt genomslag. Aerosolhalterna varierar regionalt (höga halter nedvinds de stora utsläppen), medan co2 beroende på dess långa uppehållstid ger en global signal. Aerosoler och co2 ”jobbar” på olika tids- och rumsskalor.

    Ulf J.

    Kommentar av Ulf J — oktober 12, 2007 @ 16:24

  2. Någon sammanblandning mellan havs- och landis råder det inte. Däremot kan ordvalet uppfattas sådant. Eftersom jag arbetar med Östersjöns isutbredning, blir det automatiskt att jag kopplar det ordet till havsis. Men, för andra kan det vara svårt att veta.

    Kommentar av Daniel — oktober 14, 2007 @ 19:41


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: