Klimatbloggen

mars 6, 2006

Artonhundra-frys-ihjäl

Filed under: Klimatperioder,Temperaturer,Vattenstånd,Vulkaner — by Daniel @ 20:42

De flesta känner säkert till uttrycket artonhundra-frys-ihjäl, men få verkar veta vart detta kommer ifrån. På engelska finns samma uttryck: eighteen hundred and froze to death. Uttrycket har sin grund i en klimatologisk händelse (nu rör vi oss i gränstrakterna av klimat och meteorologi), orsakad av vulkanism, för 190 år sedan.

Den 11 april 1815 inträffade under kvällen en händelse som befolkningen på Borneo och Java sent skulle glömma. Enorma muller och explosioner hördes, marken skakade och ett starkt ljussken lös upp horisonten. På ön Sumbawa i nuvarande Indonesien hade vulkanen Tambora vaknat till liv. Mullret hördes över ett avstånd av cirka 150 mil. Det man inte visste då var att detta utbrott skulle bli det kraftigaste någonsin i modern tid (förmodligen även på tusentals år), med mycket allvarliga globala konsekvenser som följd. Inte förren i juli samma år skulle utbrottet mattas av. Då hade Tambora förlorat knappt en tredjedel av sin höjd, kastat upp 100 kubikkilometer stoft i atmosfären och över 10 000 människor skulle ha fått sätta livet till i direkt anslutning till utbrottet. Mångdubbelt fler skulle få sätta livet till som en indirekt orsak av Tamboras utbrott.

Vintern 1815/16 var kallare än normalt, men inte så hård som man förmodligen skulle förvänta sig efter ett stort vulkanutbrott, även om snö låg kvar ända in i maj i Storbritannien. Den riktigt stora överraskningen var sommaren – eller rättare sagt, sommaren som aldrig kom. År 1816 är känt som året utan sommar och det är härifrån uttrycket artonhundra-frys-ihjäl stammar. Sommaren var riktigt kall, såpass kall att sådden aldrig mognade. Detta ledde till svår hungersnöd över hela världen. En försiktig uppskattning av antalet döda i hungersnöd i världen, som följd av den kalla sommaren, är över 100 000 människor.

På den amerikanska östkusten slog två stora snöstormar till mitt i juni och is la sig som en hinna på bäckar och floder redan i juli. I Storbritannien kom is på Thamsen så tidigt som september. På Irland blev den redan svåra hungersnöden ännu värre i och med att potatiskörden återigen slogs ut. I södra Italien kom röd/gul snö, något som förskräckte de stackars italienarna, vilka annars aldrig får se snö så långt söderut.

Utbrottet på Tambora, som gav upphov till en totalförändrad klimatologisk störning under ett antal år, räknas på VEI-skalan (volcanic explosivity index) som en sjua, där 8 är maximalt, det vill säga super-colossal. Krakatau, som skulle få ett utbrott under 1880-talet, betecknas ofta som ett mycket stort utbrott, men var bara en femtedel så stor som Tambora 65 år tidigare. Det visar tydligt att vulkaner kan ha riktigt stor inverkan på klimatet under flera år efter ett utbrott. Det senaste större utbrott på jorden var Pinatubo år 1991, vilken hade en VEI på 6. Effekterna blev inte lika dramatiska som under Tamboras utbrott, men man kunde uppmäta en minskning på cirka 30% i inkommande solstrålning i Abisko månaderna efter utbrottet. Globala vattenståndet minskade också med några millimeter som föld av utbrottet, men har sedan dess återhämtat sig.

Nu väntar vi bara på nästa stora utbrott…

TrackBack URI

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: