Klimatbloggen

februari 19, 2006

Varför smälter Grönlands ismassor?

Filed under: Arktis/Antarktis,Glaciärer/Is,Vattenstånd — by Daniel @ 15:19

En av de heta potatisarna i debatten om pågående och förestående klimatförändringar är vad som kommer att hända med Arktis ismassor, och då speciellt Grönland. Skulle de Grönländska glaciärerna smälta helt och hållet höjs det globala vattenståndet med ytterligare cirka sju meter utöver den termiska expansion av vattnet som vi till stor del ser idag. Att glaciärer, vattenstånd och förändrade isförhållanden hör till de naturliga variationerna är det ingen som ifrågasätter, det är kvantiteten som är själva frågetecknet.

Under 2005 publicerade norrmannen Ola Johannessen nya rön i Science att ökad nederbörd ger upphov till en förtjockning av Grönlands istäcke med ett medeltal på 60 centimeter över 11 år. Delar man upp resultaten efter altitud fås en ökning av istjockleken med drygt 6 centimeter per år på 1500 meters höjd eller högre. Nedanför 1500 meter minskar istjockleken däremot med 2 centimeter per år (osäkerheten är knappt ±1 centimeter per år för den lägre altituden jämfört med ±0.2 centimeter för den högre). Det är alltså längs kustzonerna som själva avsmältningen sker medan isen inåt land istället ökar i volym.

En ny studie, också publicerad i Science, antar en annorlunda approach. Författarna till artikeln, Eric Rignot och Pannir Kanagaratnam, visar på ökad kalvning av is från de grönländska glaciärerna. Slutsatsen är att isvolymsminskningen under de senaste tio åren mer än fördubblats från att 1996 vart 90 till att under 2005 vara 220 kubikkilometer is per år. Man säger vidare och säger att denna volym kommer att öka eftersom temperaturerna ökar och att den uppskattade ökningen av det globala vattenståndet därmed är för lågt.

Det intressanta i allt detta är en artikel från Petr Chylek och medförfattare i Climatic Change 2004. Där konstateras att dagens temperaturer längs kustzonerna på Grönland är lägre än vad de var mellan 1930-1950. Dessutom skedde en mycket snabb ökning i temperatur under 1920-talet då temperaturen ökade mellan två till fyra grader på tio år. Detta sätter isavsmältningen en del i perspektiv. Om det är kallare idag än under 1930-talet borde rimligtvis avsmältningen vart minst lika stor som idag, annars är det andra faktorer än just temperaturen som ligger bakom (eller så är det helt enkelt så att våra mätmetoder blivit bättre).

För att krångla till det hela ännu mer bör jag berätta om Atlantic Multidecadal Oscillation, förkortat AMO (vad jag vet finns det ingen svensk benämning för detta fenomen). Stephen Gray och medförfattare publicerade en artikel om detta fenomen under 2004 i ansedda Geophysical Research Letters. Artikelförfattarna kunde slå fast att fenomenet påverkar nordatlantens yttemperaturer med några tiondels grader. Det låter kanske inte mycket, men i klimatsammanhang är tiondels grader ofta större än vad vi tror. AMO har konstaterats vara ett naturligt fenomen under de senaste 500 åren och har en periodicitet på 60-100 år. En bild över AMO och hur den verkat under 1900-talet finns här (glidande medelvärde och inte årliga värden). Det är tydligt att 1930- till 1950-talet var en varm fas av AMO samt att denna variation från mitten av 1990-talet återigen ingått i en varm fas. Hur isarna reagerar när AMO går ner i en neutral eller kall fas återstår att se.

1 kommentar

  1. Per Holmlund vid Stockholms universitet har skrivit en intressant artikel om de Grönländska isarna i senaste numret av Forskning & Framsteg.

    Kommentar av Patric Hadenius — februari 19, 2006 @ 20:48


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: