Klimatbloggen

Lilla istiden

I klimatammanhang diskuteras ofta det som ofta går under benämningen lilla istiden (little ice age). Det har inget med gigantiska glaciära erövringar att göra, likt den senaste som avslutades för 10 000 år sedan. Istället åsyftas den period från cirka år 1300 till 1875 som innebar en minskad lufttemperatur, tillväxt hos glaciärer i alpina områden, pandemier (exempelvis digerdöden), sinande torskfiske i nordatlanten och flertalet år av missväxt med svält som följd. Fenomenet var globalt, men speciellt märkbart i västeuropa och östra nordamerika. IPCC tillskriver perioden som en blygsam sänkning av de globala temperaturerna. Att perioden kallas lilla istiden betyder inte att alla år var kalla och bedrövliga. Däremot var antalet stränga vintrar mer frekventa under denna 500-åriga period än nu. Vissa perioder var däremot varma och i vissa regioner var det till och med väldigt varmt.

Man bör ha i åtanke att den lilla istiden var under avslutning då mätningar på lufttemperaturen för allvar påbörjades runt om i världen. Att de låga temperaturerna under 1800-talets andra hälft därför påföljs av en uppvärmning vid lilla istidens slut är inget annat än helt naturligt. Vad som händer därefter är dock under diskussion.

Den exakta orsaken till lilla istidens ”utbrott” är i stort okänd men man har en teori om två orsaker som kan ha påverkat. Det kan dels ha med solaktiviteten att göra och det finns ett flertal perioder under lilla istiden då man observerat ett mycket få antal solfläckar med kraftigt fallande temperaturer som följd. I samband med minskad solaktivitet ökade vulkanaktiviteten. Fler vulkanutbrott betyder fler aerosoler i atmosfären, vilka i sig bidrar till att sänka temperaturerna då solens inkommande strålning istället reflekteras tillbaka ut ur atmosfären igen i högre grad.

Toni-temat. Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: