Klimatbloggen

maj 13, 2006

Kristna vs. Muslimer; Den polariserade klimatdebatten

Postat i: Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 12:32

Alla som inte tror på bibeln måste vara muslimer. Det bara är så. Visst är en sådan logik helt idiotisk?! Det finns ju ingen som skulle häva ur sig något så korkat. Ändå förekommer det i vårt samhälle i princip dagligen. Då tänker jag på ”klimatbranschen”. Här har vi dock två andra ord; alarmist och contrarian. Det finns rätt mycket exempel och jag tänkte bara enkelt och snabbt gå igenom ett dagsaktuellt här, och göra en egen liten filosofisk utsvävning kring hela fenomenet.

Senast i fredagens Science benämns redan i den första meningen i en artikel av Richard A. Kerr dem som ser en statistisk osäkerhet i troposfärens uppvärmning som contrarians. Det är ett ganska grovt påhopp, speciellt eftersom Kerr i sin lilla artikel ignorerar den vetenskapliga dialogen. Alla vet att om man har ett dataset kan det alltid analyseras utifrån en massa olika infallsvinklar, som alla ger olika resultat. Så har också gjorts det aktuella datasetet, vilket är ett dataset med mätningar från satellit av troposfärens temperatur från 1979 och framåt. Vissa har kommit till slutsatsen att uppvärmningen i atmosfären är markant mycket lägre än uppvärmningen vid jordytan, andra har kommit fram till att uppvärmningen i princip är densamma både i atmosfär och vid jordyta. I förra veckan konstaterade en rapport att troposfären visst värms upp i samma takt som jordytan. Det är mycket möjligt att det är sant, jag är inte insatt i det ämnet och lämnar det till dem som kan det. Jag är ändå rätt säker på att alla klimatforskare inte håller med om den bilden, utan får andra resultat utifrån sina beräkningar. Skall man då kalla dem för contrarians, vilket Kerr gör? Eller skall man välkomna deras resultat och diskutera dem utifrån vad vi har, även om vi har en annan bild klart för oss just nu? Det mest bisarra i hela situationen är dock att man nu nöjer sig med rapportens svar som det slutgiltiga eftersom klimatmodellerna visar cirka samma som de resultat rapporten konstaterar! Hädanefter kommer alltså alla andra resultat, som går stick i stäv med detta nu etablerade resultatet, avfärdas med motiveringen att klimatmodellerna inte stämmer överens med det. Men låt mig djärvt påstå att man däremot anammar ett nytt resultat, som skulle visa på större uppvärmning än vi tidigare trott, om de matematiska analyserna visar det TROTS att klimatmodellerna INTE visar sådan markant värmning. En spekulation kanske, men högst trovärdig. Att se till osäkerheter i ett så varierande system som atmosfären, även om det visar samma trend som uppvärmningen vid jordytan, betyder inte att man är contrarian eller inte bör tas på allvar. Jag har nog sagt det förr, men det bör sägas igen; forskning är ett samtal där olika uppfattningar kommer till tals och debatteras. Utifrån detta utvecklas vår kunskap åt nya håll. Det är ju det som är så spännande, att det alltid finns olika synsätt på samma sak. Vill någon kalla det för contrariaism, vilket Kerr ju uppenbarligen gör i och med sitt ordval, förbehåller jag mig rätten att kalla honom för alarmist – ett ord som säkerligen Kerr själv inte bekänner sig till.

Richard Kerrs uttalande blir än mer intressanta när jag ser vem, eller vilka, som är författare bakom den rapport som kom i förra veckan och konstaterar att atmosfär och landyta värms upp lika snabbt. Den ansvarige personen för satellitmätningarna är John Christy vid universitetet i Huntsville, Alabama, USA. Han menar, trots att data visar på samma trend i atmosfär och landyta, att det är mycket svårt att koppla uppvärmningen till i huvudsak mänskliga faktorer, eftersom uppvärmningen i atmosfären är mycket snabbare på norra halvklotet än på södra trots att koldioxiden är jämt fördelad över hela klotet. Är då Christy en contrarian enligt Kerr?

Kerr försöker felaktigt göra politiska poäng av påståendet att contrarians inte tror på att atmosfären värmts upp under de sista 100 åren genom att även bunta ihop all skeptiker i contrarian-uttrycket. Det är ungefär lika infantilt som att säga att de som inte tror på bibeln är muslimer. Generalisering i högsta grad skulle jag vilja kalla det, följt av ökad polarisering och smutskastning i debatten, något som inte alls hör hemma där.

Så hur skall man då bena ut begreppen? Det finns väl lika många förklaringar som människor, men jag kan ju berätta hur jag ser på begreppen lite förenklat: Om någon inte kan tänka i banor om naturliga variationer och/eller försöker utmåla en annalkande domedag anser jag att denne bör kunna ses som en alarmist eftersom denne isåfall skyller alla händelser på människan. Om någon däremot förnekar att jordytan värmts upp under de senaste 100 åren anser jag att denne kan kallas för contrarian. Såpass mycket data har vi ändå för att påvisa att det verkligen har skett en uppvärmning. Däremot kan enskilda stationer visa en nedkylning eller ingen trend alls. Mellan dessa två extremer finns det jag skulle vilja benämna för en eller annan form av skeptiker. Gränszonen är däremot väldigt diffus och svårdefinierbar. Dessvärre har skeptikeruttrycket missbrukats i debatten och fått en negativ klang, trots att det borde vara, och är, ett helt neutralt begrepp.

Att vara skeptiker är enligt min mening en sundare hållning eftersom man inte tvingar in sig själv i en viss dogm utan kan se ett problem utifrån flera olika synvinklar. Man letar alltså inte efter en teori som passar just sin egna uppfattning utan kan förmå sig att ändra uppfattning allt eftersom tiden går. Att inte vara skeptiker utan bara svälja saker för vad de är, eller bara ignorera dem, utan att kritiskt granska argumenten är onyttigt. Vad händer då med den egna tankekraften och vilja att förstå naturen som den är eller inte är? Det absolut stora flertalet klimatforskare befinner sig i en ”mittenfåra” där man inte kan säga hur stor del av klimatförändringarna som är mänskliga eller naturliga. Dessa kallar sig normalt inte för skeptiker, och inte heller jag kallar mig för det, utan är snarare neutrala. Det uppfattas av dem med alarmistiska tendenser som skepsism (med betoning på negativ) och av contrarians som alarmistiskt – och det är ur det synsättet som debatten idag förs i media och av politiker och opinionsbildare. Men varför envisas med att säga att saker är på ett visst sätt när vi faktiskt inte vet att saker är på ett visst sätt? Då är det bättre att fortsätta fundera ett tag till. Att vara en skeptiker betyder inte att man exempelvis avfärdar IPCCs slutsatser. Däremot kan man ha vissa invädningar mot delar av rapporten, men det betyder absolut inte att man kastar hela organisationen i soptunnan. Att vara skeptiker betyder inte heller att man ställer sig på industrilobbyns sida, eller att man tycker det är okej att köra bensinslukande bilar eller ens att man ställer upp på Bushadministrationens klimatpolitik. Men sådana myter sprids gärna av alarmister och florerar i media och hos en del politiker. Den enda slutsatsen man kan dra är att debatten utanför forskarkretsar blivit extremt polariserad och alla som inte är bokstavstrogna bibeltolkare blev helt plötsligt muslimer. Det är trist, för världen är mer diversifierad än så.

För att avsluta med lite ord från Richard S. Lindzen:

[I]f somebody says you should take jelly beans for cancer and you say that’s stupid, and he says, well can you suggest something else and you say, no, does that mean you have to go with jelly beans?

UPPDATERING: Se också hur journalisten Laurie David i sin blogg går till hårt angrepp mot klimatforskare Patrick Michaels. Läs hans svar här. När skall journalister lära sig???

maj 12, 2006

Al Gore och ABC News

Återigen slår alarmisterna till. Denna gång är det ABC News som rapporterar om Al Gores nya film om global uppvärmning. Läs artikeln och förbluffas över hur många gånger de lyckas klämma in domedagshintar. Det bästa är ju såklart följande stycke:

And yes, as our research here at ABC News has confirmed, virtually all the credible climate scientists say that if humanity continues with business as usual in pouring carbon dioxide into the atmosphere unabated, then global temperature will continue to soar into temperatures far higher than the human species has ever experienced, making Earth incapable of supporting civilization ”as we know it” (that used to be a joke line in a Monty Python skit), perhaps with, as eminent Earth systems scientist James Lovelock speculates, ”only a few breeding pairs of humans left near the poles,” where, he supposes, life may still be tolerable.

Jag säger bara att det är fullständig bullshit! Logiken faller av sig självt, och det är IPCC som står med yxan för att avliva vad ABC News precis framfört. Enligt IPCC är det polerna som värms upp först och tropikerna förändras inget alls i princip eftersom luftfuktigheten håller nere temperaturerna. Extra tillförd energi förångar hellre vatten än höja lufttemperaturen, varför tropikerna inte kommer kunna bli varmare än de är idag… *suck* och detta tror folk på! Jeez… Oljan lär iallafall ta slut snabbare än dumheterna.

Tipstack till Climate Science.

maj 3, 2006

Klimat: En sammanfattning

Jag tänkte summera mina intryck, som jag tycker i huvudsak är viktigast, från de tre föreläsningar som Richard S Lindzen gav i Göteborg under sin vistelse då han mottog sitt pris.

  • Klimatet är föränderligt, har alltid varit och kommer alltid förbli. Om klimatet inte ändrade sig är det snarare ett större orosmoment.
  • Vi har haft varmare perioder än nu tidigare.
  • Upphetsningen kring den globala uppvärmningen handlar om tiondelar grader. Detta är litet i förhållande till de ihopviktade tidsseriernas naturliga temperaturspann. I dessa kan det mellan åren ofta skilja sig flera grader och erbjuda stor variation.
  • Teorin är att polerna blir varmare medan tropikerna inte förändras nämvärt. Därför bör alltså temperaturskillnaderna på klotet utjämnas.
  • Om temperaturskillnaderna utjämnas mellan ekvator och pol måste vindarna avta i styrka och extrema väderhändelser bli mer sällsynta eftersom mindre energi i form av gradienter kommer att tillskjutas systemet.
  • Trender är farligt att dra. De senaste sju åren har temperaturen inte förändrats alls globalt enligt trendanalys. Beroende på när man börjar dra trender får man olika resultat. Vilket skall man lita på?
  • Modeller är dåliga på att reproducera dagens klimat och ofta måste modellerna justeras med ofysikaliska knep eller anpassning av inputdata för att få ut något som liknar dagens klimat. Det finns en stark övertro på att modeller kan ge oss svaret.
  • En fördubbling av koldioxid ger idealiskt ytterligare 3,7 Watt per kvadratmeter, vilket skulle motsvara en ökning med 2% av jordens energibalans.
  • De globala klimatmodellernas felmarginaler ligger omkring 10 Watt per kvadratmeter. Hur kan de då upptäcka förändringar som är mindre än felmarginalerna?
  • Polarregionerna i modeller är mycket dåligt upplösta och det går i princip inte att säga något om dessa områden. Varken upplösningen i modellerna är tillfredsställande och instrumentella data saknas.
  • Under 1970-talet var oron stor för global nedkylning. Idag är det istället global uppvärmning.
  • Istället för att förklara fenomen vi ser tillskriver vi dem oproblematiskt global uppvärmning.
  • Media predikar hysteriskt om global uppvärmning och gör allt för att skrämma upp folk.
  • Kyotoprotokollet kom till bara för att göra något, trots att alla vet att det inte kommer att hjälpa. Inte ens de mest alarmistiska förespråkarna för Kyoto tror att det kommer ha någon märkbar effekt på temperaturen.

UPPDATERING: Ytterligare en punkt som Lindzen tryckte på ett antal gånger var att han anser IPCCs fullständiga rapport (TAR) från 2001 är en bra utgångspunkt. Däremot är sammanfattningen för beslutsfattare (SPM) inkorrekt och vinklar arbetet, osäkerheterna och slutsatserna felaktigt. Eftersom det är SPM som de flesta läser får de en felaktig bild av var forskarsamhället står i de olika frågorna.

april 27, 2006

Bilprovningen blir klimatinstitut?

Har du servat din bil hos Bilprovningen på senaste? Isåfall har du förmodligen fått ta del av deras kampanjmaterial i form av en folder, som förklarar hur temperaturen och koldioxidhalten skenar på jordklotet och i atmosfären. Syftet är att få fler att gå över på mer koldioxidutsläppssnåla bränslen.

Bland de bilder som illustrerar hur fruktansvärt det håller på att bli finns två bilder av Paluglaciären. Ett av dem är målat 1905 och ett är taget 2005. Man ser tydligt hur glaciären smält undan. Visst är det hemskt?! Det beror väl på vilket perspektiv man har. Jag vill återigen påminna om lilla istiden, då glaciärerna skjöt fram ordentligt och krossade byar och medförde svår svält i aplregionerna. Och lilla istiden slutade under 1800-talets andra hälft. Det finns inget som är ”normalstorlek” på glaciärer. De skjuter fram och smälter tillbaka, allt eftersom tiden går. Kan tipsa om ett tidigare inlägg i ämnet här.

En annan grafik i foldern är hur koldioxidhalten varierat i samtakt (eller rättare sagt dröjt sig 80 år efter temperaturen) med lufttemperaturen i Antarktis. Grafiken innehåller också det prognosticerade intervallet för temperatur och koldioxid. Det är smart, för man får verkligen en stark känsla av katastrof när man ser hur koldioxidhalten skenar upp till 1000 ppm. Men då skall man ju ha i åtanke att osäkerheten i den prognosen nästan är 100% mellan minsta och högsta prognosticerade värde (minst 550 ppm – högst 1000 ppm). Jag antar det är efter IPCCs utsläppsscenarier, där den maximala stegringen av koldioxid är ett senare som går ut på att inga tekniska innovationer för att minska CO2-utsläppen görs, samt att vi förbränner mer och mer i allt högre takt. Realistiskt? Nej.

Det som jag tänker på när jag ser grafiken är dock att CO2-halten är den högsta idag på 420 000 år, samtidigt är temperaturen långt ifrån att vara i närheten av maximal under dessa åren. Istället är temperaturen i alla toppar, som återkommer med cirka 120 000 års mellanrum, högre. Samtidigt ser man tydligt att koldioxidens inverkan på temperaturen, per enhet koldioxid i atmosfären, snabbt avtar. Trots att halten koldiox enligt prognoserna maximalt ökar 3 gånger över nuvarande värde, ökar temperturen som mest med 4 grader. Och detta där den interna naturliga variabiliteten är runt 14 grader!!!! Och även om vi ökar koldioxidhalten med absolut minsta möjliga enligt prognoserna (till 550 ppm) kommer temperaturen bara att höjas med cirka 1,5 grader. Då ligger temperaturen i Antarktis strax under de övriga topparna i grafen. 

Så hur hemskt är egentligen koldioxiden? Ja, enligt Bilprovningen verkar det ju inte vara jättestor fara på taket rent temperaturmässigt iallafall.

april 19, 2006

Slagsida i SvD:s klimatrapportering

Postat i: Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 21:35

Näringslivets Medieinstitut (NMI) har idag lagt ut en intervju med Hilding Sundqvist, professor emeritus i meteorologi vid Stockholms Universitet. De pratar hur Svenska Dagbladet felaktigt presenterar klimatfakta med både överdrifter och rena missledanden. Tvärr finns inte SvD:s artiklar online och jag har inte läst dem, men enligt NMI skriver SvD bland annat i en artikel från 16:e april att isarna i Antarktis minskat med 90% sedan 1950-talet och insinuerar att havsnivån kan stiga med 72 meter till år 2100. Isarna har inte minskat med 90%, däremot förlorar knappt 90% av glaciärerna på antarktiska halvön massa. Det är något helt annat. Dessutom är 72 meter höjning av vattenytan baserat på att alla glaciärer och polarisar smälter fram till 2100. Det finns inte en enda seriös forskare som tror detta, utan istället tror man att höjningen kan bli maximalt 0,5 meter fram till 2100. Att vifta med 72 meter har jag för mig kommer från Greenpeace, som försökte göra ett stort nummer av detta en gång i tiden. Ingen tog dem seriöst, jag hoppas ingen tog SvD seriöst.

Lyssna på intervjun med Hilding Sunqvist här.

Miljörörelsen använder skygglappar

Postat i: Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 8:00

Igår sände SVT en debatt om kärnkraften i programmet Debatt. Oavsett vad man tycker om själva kärnkraftsfrågan (det får varje enskild läsare här själa ta ställning till) var programmet rätt intressant, även om mina ögon ryckte till rätt ofta då jag hörde hur politikerna och Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) misshandla ”klimatfrågan”.

Det var två saker jag la märke till, och som gav anledningen att skriva detta lilla inlägg, om hur miljörörelsen debatterar. Först och främst är det SNF jag syftar till här, eftersom det var dess ordförande Mikael Karlsson som var närvarande. Det första som jag tänkte på var hur SNF använder någon form av överhetsargument i form av yrkeshävdande. Ett antal gånger sa Mikael ”jag som forskare vet att …”. Det i sig är kanske inget fel, och det är okej att använda ett sådant uttryck, men då skall man göra det de gånger man blir attackerad i form av sitt yrke, inte för att hävda sig gentemot andra. Dessutom, bara för att han är forskare betyder inte det att han vet något alls, bara att han har en teori som han tror passar för att beskriva ett visst fenomen. Att använda den här typen av argument är ungefär detsamma saker som gör att ungdomar idag inte vill läsa fysiskt eller matematiskt inriktade ämnen. Ämnet matematik/fysik används av många som slagträ för att bestämt hävda hur svårt det är med naturvetenskap. Det märkte jag bland annat då jag undervisade matematik i en grundkurs för marint intresserade universitetsstudenter. När jag berättade för dem att vi skulle repetera lite matematik blev de helt skräckslagna och fick panik.

Det andra jag tänkte på var hur blinda SNF (och Miljöpartiet) var för kärnkraftsavfallet. Ingen kommer ju undan att det existerar och att något måste göras åt det. En plan finns för att ta hand om avfallet, men det vill inte SNF veta av. Istället argumenterar man emot förslaget utan att komma med något eget konkret förslag. Samma man som några minuter tidigare ojade sig över den skenande globala uppvärmningen, som kommer smälta alla jordens isar, ojade sig helt plötsligt över kommande istider. Det är ingen motsägelse i dessa ojanden, men de slänger sig verkligen från en extrem till en annan utan större problem, beroende på vilket syfte de vill uppfylla. Därför tycker jag det är märkligt att SNF blundar för kärnavfallet som om det inte existerar, eftersom de varken vill ta hand om det på det föreslagna sättet eller ens kommer med sakliga argument för ett annat sätt att ta hand om det. Vidare tycker jag det är märkligt att SNF ena stunden kan skrika global uppvärmning för att andra sekunden skrika istid, och samtidigt inte ens förstå att klimatet är variabelt över tid! Det spelar ingen roll om vi människor påverkar klimatet eller ej, det kommer ändå att förändras. Om vi tar bort alla växthusgaser kommer klimatet inte bli detsamma som det var innan vi började släppa ut växthusgaser. Skall vi då börja manipulera systemet för att få det som vi vill ha det? För SNF existerar bara normalperioden 1961-1990 som idealklimat, men jag är ledsen, vi kommer ALDRIG komma tillbaka till det ”standardklimatet”. Klimatsystemet är allt för variabelt för det. Det är rätt så pinsamt att SNF inte ens förstår den mest basala strukturen av vad klimat är. Det är väl på tiden att SNF snart istället sluter sig till debatten om hur vi skall anpassa oss till klimatförändringar, oavsett. Det är en minst lika viktig fråga som att förstå hur klimatet i sig fungerar. I matchen mellan Lag Klimat och Lag SNF står det just nu 2-0 till Lag Klimat efter ett självmål från SNF.

april 18, 2006

Prins Albert vid Nordpolen

Postat i: Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 15:43

Så var jag åter vid skrivbordet efter en veckas resa. Det första jag såg när jag kom hem var en nyhet från BBC om att Monacos furste, Prins Albert, åkt till Norpolen under veckan för att skapa medvetenhet om global uppvärmning. Enligt Prins Albert själv skall han ha sett många tecken på global uppvärmning under sin resa, bland annat vissa områden som knappt var frusna. Ursäkta mig, men hur vet han att det beror på global uppvärmning? Det är ju löjligt. Det han i första hand kanske borde tänka på är om vindarna i området förändrats under senaste tiden, eftersom dessa har större inverkan på isutbredningen på kort sikt än vad global uppvärmning har. Dessutom kanske han borde göras medveten om den diskussion som pågår om huruvida isvolymen fortfarande är densamma i Arktis eller ej, även om arean förändrats, också detta som en följd av vindar som packar ihop isen i tjockare sjok. Av någon anledning tenderar såväl media som politiker att förklara saker med hjälp av människan innan man ens hunnit reflektera över om några naturliga tillfälligheter kan skapa det fenomen som observeras. Betrakta exempelvis fallet med orkanen Katrina. Det tog inte många sekunder innan det påstods att detta var ett verk av den antropogena växthuseffekten. Den som är bättre bevandrad i ämnet vet dock att så inte är fallet.

« Föregående sida

Toni-temat Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.