Klimatbloggen

december 4, 2007

Orkansäsongen är förbi

Filed under: Atmosfären,Havet,Regionalt,Samhälle — by Daniel @ 20:04

Den 30:e november avslutades officiellt den nordatlantiska orkansäsongen. Trots att man förutspådde hög aktivitet avslutades säsongen med normala siffror. Totalt bildades 14 stormar, 6 orkaner varav 2 större än kategori 3.

För att bredda vårt perspektiv visar jag här figurer över utvecklingen i nordatlanten över perioden 1851 till 2007 (svart linje visar årsvis data, röd linje visar 10-årigt glidande medelvärde).

Observera att årtal tidigt i serien inte är direkt jämförbara med senare år på grund av olika metoder för observation. Satellitmätningar infördes under 1960/70-talen och det är först därefter vi kan vara säkra på att inte ha missat någon cyklon (jmfr med endast land- och fartygsobsevationer och senare även flygspaning).

Det är ganska intressant att ett område, som egentligen bara motsvarar drygt 10% av världens tropiska cykloner, får så stort utrymme i vårt vardagliga liv (till och med hos oss som inte ens berörs direkt av det), speciellt med tanke på att nordatlanten är mindre än hälften så aktiv som nordvästra stilla havet (och ytterligare två områden).

november 3, 2007

Reflektion om orkanen Noel

Filed under: Atmosfären,Historia,Samhälle — by Daniel @ 10:08

Just nu är orkanen Noel (kat 1) aktiv i Atlanten. Den har under de senaste dagarna härjat omrking i Västindien, men är nu påväg norrut längs USAs östkust, för att senare i helgen dra in över Nova Scotia (och senare i nästa vecka kanske även över Grönland, se exvis DMI). Att så sker är inget ovanligt, men heller inte alldagligt. Min reflektion berör om en orkan skulle dra in över nordöstra USA och påverka exempelvis New York eller Boston. Vi såg ju vad som hände när Katrina drog in över New Orleans. Om så sker bör man ta sitt förnuft till fånga och inte tro det är något som aldrig hänt förut. Orkaner har dragit in i området många gånger tidigare och det kommer det att göra igen. Det kan vara värt att att besöka amerikanska NOAA för statistik över hur ofta orkaner dragit in över de olika amerikanska delstaterna (FAQ19, FAQ20, FAQ24).

september 25, 2007

Torsk i tid och otid

Jag tänkte i detta inlägg koppla ihop det förgående inlägget med ett inlägg jag publicerade för över ett år sedan. Det kommer nu således att handla om torskens existens i våra farvatten. Hur har torskbestånden varierat över tid i Östersjön och varför samt hur stort har uttaget varit över tid? Det är något en ny artikel (accepterad, i press) i Fisheries Research försökt reda ut genom att gå igenom mängder av inrapporterade landningsanteckningar från de berörda ländernas myndigheter mellan åren 1550 till 1860. Lite problematiskt är det dock eftersom den politiska geografin förändrats ganska dramatiskt under denna tid. Tänk själv på hur Sveriges landyta expanderade och föll isär under den berörda perioden, och liknande öde skedde med de flesta länder i Östersjöregionen. Ett ständigt återkommande exempel är hur Blekinge, Skåne och Halland blev permanent svenska vid Roskildefreden 1658. Innan dess var det de danska myndigheterna som var ansvariga för bokförandet av det danska fiskefångsterna, och efter erövringen föll lotten självklart på den svenska motsvarigheten. Det är därför ett pusselspel att hitta alla dokument och få dem att passa in snyggt (förutsatt att arkiven skötts ordentligt och/eller inte skadats/förstörts av brand eller dylikt).

När väl det geografiska är utsorterad uppstår ett nytt problem. Enheter är inte desamma över tid och tungan måste hållas rätt i mun för att en korrekt uppskattning av fiskfångsterna skall kunna göras. Således måste alla gamla enheter gås igenom och fås rätt. Visste du exempelvis att en tunna var 126,6 liter stor i Sverige 1754-1888 men att den blev 120 liter från 1889, eller att den danska tunnan bara rymde 108,2 liter? Må hända är det i sig inget stort eller svårt problem, men rätt skall vara rätt.

Något som författarna upptäckte genom sin genomgång av de svenska handlingarna från 1500-talets mitt för Stockholmsområdet var att det årliga intaget förvisso varierade ganska mycket från år till år, men att det åtminstone var jämförbart med det som plockade upp under åren 1998-2005 i likvärdiga områden enligt modern bokföring (14 ton/år). Fisket var alltså relativt omfattande och mycket riktigt tog Gustav Vasa också ut torskskatt vid Gillöga 1558. Det tyder på att torsken var en viktig ekonomisk faktor. Dessutom är det högst rimligt att anta att 1500-talets siffror är underskattade. Från den finska sydvästkusten exporterades mängder med torsk till Sverige mellan 1556 till 1635. Under sin högtid exporterades 10 ton varje år (varierande mellan 5 till 20 ton/år) för att successivt mattas av. I sammanhanget kan man jämföra det med det moderna fisket som tog upp 1 till 2 ton/år under slutet av 1970-talet, och att det inte överskridit 3 ton sedan 1996.

Under senare hälften av 1700-talet tillkom en ny gren av torskfiske i södra Östersjön. Då började danska fiskare att transportera levande trosk från området kring Bornholm till fiskemarknaden i Köpenhamn. Maximum av denna transport nåddes under 1830-talet, och fortsatte hålla liknande nivåer fram till slutet av århundradet. En uppskattning för 1836 tyder på att 105 ton torsk på detta sätt transporterades till fastlandet – men mer generellt kan man uppskatta den minsta gränsen för transport av levande torskar under 1830-talet till 24-30 ton per år.

Författarna skriver att fiskeriet från 1500- till 1800-talet kan sättas i ett ekologiskt perspektiv. Under den berörda perioden verkar Östersjön ha haft en relativt stark stam av torsk, eftersom stor möda lades ner på beskattning och infrastrktur för torskfisket. Det kan i våra dagar verka en aningen motsägelsefullt då Östersjön under denna tid var mindre övergödd, och mindre produktiv, varför systemet skulle kunna ha varit aningens mindre lämplig för torskens fortplantning och överlevnad. Dessutom var förekomsten av rovdjur, som åt torsk, under den aktuella tidsramen mer påtaglig i form av fler sälar och tumlare, något som förändrades senare. Att Östersjön ändå kunde upprätthålla ett signifikant torskbestånd beror förmodligen på att torskarna överlevde längre. I slutet av 1800-talet förändrades fångstmetoderna ganska radikalt då båtar fick bättre redskap i form av större och bättre båtar och nät, motorkraft och hydrauliska vinschar började användas samtidigt som fisket flyttades längre ut från kusten.

Att torsken förekom i större mängder ändå upp till Stockholm och Finland under slutet av 1500- och början av 1600-talet visar på ett stort bestånd, eftersom det bara är då de brukar komma så långt norrut – såvida inte Östersjön var saltare än nu, och på så sätt gynnade torskens spridning norrut. Tidigare rekonstruktioner av Östersjöns salthalt, baserat på proxydata har indikerat att 1500- och 1600-talets salthalt i Östersjön var lite sötare än 1900-talet var. Vad har jag då att säga om det? Av mina och mina kollegors resultat av den rekonstruerade flodtillförseln för de senaste 500 åren verkar det som om tillrinningen av färskvatten var i den högre änden av spektrat under 1500- och 1600-talen. Detta höll i sig över en längre period (cirka 75 år), varför Östersjön med största sannoliket fick lägre salthalt under denna period. Vi vet ju att salthalten har en responstid på cirka 33 år, och perioden med den höga färskvattentillförseln översteg denna längd. Dock skall jag be om att få återkomma lite mer specifikt i denna fråga längre fram när jag tittat närmre på andra aspekter också. Att salthalten skulle vara den primärt gynnande effekten för torsk att breda ut sig så långt norrut som Stockholm och Finland är förmodligen mindre troligt.

Även om det inte kommer som en överraskning är det intressant att läsa om hur stor betydelse torsken ändå har haft för ekonomin i Sverige och de andra Östersjöländerna. Att fisket var såpass intensivt som det ändå var är för mig en överraskning. Hur det kommer bli i framtiden är svårt att sia om, eftersom torsken idag verkar vara starkt begränsad, vilket förmodligen till största del har med ett tidigare överuttag att göra. En starkt decimerad population behöver tid för att återhämta sig.

augusti 28, 2007

Snabbt om stormar

Både TV4 och E24 har idag rapporterat om Swiss Res bedömning om höjda premier i försäkringar som ett led i fler våldsamma vinterstormar i framtiden. Bilden man får är ganska dyster för framtiden. Men, var står vi med dagens kunskap? Återigen skall vi ta upp BACC-rapporten och vad de kommer fram till (såg att en kommentator redan uppmärksammat den på E24). Först och främst finns det ingen långtgående trend i stormigheten i vår region över de senaste århundradet, även om en viss tendens finns för smått ökad vind på vissa håll sedan 1980-talet. Dock ger det ingen enhetlig bild över området. SMHI har också en liten sammanfattning av vinddata från Sverige från 1881 och framåt. För framtiden är det lite mer troligt än inte att vindstyrkorna kan komma att öka, även om osäkerheten i det är mycket stort på grund av starkt olika modellresultat. Slutsatsen därifrån är alltså att det inte finns någon klar signal för den framtida vindsituationen i Östersjöregionen. Det är vad vi vet idag.

juni 9, 2007

Klimat hos Västnytt

Västsveriges nyhetsprogram hos SVT – Västnytt – har under veckan sänt fyra inslag med intervjuer av lärare, elever och forskare rörande klimatförändringar. Se del 1, del 2 (med Anders Omstedt), del 3 (med Tore Påsse), del 4.

februari 14, 2007

Tack Tambora för Frankensteins monster!

Filed under: Historia,Klimatdata,Rekonstruktioner,Samhälle,Temperaturer — by Daniel @ 22:35

Hur hade världen sett ut om inte boken Frankenstein eller den moderne Prometheus funnits? Förmodligen hade den vart lite tristare och många hade gått miste om den där kittlande skräckslagna känslan, som lätt kan infinna sig när man läser boken. Om man är lite djärv kan man påstå att boken skrevs på grund av dåligt väder under den kalla sommaren 1816 tack vare ett vulkanutbrott året innan. Jag säger inte att det är så, för det kan vi inte bevisa, men det var kanske en av anledningarna till att Mary Shelly skrev boken, som hon fick idén till under en semester sommaren 1816. För knappt ett år sedan skrev jag ett litet inlägg om bakgrunden till året utan sommar, eller artonhundra-frys-ihjäl som vissa känner året vid. Tambora i Indonesien fick utbrott och slungade upp stora mängder stoft i atmosfären, vilket kylde ner jorden ganska rejält det kommande året/åren (de långtgående effekterna av ett vulkanutbrott sträcker sig över knappt en dekad, även om största skillnaden infinner sig relativt omgående efter utbrottet). Detta år är ett fascinerande år, men tyvärr finns inte dundermycket nedskrivet om det, vilket lämnar rum för en del utsvängningar. Jag har grubblat ett tag på hur den geografiska utbredningen av denna kalla sommar såg ut, speciellt i Europa. Var det så att temperaturen föll överallt eller fanns det ett geografiskt mönster? Det tänkte jag skissa grovt på nu. Men först låt oss ta en titt på lite äldre litteratur kring detta.

En forskare, som skrivit många intressanta klimthistoriska artiklar, har skrivit den artikel som kom att ligga till grund för min grubblan. För 17 år sedan publicerade J. Neumann i Climatic Change en artikel om 1810-talet i Östersjöregionen, i vilken han lägger tyngdpunkten på året 1816. Han jämförde uppmätt lufttemperatur, dödlighet och tillgång på spannmål som mått på hur stor impact Tamboras utbrott hade på Östersjöregionens befolkning. Vad gäller lufttemperatur verkar han inte se tendenser till att sommaren 1816 var ovanligt kall i regionen. Serier från Trondheim, Göteborg, Köpenhamn, Uppsala, Stockholm, Vöyri och St Petersburg användes för ändamålet. Ser man kortsiktligt (jämförelse av lufttemperaturen 1816 kontra 1814) var 1816 kallare, men år 1812 var till och mer ännu kallare än 1816 i Östersjöregionen under de varma månaderna (april till september).

Men, även om temperaturen inte verkade vara helt galen det året så kanske dödligheten eller tillgången på spannmål var sämre? Han fann att spannmålstillgången inte var utanför rimliga intervall. Det var till och med så att överskottet av importerat spannmål jämfört med vad som gick på export var en femtedel av det som var under 1813, det vill säga året efter missväxtåret 1812. Det indikerar att växtsäsongen (vår och sommar) 1812 var kall och ofruktsam medan växtsäsongen 1816 inte var särskilt påverkad av kyla. Neumann noterar till och med att medeltemperaturen i april, maj och juli var 6,6 grader Celcius år 1812, medan den år 1816 var 9,1 grader och året efter hela 10,2 grader Celcius. Det är nästan 5, 2 respektive 1 grad kallare än medeltemperaturen samma månader perioden 1990-2006.

Dödligheten då, var den annorlunda dessa år? Från Neumanns artikel kan man enkelt plotta upp de siffror han återger (se bild här), vilket visar att 1812 var dödlighetstoppar i Sverige och Danmark (året efter i Norge). Det kalla året 1816 var däremot ett minimum (!) vad gäller dödlighet i Sverige. På det hela sett verkar inte landet ha blivit särskilt påverkat av Tamboras utbrott, åtminstine inte i temperatur, spannmålstillgång eller dödlighet.

Efter att ha letat igenom ett antal artikel kan jag dessvärre inte finna en förklaring över vilka områden av Europa som blev påverkade i form av en kylig sommar 1816 av Tambotas utbrott året innan. Endast i generella ordalag går att läsa att Västeuropa var drabbat av en ovanligt kall sommar, medan de Östersjöangränsande länderna däremot var så gott som opåverkade. Kanske nöjer sig de flesta med det, men inte jag. På eget bevåg har jag därför gjort en mycket snabb, enkel och grov genomgång av sommartemperaturen år 1816 runt i Nordeuropa. Jag spanade in 5 stationer lite nämre, spridda generellt över Nordeuropa, och där mätningar för hela året 1816 fanns med. Stationerna utgjordes av Bergen i Norge, Köpenhamn i Danmark, Stockholm i Sverige, Vilnius i Litauen och Archangelsk i Ryssland. Basperioden, det vill säga mot vad jag räknade avvikelser från normalen, satte jag till åren 1900-1999 för alla serier som inkluderade dessa årtal. Vissa serier saknar något enstaka värde i denna period, varför det året ej är med.

Så hur avviker nu sommaren 1816 från normalen? Ser vi till de fem stationerna står det att se att Köpenhamn, Bergen och Archangelsk har medeltemperaturer under det normala, medan Vilnius och Stockholm har en normal sommar respektive varmare än normal sommar. Bergens serie börjar 1816 och det året är också det kallaste fram till 1830, men är ändå inte en ovanlig avvikelse från normalen därefter. Inte heller för Archangelsk eller Köpenhamn är den negativa avvikelsen från normalen något ovanligt. Däremot går det inte att utesluta helt att Tambora kan ha spelat en mindre roll i temperaturavvikelsen i Köpenhamn och Bergen. Deras anomali är negativ och vad som bidrar till det är svårt att veta – aska i atmosfären kan vara en delförklaring. Oavsett verkar det ändå sant att Östersjöregionen och Rysslands ishavskust inte var särskilt påverkad av vulkanutbrottet. Detta beror förmodligen på att askan inte nådde in i regionen då den borde ha tvättats ur atmosfären på vägen.

MEN, i övriga Europa, bortsett från Östeuropa, var det andra bullar som gällde. Jag plottade upp avvikelsen för sommaren 1816 från en mycket välkänd och vitt använd griddad temperaturrekonstruktion (upplösning 0,5 x 0,5 grader) för Europa. Det syns tydligt i bilden att Västeuropa blev hårt påverkat, i negativ anomaliavvikelse, den sommaren. I nästan hela Frankrike indikerar rekonstruktionen på en avvikelse på -3 grader Celcius för sommaren jämfört med perioden 1900-1999. Då skall man komma ihåg att sommartemperaturerna då var ungefär likadana som nu, varför detta är en ganska stor skillnad (en viss frekvensändring kan ha inträffat – men det är fortfarande under utredning). Lite motsägelsefullt kanske det är för Skandinavien, speciellt Stockholm, som enligt sin egen temperaturserie hade lite varmare än normalt sommaren 1816 medan rekonstruktionen visar på en negativ anomali (anomalierna är beräknade på samma basperiod; 1900-1999). Förmodligen beror skillnaden på griddningsmetoden som använts och att mätvärden som använts vid rekonstruktionen smetats ut. Trots det står bilden tydligt att sommaren var ovanligt kall i Västeuropa, medan den inte var särskilt ovanlig i Östersjöregionen. För informationens skull skall jag tillägga att inga andra år mellan 1806 till 1826 ens kommer i närheten till samma negativa anomali i Europa varför händelsen ändå kan klassas som ganska extrem (men kanske inte som unik). Däremot var sommaren 1819 ovanligt varm i Östersjöregionen, men det är en helt annan saga.

Min lilla genomgång är bara toppen på ett isberg. Det finns så mycket mer information att ta reda på gällandes detta år. Och det finns många liknande händelser som väntar på att bli kartlagda. Kanske blir de det så småningom. Eller vad sägs om den liknande händelse som skedde 1783 då Laki på Island fick utbrott, dödade en fjärdedel av Islands invånare i följderna och gav missväxt i Nildalen…

februari 1, 2007

Håll i hatten gubbar (och gummor)!

Filed under: Allmänt,Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 8:13

Imorgon fredag släpps IPCCs fjärde rapport från Working Group 1 – The Physical Basis on Climate Change. Det som släpps imorgon för nedladdning är inte själva vetenskapliga rapporten, utan snarare den extremt förkortade Summary for Policymakers (SPM). Förmodligen kommer vi att höra ganska mycket om den eftersom det är denna som beslutsfattare och media orkar läsa igenom. Själv kommer jag vara bortrest under helgen, så förvänta dig inte att jag skriver några rader. Den riktiga stora tjocka vetenskapliga rapporten släpps online först i maj.

Från Working Group 1:

The Working Group I report will be subject to final approval and acceptance at the 10th Working Group I Session to be held in Paris from January 29 to February 1, 2007.

It is expected that the approved text of the Summary for Policymakers will be released at a press conference in Paris on February 2, 2007, and that it will also be available on this web site from that date.

Prior to its final approval on February 2, the content of the report is embargoed in order to allow the final stages of review and revision to be carried out in a balanced way. Speculation as to the content of the report has been inaccurate and unhelpful. All those interested in this new assessment of climate science are asked to accept the need to wait for the report to be completed according to normal IPCC procedures.

The full Working Group I report will be available online from May 2007. It will also be published by Cambridge University Press and is expected to be available in book form by late June 2007.

Rapporterna kommer finnas tillgängliga via IPCCs hemsida.

november 21, 2006

Att dammsuga nätet ger kunskap

Filed under: Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 19:09

I några tidigare inlägg (här, här och här) har jag diskuterat vetenskapsdebatten i Sverige och hur media framställer en fråga inte alltid efter vad vetenskapliga rön faktiskt visar (främst tänker jag nu på ”larmet” om golfströmmen vilket till och med var tvunget att ”korrigeras” i Science den 17:e november – så illa kan det gå). Det finns mycket kvar att diskutera kring detta och jag kommer säkert ha fler anledningar att återgå till ämnet i framtiden. Så även idag i detta lilla inlägg.

NyTeknik rapporterar om en undersökning bland amerikanska medborgare och deras förhållande till vetenskap och tillgängligheten av det. Vetenskapsnyheter på internet har blivit en viktig källa för amerikaner, även om TV fortfarande är den största rivalen. En av fem amerikaner letar upp sina vetenskapsnyheter online medan två av fem får dem via TV. Går man steget längre och analyserar fördelningen efter uppkopplingshastighet finner man att dem med bredband, med en procentenhets marginal, hellre letar vetenskapsnyheter online än får dem via TV. Dessutom är dem som letar vetenskap på nätet ganska drillade med att hitta fler än en källa för vad de är intresserade av att veta, hela 80% gjorde det. Detta är den starka sidan av internet, ty vetenskap är inte (för det mesta) ett ämne där endast en tolkning kan erbjudas (TV erbjuder inte alltid den möjligheten).

Som framkommit av tidigare diskussioner har de svenska forskarna i stor utsträckning misslyckats med att informera allmänheten vad universiteten egentligen pysslar med. Visst finns det undantag och vissa ämnen är lättare att populärisera än andra, men suget från allmänheten i Sverige är stort medan förhållandevis få vågar ta kontakt direkt med en forskare. Klimatfrågor är något som många är intresserade av och jag märker av stadigt ökande antal träffar hos min lilla blogg (passerade för ett tag sedan 25 000 besökare under de dryga 6 månader jag skrivit [vilket är väldigt hedrande men också lite skrämmande] med majoriteten besökare från mitten av augusti) och det har nog sina förklaringar. Delar av ämnet är också ett av de få som faktiskt diskuteras relativt vetenskapligt i media, även om ovanstående exempel inte är helt otypiska. Jag tror att vi i Sverige har större andel internetanvändare än vad USA har, och att svenskarna generellt har tillgång till snabbt internet jämfört med i USA (men jag är som sagt inte säker på den punkten) så det hade vart intressant att se en liknande undersökning i Sverige. Jag tror nämligen att även om vetenskapsdebatten i Sverige inte är bra är allmänheten ändå intresserad av att veta vad som försiggår. Förhoppningsvis tar universiteten detta på stort allvar och försöker föra forskningen lite närmre folket. Ett exempel på bra framsteg är hur Göteborgs Universitet via sin hemsida enkelt och på ett begripligt sätt ger besökare tillfälle att ta åt sig av forskningen (främst från nya avhandlingar) med hjälp av lite mer populärvetenskapliga artiklar, som sätter rönen i ett sammanhang. Och det är till stor hjälp, inte bara för en intresserad allmänhet, utan även för våra blivande studenter. För dem är informationsökning via internet en allt viktigare kanal. Detta kan i sig stimulera till vidare större vetenskapsdebatt i samhället.

Uppdatering 22/11: Vetenskapsnytt skriver bra och lite mer fördjupat om undersökningen som nämns ovan.

oktober 25, 2006

Ljummet i Sverige – Hett i USA

Filed under: Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 18:27

Efter lite tekniska problem (en sladd som råkade brinna upp – inte bra), som nu är lösta, är jag åter på banan. Via Vetenskapsnytt blev jag uppmärksammad på att Svenska Dagbladet haft en liten kulturkrönika där min blogg omnämndes som hastigast. Det är alltid lite läskigt att läsa om sig själv (eller snarare sina prestationer) i en tidning, speciellt om man inte känner till att de finns och råkar bara snubbla över dem samt är skriven av en människa man inte har en aning om vem denne är (nej, jag prenumererar inte på SvD). Ännu mer läskigt känns det när man blir uppringd av vissa kvällstidningar när man sitter som mest koncentrerad på att fixa ihop en poster inför nästa veckas konferens. Vad finns det som jag kan säga till dem (och framförallt hoppas jag att jag i förvirringen inte sa något som kan tryckas)?

För att återgå till SvD igen. Susanna Baltscheffsky konstaterar mycket riktigt att det inte debatteras så mycket på svenska (vetenskaps)bloggar som det gör i amerikanska dito. Det är inget konstigt, för precis som Malin Sandström på Vetenskapsnytt skriver så har vi ingen tradition av vetenskapsdebatt i detta land. Dem som har det har alltid skött det på annat språk (främst engelska, men även tyska och franska innan 1900-talets början). Svenskar vill gärna läsa/lyssna men inte lägga sig i debatten. Jag ser ju själv hur många som läser denna blogg (och det är ju alltid skoj att ni är intresserade) jämfört med hur många som kommenterar. På politikfronten är det dock annorlunda. Många läsare och många tyckare, men där kan de flesta relatera på ett helt annat sätt än vad många kan inom vetenskap (återigen beror det kanske också på vilken typ av vetenskap). Det andra som gör att det är så få debattörer är självklart språket. Det är inte många utanför Norden som tar sig tid att lära sig förstå skriven svenska, däremot är det väldigt många som kan engelska. Det stimulerar absolut till en högre debattfart. Framförallt märker man hur hämmade vi är när man skall försöka skriva texter på svenska. Av de orden som man använder i arbetet kan det ibland vara väldigt svårt att hitta en svensk motsvarighet; allt sker ju på engelska i normalfall (vetenskapliga rön publiceras på engelska, men kan vid popularisering komma på svenska… men med det kanske man inte alltid når den bästa debatten). Av den anledningen ser jag själv bloggandet som en utveckling i att kommunicera resultat på mitt eget språk. En sådan träning får man inte i lika stor utsträckning vid universiteten. Utan reservationer kan jag säga att jag lärt mig väldigt mycket på det. Förhoppningsvis har även delar av min pedagogik utvecklats samtidigt.

Sen har vi det där med att tycka och kommentera saker man skriver. Susanna saknar det i vissa bloggar. Ja, det är klart man gör, men det är ju inget krav från bloggarens sida att tycka till om allt som skrivs. Även här delar jag vad Malin Sandström på Vetenskapsnytt skriver, nämligen att det tar tid att reflektera och kommentera när man skriver, och om man inte tar sig den tiden så blir det inte alltid särskilt bra. Det hindrar ju inte mig (eller Malin) från att skriva om saker utan att tillföra särskilt mycket egna kommentarer och reflektioner, antingen för egen skull (många saker jag skriver ner i bloggen är för att jag skall komma ihåg dem till en senare tidpunkt) eller för att det kanske är folk som läser bloggen som kan tycka det är intressant. Jag skriver själv med lite olika syften ibland beroende på tid, situation och hur insatt jag är. Klimatforskning är ett gigantiskt område och jag är ju inte mer insatt än i en liten del av det (så sett skiljer jag mig inte från någon annan i gemet), men försöker samtidigt för egen skull hålla lite koll på vad som händer här och var i branschen. Dem kan det vara bra att plita ner i ord på bloggen, men då tar jag mig också friheten att inte kommentera eller reflektera så mycket över det hela på ett djupare plan. Istället sparar jag det som en anteckning att ha i bakhuvudet och skriver ett mindre inlägg med källhänvisningar så jag kan kolla upp det när jag känner det passande. Inget konstigt med det. Att skribenten skall tycka och kommentera saker är alltså inget krav för att bloggen skall bli bra och intressant, men klart det är skoj när så sker.

september 7, 2006

Klimatförändringar gav civilisation

Filed under: Historia,Samhälle — by Daniel @ 22:26

University of East Anglia har idag ett intressant pressmeddelande på ett mycket intressant och häftigt ämne nämligen hur klimatförändringar och grundandet av olika civilisationer går hand i hand.

Jag citerar direkt från pressmeddelandet:

The early civilisations of Egypt, Mesopotamia, South Asia, China and northern South America were founded between 6000 and 4000 years ago when global climate changes, driven by natural fluctuations in the Earth’s orbit, caused a weakening of monsoon systems resulting in increasingly arid conditions. These first large urban, state-level societies emerged because diminishing resources forced previously transient people into close proximity in areas where water, pasture and productive land was still available.

Det är ett ämne som sällan får komma upp till ytan vilket jag anser är lite synd eftersom ämnet är väldigt fascinerande och blandar såväl klimatvetenskap som historia i en utmärkt cocktail.

“On the contrary, what we tend to think of today as ‘civilisation’ was in large part an accidental by-product of unplanned adaptation to catastrophic climate change. Civilisation was a last resort – a means of organising society and food production and distribution, in the face of deteriorating environmental conditions.”

He [Dr Nick Brooks] added that for many, if not most people, the development of civilisation meant a harder life, less freedom, and more inequality. The transition to urban living meant that most people had to work harder in order to survive, and suffered increased exposure to communicable diseases. Health and nutrition are likely to have deteriorated rather than improved for many. The new research challenges the widely held belief that the development of civilization was simply the result of a transition from harsh, unpredictable climatic conditions during the last ice age, to more benign and stable conditions at the beginning of the Holocene period some 10,000 years ago.

Ett sådant exempel som det ovan nämnda är hur människorna i forntiden påverkades då Medelhavet trängde igenom den smala landtungan till Svarta Havet och vattnet forsade in, vilket gav vattenståndhöjningar på flera centimeter per dag och i sig skapade en humanitär och ekologisk katastrof. Likaså hur Lake Agassiz, en gigantisk sjö i Nordamerika med smältvatten från de tillbakadragande istäckena under istiden, tömde sitt innehåll ut i Atlanten och på så vis skapade fjärrna effekter i klimatet. Exempelvis kan den ha påverkat klimatet i Mellanöstern, varpå människorna där blev tvugna att flytta ihop i mer tät bebyggelse. I samband med detta slår jag ytterligare ett slag för Brian Fagans utmärkta bok ”The Long Summer”, som tar upp just detta ämne.

augusti 1, 2006

Vad gör man med smältvatten?

Filed under: Allmänt,Arktis/Antarktis,Glaciärer/Is,Samhälle — by Daniel @ 17:46

Jo, om man bor på Grönland startar man ett bryggeri och tar tillvara smältvatten från glaciärerna. Av vattnet brygger man sedan öl. Kapaciteten är dock endast 400 000 liter per år, så skall man ta till vara all smältvatten från Grönland får man allt bygga ut lite. Men kapaciteten till trots; det är riktigt intressant, riktigt kreativt och riktigt off-topic för Klimatbloggen.

juni 19, 2006

HOLIVAR resumé – del I

En vecka går snabbt, speciellt när det man lyssnar på är intressant. HOLIVAR var helt klart intressant och resultaten som presenterades där spretade åt alla håll. Så låt mig se om jag kan lyckas summera ihop en del av de intryck jag fick, och vad folk sa. Jag kommer självfallet inte sammanfatta allt utan koncentrera mig på de flesta av dem som talade istället (förutsatt att jag kan tyda mina kråkfötter i anteckningsboken).

Efter några välkomsttal lämnades ordet över till Sir David King. Han ägnade sitt tal åt policy, åtgärder, politik (allt sånt som jag anser en klimatforskare inte bör ägna sig åt) och vad han benämnde ”dangerous climate change”. Vad hans definition var på det kom aldrig fram, men han sa att smältande is är en farlig klimatförändring. Han jämförde också den globala uppvärmningen och dess problematik med hur seismologer åkte till sydostasien under hösten 2004 för att försöka få länderna i regionen att plantera ut en tsunamivarnare samt hur geologer under många årtionden varnat ledningen i New Orleans att förbättra sina skydd mot orkaner (oavsett var det en tidsfråga innan New Orleans skulle bli drabbat av en kraftig orkan). Sir David King gav också ett varnande ord till New Orleans inför framtiden; de bör tänka på hur de bygger eftersom det bara är en tidsfråga innan nästa orkan slår till i området.

John Birks talade och tryckte på hur klimatet konstant är i förändrng i både tid och rum. Han nämnde också att uppfattningen om klimatsystemet hela tiden ersätts med olika paradigmer (enligt Kuhns definition). Talaren efter, Paul Valdes, spann vidare på Birks paradigmteori. Bland annat pratade Valdes om Ruddimans teori, som säger att människan påverkat klimatet åtminstone under de senaste 8000 år sedan – en teori som det finns såväl stöd för och emot. Valdes pratade om en Earth System Model, vilket är en klimatmodell som inkluderar alla aspekter som är påverkande för klimatet. Det skall jämföras med nuvarande klimatmodeller som är förenklade och endast innehåller aspekter som vi tror är avgörande för klimatets utveckling. För att illustrera det hela visades resultat för nederbörden i det gröna Sahara (cirka 8000 år sedan) för olika typer av modeller. En enkel atmosfärsmodell gick inte så värst bra, en kopplad atmosfärs-havsmodell gick bättre om upplösningen i havet var bra. Införandet av vegetation gav ännu bättre resultat, och det är här vi står idag… Men fortfarande kan  modellerna inte återskapa det gröna Sahara som en gång existerade, även om vi är på god väg. Paul Valdes pekade ut tre riktningar inför framtiden; Skapa modeller med högre upplösning, kvantifiera osäkerheterna i modellerna, förbättra kopplingar och mekanismer i modellerna.

Eystein Jansen hade en intressant föreläsning om proxydata från havet. Holocen är känd för att upplevt en kraftig uppvärmning under de första tusen åren av perioden (ca 12-10 000 år sedan), speciellt ju längre norrut man kom. Det finns ett problem med proxydata (åtminstone dem från havet), och det är att de visar olika värmeperioder beroende på vilken proxysort man undersöker. Exempelvis visar data från diatomer och alkenoner de högsta temperaturerna mellan 8000 och 4000 år sedan (varmare än idag), medan forams visar högsta temperaturer mellan 4000 till 2500 år sedan. Dessa typer är dock tillämpliga på olika djup i haven; diatomer och alkenoner visar mer yttemperatur medan forams visar temperaturen under termoklinen. Inte nog med det, proxytypen ger olika säsonger, där yttemperaturen ger sommarsäsongen och temperaturer under termoklinen ger vintertemperatur. Ser vi till yttemperaturerna är dagens temperaturer bland de lägsta under hela holocen, medan djupvattentemperaturerna är ungefär samma som medeltemperaturen för holocen. Idag är de nordiska havens ytvattentemperatur (SST) cirka 1 grad kallare än under 900-talet. Under 1400-talet inträffade en shift och SST sjönk kraftigt (ca 0,5 grader) på bara 30-40 år. Sedan dess har SST successivt ökat och ligger idag i nivå med 1400-talets temperaturer.

Oundvikligen kommer vi in på det här med is. Enligt Jansen har det varit mindre is i norska havet under de senaste 2000 åren jämfört med resten av holocen. Norr om Island däremot var det lite is i början av holocen, men mycket mer is under de senaste 3000 år sedan. För norska havet är temperaturproxyserien passande, medan den inte är det för Island. Detta gör det svårt att avgöra vad som är rätt forcing för isbildning i polarområden.

Michel Crucifix, precis som Valdes, gav en föreläsning om modeller. Den låga upplösningen som finns i modellerna ger felaktigt en stor spridning. Exempel på detta är vegetation, som onekligen är viktigt för klimatsystemet. Den låga upplösningen gör att en viss typ av vegetation sprids över ett större område än vad som egentligen är representatibelt. En annan svårighet när man modellerar holocen är molnigheten. Det är mycket svårt att veta hur molntäcket har sett ut under de senaste 12 000 åren, bortsett från kanske några hundra år bakåt i tiden. Det är därför en stor osäkerhet då molnen också har stor betydelse för klimatets utveckling.

Efter Crucifix byttes ämnet och Jürg Beer fick ordet för att tala om solaktiviteten och dess inverkan på klimatet. Effekten jorden tar emot från solen är stor. Solen varierar sin utskickade effekt med lite olika mekanismer, mestadels interna transporter mellan kärna och yta samt emission till rymden. Mellan solen och jorden finns en annan mekanism som varierar solinstrålningen till jorden – Milankovichcyklerna. Väl på jorden finns det andra faktorer som varierar hur mycket strålning som tas emot, bland annat albedo, växthusgaser, aerosoler och intern variabilitet. Alla dessa faktorer samverkar och ger på ett eller annat sätt olika mängd solstrålning till jordytan. Solfläckar har en stark korrellation med temperaturen på jorden, vilket observerats ett flertal gånger. År 1956 hade fler solfläckar än vad som någonsin noterats, däremot är solaktiviteten fortfarande hög, och är den högsta på 2-3000 år enligt 10Be-isotoper (vilket ger proxydata för kosmisk strålning, vilket i sig är en datakälla för solaktiviteten). Någon korrellation mellan molnbildning och kosmisk strålning, vilket föreslagits, har dock inte hittats, varken på momentan eller fördröjd tidsskala.

Pratar man om sol pratar man lätt också om glaciärer, vilket Beer gjorde som avslutning. Han tog den största glaciären i Alperna, Aletsch, som exempel. Under de senaste 100 åren har glaciären reducerats med 3 kilometer. Men omkring från år 0 till 750 var Aletsch lika stor som idag enligt proxydata. Överlag har Aletsch, precis som alla andra glaciärer fluktuerat väldigt mycket (mellan 750 till idag har den avancerat och dragit sig tillbaka ett tiotal gånger). Ibland har den även vart mindre än idag, vilket senast inträffade för 8000 år sedan. De problem som finns att lösa inför framtiden är enligt Beer: Kvantifiering av solpåverkan, UV-forcing, känsligheten hos klimatsystemet och att separera natrliga variation från antropogen uppvärmning för att göra bättre framtida prognoser. Idag kan vi inte separera de två effekterna.

Bas van Geel fortsatte på ämnet solaktivitet och klimat. Han började med att konstatera att IPCC (2001) konstaterat att kunskapen om solens påverkan på klimatet är mycket låg, samt att de trots allt försökt sig på en kvantifiering av solens påverkan. Ser man till 14C-toppar får man toppar i solaktiviteten vilket ger indikationer på när klimatet vart torrt (det omvända gäller dock inte). I västra Norge kan man studera hur mossor av arten Sphagnum ersatt varandra då klimatet varierat från kallt till varmt till kallt till varmt, vilket kan härledas med 14C-toppar. En minskad solaktivitet ger en smalare hadleycirkulation och förflyttar polarcirkulationen söderut (med andra ord, kallare luft kan lättare förflytta sig söderut).

van Geel pratade vidare en del om olika kulturers påverkan av solaktiviteten. I dagens Holland, norr om Amsterdam, var det relativt tättbefolkat under bronsåldern. I slutet av tidsperioden försvann människorna då området plötsligt blev ett våtland (ca 2700 år sedan). Istället flyttade människorna till kusten. Anledningen var att solaktiviteten minskade. Det började regna mer och de tidigare boningsplatserna dränktes av små sjöar. Termisk kontraktion (i motsats till dagens termiska expansion av havet) gjorde att havsnivån sjönk och exponerade stora ytor där folket istället bosatte sig. Även Skyterna i Asien påverkades. Från att ha levt i ett varmare och grönare klimat blev allt plötsligt torrt (enligt pollendata). Detta stora skifte fick den Skytiska kulturen att falla sönder.

van Geel menar att solen spelat stor roll under historien och att vi ännu inte har en aning om hur stor påverkan solen egentligen har. Möjligen kan modellerna underskatta solens effekt, vilket bör undersökas närmre. Som vid alla andra presentationer fick publiken ställa frågor efteråt. Tidigare hade jag inte reagerat, men det gjorde jag nu. van Geel blev direkt påhoppad av bland annat Ray Bradley och Gavin Schmidt, vilka menade att van Geel tyckte koldioxidutsläpp var bra och inte ville göra något åt dem. Det var, för mig, ganska så bisarra påhopp eftersom van Geel inte någon gång under hela sitt tal nämnt något om koldioxid, han hade ju bara pratat om solen och att den eventuellt kunde vara underskattad. Det är inte att anse koldioxidutsläppen som bra. Bas van Geel svarade iallafall tydligt att han visst tyckte koldioxidutsläppen borde minska, men att solaktiviteten i hans mening förmodligen är underskattad. Det är ingen motsägelse.

I del 2 kommer jag sammanfatta vad Michael Mann, Hugues Goosse, Dirk Verschuren, Martin Claussen och Ray Bradley talade om.

juni 1, 2006

Lästips – Orkaner och politik

Filed under: Lästips,Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 18:41

Kevin Vranes skriver idag ett intressant inlägg om den något uppruskade debatten om orkaner i USA. Ämnet är utsatt för het debatt (vilket är en bra sak), speciellt efter Katrinas förödelse förra året (vilket var en mindre bra sak) och den idag påbörjade och förmodade intensiva orkansäsongen (vilket varken är bra eller dåligt). Det skall bli intressant att följa debattens utveckling och se vad forskare i ämnet kan komma att dra för slutsatser om några år när det finns mer kött på benen.

maj 29, 2006

Klimatanpassat Stockholm

Filed under: Östersjön,Regionalt,Samhälle — by Daniel @ 22:14

DNs Anders Sundström skriver en insiktsfullt och mycket bra artikel i DN om hur Stockholm skall anpassas till ett föränderligt klimat. Det är en sådan här dialog som bör föras i större utsträckning i samhället, inte något polariserat dravel. Vi har en klimatförändring (oavsett vad som skapar den) och det är på tiden att vi lever med den och försöker anpassa oss därefter. Stockholm ligger lite knepigt till, omgärdat av vatten och en Östersjö vars vattenyta stiger med 1 millimeter per år, så det är viktigt för dem att utarbeta en sådan plan. Nu väntar jag bara på en liknande plan här i Göteborg.

Ett litet hacktapp gjorde jag däremot när det i artikeln står att framtiden ”kommer att bli varmare, blötare och blåsigare” (min markering). Man kan tyvärr inte ”få allt” här i livet… Varmare och blötare blir det förmodligen helt säkert. Blåsigare däremot funderar jag på vart det kom ifrån. Den stora sammanställningen av vetenskaplig litteratur kring Östersjöregionen, som mynnade ut i BACC och som presenterades i Göteborg i förra veckan säger inget om att det kommer bli blåsigare. Snarare kommer blåsten vara kvar ungefär som nu även i framtiden, det är vad som är mest sannolikt att förutsäga om framtiden i dagsläget – om vi nu överhuvudtaget skall våga oss på att sia om framtiden.

maj 14, 2006

Kaliber om den fria forskningen

Filed under: Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 16:21

Ett snabb avstickare till dagens Kaliber på P1; angående den fria forskningen vid Sveriges universitet. Smaka på dessa maffiga citat från Kalibers undersökning bland Sveriges professorer:

  • Både företag och forskningsråd vill ha styrd forskning som bekräftar de egna, redan intagna positionerna.
  • Hälften av de 2100 professorerna säger att de är mer eller mindre politiskt styrda i sin forskning, tex när det gäller vilka undersökningar som de kan få anslag till.
  • ”Ett projekt som var på väg att ge ”fel” svar avbröts av finansiären.”
  • ”Jag har känt att det resultat jag velat skriva om måst friseras för att falla den medelsgivande myndigheten på läppen.”
  • ”Finansiären beställde liksom ett resultat, inte forskning.”

I Kalibers undersökning verkar en del tonvikt ligga på den medicinska forskningen, men det ser absolut inte annorlunda ut inom andra områden. Följande fråga med svar är viktigt att ta upp i sammanhanget: 

- Vad kan politisk styrning av forskning leda till?

- Det kan leda till att man bara får fram den typen av kunskap som för tillfället är politiskt korrekt. Det tror jag är farligt. Forskarvärlden blir för homogen.

Det är inte konstigt att debatten blir som den blir när det är såhär. Att avfärda nya rön, som inte passar in i den politiskt korrekta bilden, är barockt. Det visar återigen hur enormt viktigt det är att alla åsikter får tas upp och diskuteras. En sådan debatt, som vi exempelvis har om klimatet idag, dödar debatten och resulterar bara i katastrof för samhället. Här finns alltså en viktig uppgift att göra… Vilken tur att jag redan börjat med denna blogg.

Nästa sida »

Toni-temat. Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.