Klimatbloggen

november 13, 2007

Var den lilla istiden homogent kall?

Här om veckan skrev jag om mina senaste fynd, om hur Östersjöns klimat varierat mer än vi tidigare trott. Att klimatet varier mycket i vår region är högst intressant, och en väckt fråga blir naturligt hur man kan karakterisera klimatet i området över de senaste 500 åren. I senaste Journal of Climate publiceras en ny artikel, skriven av mina kollegor, som gör just detta. Vad gäller lilla istiden var det förmodligen vinterhalvåret som den största variationen skedde, och det är vad som fokuseras på.

Vår region är välsignad med en lång tradition av mätningar, varför vi har några av världens längsta dataserier med absolut högstklassig kvalité. Flertalet av dessa serier har använts i artikeln för att klassificera förändringar sedan 1500-talet. Vi har kunskap om hur svåra vintrarna varit ända tillbaka till 1300-talet, även om det är ganska framgenterat i den tidiga delen (och ännu tidigare). Tidsserier över isuppbrytningen runt om i floder och hamnar i Östersjöregionen började antecknats mellan mitten av 1500-talet till början av 1700-talet. Isutbredningen i Östersjön finns att uppskattad så långt tillbaka som 1720. De första temperaturserierna påbörjades runt mitten av 1700-talet och sträcker sig fram till våra dagar med dagliga värden. Det finns också rekonstruktioner av lufttryck och temperatur för området tillbaka till år 1500. Alla dessa data tog författarna och bearbetade. Genom att använda sig av Matching Pursuit-metoden (MP) kan man plocka ut händelser i en tidsserie som är viktiga och förklarar variationen i serien. Ju fler gånger man använder sig av MP på en serie, ju fler händelser plockas ut. Vi kan ta Uppsalas lufttemperatur som exempel. Första gången MP används på serien plockas den varma perioden mellan 1722-1744 ut som en viktig händelse, och kan förklara 8% av seriens varians. I nästa steg plockas de kalla krigsvintrarna under 1940-talet ut. Nu förklaras 13% av variansen. I de tre kommande stegen plockas perioderna 1966-1975, 1982-1993 och 1788-1791 ut (de är perioder med kalla följt på av milda vintrar). Med hjälp av dessa steg kan man nu förklara över en fjärdedel av variansen. Så håller det på, och när man kört MP tio gånger kan man förklara 40,1% av variansen. Detta gjordes alltså på alla serier, och ger en bild över vilka perioder som var milda eller kalla.

Då alla serier genomgått MP-metoden jämförs de utplockade perioderna i serierna med varandra. Jämförs endast de längsta perioderna, som MP-metoden plockade ut, ser man att flera serier har gemensamma drag. I sydvästra och centrala Östersjöregionen dominerar en mild period under första hälften av 1700-talet, följt av en kall period, som sträcker sig till slutet av 1800-talet, för att återigen domineras av en varm period under 1900-talet. I östra och norra Östersjöregionen verkar dock första hälften av 1700-talet inte vara lika uttalat varm. Där är det istället 1900-talet som sticker ut som en värmeperiod. Skalar man ner tidsperspektivet till kortare tidsskalor däremot förefaller det som om alla serier reagerar nästa simultant på de korta förändringarna. En typisk sådan period är 1930-talets milda vintrar i hela regionen, eller 1940-talets kalla krigsvintrar. Fler korta värme- och köldperioder kan också identifieras.

En annan metod, som komplementerar MP, är waveletanalys. Genom att filtrera serierna så att endast variationer över en viss tidslängd syns fås en förståelse för hur klimatet varierar under olika perioder. Den viktiga punkten är att en mild period har betydligt mindre variabilitet än en kall period. Det betyder att en mild period (som vi har idag) rent klimatmässigt är en mer stabil period. En fråga som seglar upp med detta är oundvikligt funderingen kring vad ett normaltillstånd för klimatet egentligen är – milt eller kallt?

Från de ovanstående metoderna kan 15 perioder sedan 1500-talet – alla med olika karaktär – identifieras. Det gäller kalla perioder mellan åren 1562-1576, 1597-1629, 1663-1706, 1750-1877 (och än ytterligare sträng period 1803-1820), 1940-1942 samt 1985-1987. Varma perioder inträffade dock åren 1522-1536, 1577-1591, 1630-1662, 1707-1750, 1877-2000  (med ytterligare intensivt milda perioder åren 1930-1940, 1971-1975 samt 1988-1993).

Som synes av det ovanstående är det ett naturligt drag för Östersjöregionens klimat att variera stort på en tioårsskala. Det är lätt att förstå då temperaturen över de senaste 500 åren varierat mellan -10 till 0 grader enligt rekonstruktioner. Att klimatet på 1700-talet och 1900-talet har mer gemensamt än vad det har med det mellanliggande 1800-talet är alltså inga konstigheter. Det ger också fog för diskussion till hur lämpligt det är att endast jämföra en 30-årsperiod som normal (typiskt 1961-1990), även om det rent logiskt går att argumentera att en sådan behövs av rent referensmässiga skäl (dock utan att den i sig säger något överdrivet mycket om onormalitet i klimatet då vi vet att variabiliteten är mycket stor).

Avslutningsvis öppnar författarna upp för en diskussion till hur stor den antropogena delen av uppvärmningen sedan 1870-talet som kan bero på mänsklig aktivitet. I normalfall brukar man ju säga att sådana effekter först kan urskiljas efter 1950, alltså en stund senare efter vi nådde en likvärdig värmeperiod som under 1990-talet (jmf 1930-talet, se även mitt andra inlägg). Det går naturligtvis inte att säga utifrån de data som presenteras, men de föreslår att vi i framtiden kan förvänta oss en värmande trend, men att det är svårt att avgöra hur stor den blir då vi nu vet att klimatet på naturlig basis (innan 1877) varierat kraftigt, mer och oftare än vi tidigare antagit. En sådan effekt skulle alltså kunna vara avgörande.

(svaret på rubriken är självfallet ‘nej’ enligt ovan nämnda faktorer)

About these ads

5 kommentarer

  1. MM eller så kan all uppvärmning ha med solstrålningen att göra.Det är ju det som två danska forskare tittar på just nu.har du hört något mer om det? fattar inte varför det är så tyst i media,tror det går bra för dem och det vill tystas ner.

    Att lilla istiden var mycket kall det vet man,men lika säkert är väl att vintrarna var mildare(generellt) på vikingatiden än de är nu,eller finns det för lite klarlagd forskning kring det?

    En värmeperioden respektive köldperiod brukar vara i sisåder 400 år(tror jag läste det här för nåt år sedan).Det skulle isåfall innebära att denna värmeperioden(även om dess värme troligen är överskattad,då det var mildare så sent som på vikingatiden i våra trakter) håller i sig i en sisåder 250 år till.Inte mig emot isåfall=),men då får somrarna ta och bli lite bättre så man slipper frysa mitt i juli som under årets usla sommar…

    Kommentar av Danne — november 14, 2007 @ 12:29

  2. Lilla istiden var kall, men den var inte homogent kall. Det fanns perioder som var milda, och perioder som var kalla, eller ännu kallare. Det är också ett av fynden i artikeln, att en kall period har stor variabilitet, medan en mild period är stabil. Men visst var det varmt under vikingatiden. Det är svårt att veta exakt hur varmt, eftersom vi har relativt stor osäkerhet i proxydata. Med tanke på den stora variationen är det inte svårt att acceptera värme som uppgår till de perioder vi sett över 1900-talet.
    Som sagt, den årstid som det märks mest på i värmeperioder är våren, följt av vintern. Sommrarna förändras förhållandevis inte särskilt mycket över tid, och höstarna är endast marginellt förändrade.

    Kommentar av Daniel — november 14, 2007 @ 12:41

  3. Har tidigare läst här att antalet extremkalla dagar minskat sedan lilla istiden.Men det inte många vet är att antalet extremvarma dagar också minskat.Om man definerar en extrem varm dag i sverige som 35 grader.

    Hade vi ca 20 talet sådana mellan 1900-1950 och endast ca 10 mellan 1950-2000(vi har inte haft en sådan dag sedan kalmar 1994).Den här statistiken har jag tagit ifrån ”Raul iseborgs bok om väder och oväder under 1900-talet” och smhis statistik för de senaste åren.

    Under 90-talet handlade hela debatten om ihopklumpningen av årstiderna.Både somrarna och vintrarna(för den som gillar snö och is) har blivit bättre på 00-talet.jag tycker vintrarna fått oförtjänt mycket kritik.

    De är ju bättre än 20-,30,70 och 90 talet.Även om inte 00-talet är slut än så kan det inte passera 30 talet det mildaste årtiondet då det gäller vintrarna i hela sverige och 90 talet och då främst åren runt 1990(som också verkar extra milda just runt stockholmstrakten och uppsala).

    Endast där som åren slagit rekord då det gäller området från södra norrland ner till gränsen mot skåne,annars är det 1934 som anses som det varmaste året och 1925 som anses vara den mildaste vintern).

    Kommentar av Danne — november 14, 2007 @ 12:50

  4. Okej tack för svaret,Men stämmer det att det troligen var varmare i våran region under vikingatiden än det är nu? eller kan man inte uttala sig om det?.

    Kommentar av Danne — november 14, 2007 @ 12:53

  5. Vikingatiden var en varm period, men exakt hur varm är svårt att säga, men säkert minst i paritet med 1930-talet.
    Om antalet extremdagar stämmer så som du skriver så är det ju intressant. Har inte läst den boken, så jag har inte kännedom om det. Jag gjorde däremot en snabb plot över vintrarna sedan 1961 i Göteborg, och hur ofta 95%-percentilen överskreds (eller underskreds). Som synes verkar det finnas en svag tendens till färre extremkalla dagar i Göteborg sedan januari 1961. Antalet extremvarma vinterdagar över samma period har dock inte förändrats radikalt. De två högra staplarna i slutet är utslag från den väldigt varma vintern vi hade 2006/07, och än så länge går det inte att fastslå någon längre trend av det (drygt 40 år av data är allt för kort).

    Kommentar av Daniel — november 14, 2007 @ 19:11


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Toni-temat. Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: