Grönlands isar går AMOC?

AMOC (Atlantic Meridional Overturning Circulation), havscirkulationen som transporterar varmt ytvatten norrut och kallt vatten söderut på djupet i Atlanten och ger oss ett trevligare klimat här uppe på våra nordliga breddgrader, är ett ofta omdiskuterat fenomen (de flesta känner iallafall till den lilla del av det hela som utgör Golfströmmen), även ibland mina inlägg. Hur kommer dess flöde påverkas i framtiden av att Grönlands glaciärer smälter av; får vi en förflyttning av strömmarna söderut, kan den helt stanna av eller händer inget alls? Några forskare spanade lite närmre på frågan och skrev ihop en artikel i Geophysical Research Letters. Till sin hjälp använde de en förenklad kopplad modell.

Modellen når ganska snart en uppvärmning på 3 grader i Grönland, och efter 1000 år har drygt 20% av glaciärerna smält och radiative forcing (förändring i strålningsbalansen) uppgår till 6,5 W/m2. I A2-scenariet (årsmedeltemperaturen på Grönland ligger 12,4 grader över kontrollkörningen samt vegetation i form av gräs och träd finns över hela Grönland, förutom i de centrala delarna, vid slutet av körningen) samt om man fyrdubblar CO2-halten (radiative forcing överstiger 7,5 W/m2) smälter glaciärerna bort inom 3000 år. För att inte få en bortsmältning av Grönlands glaciärer anger den använda modellen att CO2-halten ej bör överstiga 350 ppm, vilket är lägre än den är idag. I det absolut värsta fallet som modellen kör (radiative forcing överstiger 8,5 W/m2) tar det ungefär 2000 år för glaciärerna att smälta undan. Så enligt den modellen är det inte dunderstabila tider som väntar för Grönlands isar.

Förslaget anger alltså en avsmältning på Grönland över en 3000-årsperiod, förutsatt att scenariernas kriterar uppfylls. Räcker volymerna av sötvatten till att störa havscirkulationen? Kort svarat; nej. Volymen smältvatten ökar enligt modellen över de första 1000 åren, för att därefter minska igen. De maximala volymerna som uppnås är strax över 0,1 Sverdrup (1 Sverdrup = 1 000 000 kubikmeter per sekund). Detta får ingen större bäring på volymtransporterna i havet. För det södergående, kalla djupvattnet blir minskningen de första 200 åren cirka 1 Sv (av 14,5 Sv) vilket är utan signifikant påverkan. Från år 200 till år 1000 minskar dock flödet med ytterligare 1 Sv vilket ses som en mindre påverkan (under SRES A2-scenario, med vissa modifikationer). Efter 1000 år tilltar styrkan igen hos AMOC i och med att färskvattenvolymerna från smältande isar på Grönland minskar. Ingen chockerande sammanbrytning av nordliga värmetransporten alltså enligt den studien.

I samband med detta tänkte jag peka på en intressant artikel där författarna intervjuat tolv forskare, som alla sysslat med AMOC på ett eller annat sätt. Det är skoj att veta hur de värderar sannolikheten att AMOC skulle bryta ihop fullständigt, eller förändras i styrka alternativt förflyttas söderut. Svaren varierar är i princip lika skiljda som antalet forskare. Försvagningen i transporten vid en dubblering av CO2-halten uppskattas av de tolv till att ligga mellan 2%-55% medan en fyrdubbling kan ge 10%-90% minskning (vilket är ett större spann än vad modeller ger). Ganska stor spännvidd alltså i båda fallen. De flesta tror dock att AMOC återhämtar sig om CO2-halten fyrdubblas och endast två forskare tror på en permanent kollaps. Antar man istället att den globala temperaturen skulle öka med 6 grader fram till år 2100 tror 8 av 11 forskare att sannolikheten att AMOC kollapsar är skiljd från noll, och fyra tror på en sannolikhet över 50%. Detta skiljer sig från elva modeller, som ingen visar på en kollaps av AMOC. Författaren tror att detta har med forskarnas invägande av modellernas pålitlighet att göra, då flera av de intervjuade hade gett dåliga betyg till modellernas duglighet att lösa upp sub-grid-processer (av naturliga skäl) och att flera processer dessutom var dåligt kända och/eller dåligt parameteriserade. Alla intervjuade trodde också på att en delvis minskning, eller kollaps av AMOC, skulle ge en avkylning i regionen kring Nordatlanten, vilken dock skulle kunna kompenseras i vissa områden av växthusgaser.