Klimatbloggen

april 26, 2007

Funderingar kring gungbrädor

Med anledning av gårdagens ”gungbrädenyhet” (LU, NyT, SvD) om att klimatet gungar fram och tillbaka mellan norra och södra halvklotet är det intressant att se tillbaka även på några artiklar jag skrivit om tidigare. Att det finns en sådan mekanism mellan nord och syd har man länge misstänkt, på långa tidsskalor. Men vad gäller teorierna kring havsströmmar har andra forskare nyligen studerat kärnor för de senaste 1000-2000 åren, vilket endast är den senaste delen av holocen. Man har funnit att strömmen genom Floridasundet och ytvattentemperaturer i Nordatlanten har varierat över denna relativa korta tid, och i grovt samma tidspunkt som Europa upplevt sina olika värme- och köldperioder. Så visst verkar det finnas en komponent som är sammankopplad med dessa nordatlantiska strömmar. Och om det funnits under de senaste 2000 åren är det rimligt att anta att samma mönster skett flera gånger under hela holocen, och självklart tidigare. Nu vet jag inte hur de nya resultaten ser ut, men om de sammanfaller med dessa tidigare upptäckter get det en stark indikation på att klimatet svänger fram och tillbaka så som föreslagits. Jakten på den bakomliggande mekanismen kan börja!

Däremot förbehåller jag mig rätten att vara lite tveksam till hur den nordatlantiska strömmen kommer reagera i ett framtida klimat. Om nederbörden, eller för den delen avsmältningen, skall avgöra ett riktigt problem för strömmen måste denna färskvattentillförsel öka ganska mycket för att konkurrera med de andra upprätthållande mekanismerna. Men vem vet, det är inte riktigt känt hur framtida nederbördsmönstret kommer se ut (ännu verkar det inte finnas någon global trend iallafall [pdf, sid 6], även om det säkert kan finnas vissa regionala förändringar) och vad gäller avsmältningen är de mekanismerna ännu inte särskilt bra förstådda (vilket var anledningen varför IPCC utelämnade dem i sin projektion av framtida havsnivåer). Så, transporten norrut kan också variera av sig självt ganska mycket och med de mätmetoder vi idag använder kommer det uppskattningsvis ta över ett halvt sekel att skilja de interna förändringarna från dem inducerade från mänsklig aktivitet – om en sådan uppstår i den termohalina cirkulationen. Tidsskalan havscirkulationen verkar över är lång, och sker inte på 10 dagar som vissa verkar tro (ja, jag vet, det börjar bli gamalt nu, skall sluta tjôta om det, lovar).

april 24, 2007

Felaktig kalibrering kräver revidering

Postat i: Havet,Klimatdata — by Daniel @ 23:13

Det är inte helt ovanligt att man upptäcker fel i instrumentering eller dataserier. Görs det får man helt enkelt försöka korrigera eller ta bort det som är felaktigt för att resultaten skall bli så felfria som möjligt (men att uppnå total felfrihet är en omöjlighet). En sådan sak skedde i dagarna då kalibreringsfel upptäcktes hos instrumenteringen till en nyligen publicerad artikel om värlshavens värmeinnehåll.

Under senare tid har mängder med ARGO-flöten sjösatts runt om i världshavet. Dessa flöten åker omkring på ett bestämt djup (2000 meters djup) och mäter temperatur och salthalt samt förflyttningshastigheten i vattenkolumnen. Var 10:e dag åker de upp till ytan, på vägen gör de en mätning, och skickar iväg rådata till en satellit – som då också registrerar positionen för flödet (de plottas därefter på en vacker karta). Den insamlade data kan därefter sammanställas för att räkna ut det totala värmet i världshaven, något som är viktigt för att förstå hur haven interagerar i klimatsystemet. Nyligen upptäckte man att några av dessa flöten var felkalibrerade och lämnade iväg för kalla temperaturprofiler. Totalt handlade det om 287 flöten, som stod för 6% av alla tillgängliga profiler mellan 2003 och 2006. Dessa profiler måste nu korrigeras i efterhand för att kunna användas. Detta har ännu inte gjorts, varför dessa profiler i rättelsen togs bort ur beräkningarna. Det andra som skedde var en annan artikel, som påvisade påtagliga kalibreringsfel även i andra instrument, framförallt XBT. Dessa instrument ger istället en för varm temperaturprofil, varför även dessa måste tas bort ur datasetet. Problemet är här dock att felen varierar både över tid och djup, vilket gör det mycket svårt att rätta problemet med dessa mätsonder.

I den ursprungliga artikeln beräknas haven ha kylts av ganska mycket på kort tid. Den avkylande tendensen berodde på att allt fler ARGO-flöten togs i bruk i förhållande till hur många XBT-profiler som fanns. Eftersom ARGO-flötena var för kalla, och XBT för varma ökade den kalla överuppskattningen allt mer ju fler ARGO-flöten som togs in i datamängden. Tas desaa profiler ut ur data har värmemängden i haven inte förändrats i tid sedan 2004, samtidigt som osäkerheterna blir större. Fortfarande återstår dock en del problem med XBT-profiler.

Förhoppningsvis kommer framtida ARGO-flöten att bli bättre kontrollerade och kalibrerade innan de sjösätts. Vem vet, kanske sprider det sig vidare till andra discipliner, där korrekt kalibrering är av högsta vikt. Ju fler sådana konstigheter som upptäcks, destu bättre för framtiden och forskningen eftersom data blir ett snäpp vassare och vår kunskap kan öka ytterligare.

Rättelsen, som ännu inte är accepterad för tryckning, finns att läsa som draft här.

Även om det är lite off-topic skall jag avsluta med ett citat, som min kollega har som tagline i sin signatur, eftersom det faktiskt är lite så vetenskap faktiskt fungerar, även om ”vanliga döda” kanske inte ser det. Jag syftar här inte till något speciellt, snarare på processen att data förbättras och förändras över tid och att det inte skall ligga prestige (vilket det tyvärr gör hos vissa) i att ändra sina resultat när nya omständigheter infinner sig, vilket det alltid gör för alla – och jag tycker rättelsen är ett bra exempel på detta:

One must always keep scientists away from committees – they are apt to change their minds in response to the evidence. – British vice-chancellor

april 23, 2007

Stort, skoj och svulstigt i Wien

En vecka i Wien är intensiv, inte bara på grund av alla mozartkulor och sachertårtor. Ännu mer intensivt blir det när tusentals och ännu mer tusentals geovetare träffas i en och samma konferensbyggnad. Det var första gången jag deltog på en EGU-konferens, och det var nog större än vad jag hade förväntat mig. Att ta in all information är inte varken praktiskt eller teoretiskt möjligt. Tur nog fick jag antecknat en hel del av vad som sades där nere, och jag fick också träffat några av dem jag läst artiklar av (och ibland även skrivit om här på bloggen).

Så vad fick jag reda på? Jag tänker inte redovisa person efter person vad de sa (det blir allt för stort) eller gå in på något i detalj (det mesta av det nedanför sysslar jag ju inte med själv utan bara finner intressant), istället tar jag det i stora drag varför många föredrag och postrar inte kommer att omnämnas även om de var se- och hörvärda.

Solforskarna verkade inte riktigt nöjda med senaste IPCC-rapporten då de anser den underskatta solens roll i systemet. Att varje ny satellit, som skjuts upp för att mäta solstrålningen, ger olika resultat är lite problematiskt och ett stort pusslande. Från proxyfolket är det problem med att datumsätta proxyserierna eftersom den metod man hittills använt är ganska oexakt. Vi fick också veta att Dansgaard Oeschger-händelserna inte är periodiska och att de inte drivs av externa faktorer såsom solstrålning.

Mycket pratades det om värmetransporterna i haven och deras betydelse för klimatet. Som vi vet varierar det ganska mycket på en sub-årlig skala hur mycket värme som transporteras norrut (och söderut) i systemet. Det kan ju få som följd att vissa skriker vargen när det egentligen är en liten guldfisk. Det krävs betydligt längre mätningar än 1 år för att förstå hur variabiliteten är i haven. Med den transektmetod som användes, och som sedan blev en vargen kommer-nyhet, krävs det en tidsskala på århundraden för att kunna konstatera förändringar i MOC. En ny mätmetod, bestånde av flera fasta kontinuerligt mätande bojar tvärs Atlanten, kan istället vara bättre. Använder man den metoden behöver vi bara vänta någonstans i storleksordningen 50-60 år innan vi kan se någon förändringar i MOC. Används istället både transekter och bojar samtidigt förkortas tidsskalan ytterligare till ett antal årtionden. Det går alltså inte med dagens mätningar att skilja på variationer och/eller trender i data gällande MOC. I övrigt noterade jag att den händelse, som inträffade i november 2004 och som fick stor skrämselgenomslag i världsmedia snarare betecknas som lite kuriosa hos forskarna och inte som särskilt katastrofal eller ens direkt märkvärdig i sig. Det enda man kan säga är att instrumenten blev fler och bättre i början av 2000-talet och att man helt plötsligt bara fick bättre upplösning. I övrigt fick vi också lära oss om att minnet i haven är olika – från Atlanten som har ett ganska långt minne till Stilla Havet som snarare verkar lida av alzheimers.

Värmeinnehållet i haven är en ganska het fråga. Beroende på vem man frågar kan man få helt olika resultat, dessutom har man nyligen upptäckt ganska stora felkalibreringar hos instrumenten, varför vissa föredrar att utesluta instrument. Jag har anledning att återkomma till detta ganska snart i och med en just sådan rättelse till ett tidigare inlägg. Enligt Levitus, som höll ett föredrag i Wien, rasar för tillfället en ganska hetsig debatt om hur man skall korrigera alla data som visat sig vara fel, och det är inte världens lättaste uppgift. Dessutom har man bara under de senaste åren börjat täcka in även södra halvklotets hav i värmemätningarna, och det påverkar också data i viss utsträckning.

Högupplösta tidsserier av temperatur eller nederbörd i olika områden upptog också en del av veckan. En serie från Island visade bland annat på höga ytvattentemperaturer under medeltida värmeperioden, och att temperaturen sedan dess minskat. Mycket snabba förändringar på uppåt 1 grad skedde när värmeperiden började och avslutades. För Atlantens djupvatten, och ventilationen av djupvatten är kalla perioder goda nyheter då ventilationen sker oftare trots att transporten upp i Atlanten via flordiaströmmen är svagare. Som kompensation får istället vattnet en högre densitet, vilket ger mer djupvattenventilation. I Medelhavet var det under den medeltida värmeperioden också högre produktion då det nuvarande sydeuropeiska klimatet förflyttades längre söderut. Gränsen, som idag går i nordafrika, har flera gånger förskjutits fram och tillbaka över Medelhavet. I västafrika var det under den romerska värmeperioden mycket blötare än idag. Nordafrika fungerade ju som Roms kornbod, men sedan blev det helt plötsligt torrare, vilket gav mindre mat till rikets invånare, vilket i sig skulle kunna vara en bidragande orsak till rikets kollaps. Jag gillar dessa teorier, även om man inte kan förklara samhällens kollaps med en enda faktor – det är alltid många som samverkar. Iallafall verkar nederbördsmönstret i nordafrika variera i cykler på 500 år och att det efter medeltida värmeperioden har blivit betydligt torrare än vad det varit tidigare i området.

Stormar (inte orkaner) är ett ämne som många pratar om, speciellt nu efter vi har haft flera i vårt område – inte minst Gudrun och Per, och allt annat vad de nu heter. Även om många redan vet det har inte stormarna i Europa ökat nämnvärt på senare tid. På längre sikt, sedan slutet av 1800-talet, har de istället minskat, förutsatt att man har tilltro till data. En viss ökning skedde 1960-1990, men därefter minskade stormigheten igen. Och det är liknande resultat som BACC fann för Östersjöområdet, att stormigheten inte har en trend alls. Vi skall dock hålla oss kvar i atmosfären lite och vända blicken mot NAO, detta fenomen som ofta styr vintrarna hos oss. Normalt brukar man se det som tryckgradienten mellan Azorerna och Island, men en ny tolkning ger en annorlunda bild. Man skall tänka sig NAO som brytande vågor i stratosfären över Grönland, vilket föranleder blockeringar över Europa. Blir NAO positiv betyder det att färre vågbrytningar sker, och ett negativt NAO följdaktligen att fler vågor bryts.

Känslorna svallade ibland ganska mycket på föredragen. Jag var med om iallafall två sådana tillfällen. Dels var det en fransk professor inom solmagnetism som retade gallfeber på en kvinnlig modellör genom att säga att solens magnetfält är direkt ansvarigt för intensiva orkansäsonger, smältande isar och förändrade ekosystem. Ganska kontroversiellt må jag säga, och tyvärr var jag inte med under hela föredraget så jag missade på vilka data han underbyggde sina teorier. Men nog var det väldigt underhållande gräl de hade, lite på catfight-stadiet. Den andra händelsen var när Fred Singer höll låda. Han pratade om CCSP-rapporten (vilken ingen europeisk forskare verkar ha läst eftersom nästan ingen räckte upp handen när Singer frågade vilka som läst den – jag har inte läst den) och hur själva rapporten skiljer sig från sammanfattningen. Han tyckte det var den fullständiga rapporten man skulle läsa och inte sammanfattningen eftersom sammanfattningens slutsatser inte har stöd i rapporten. Singer uppmuntrade därför alla att läsa den fullständiga rapporten snarare än sammanfattningen (han hänvisade bland annat till skillnader i modellresultat kontra mätningar de olika lagrens temperaturvariationer i atmosfären). Givetvis fick detta mothugg från en annan amerikan som ansåg att Singer inte höll sig till sanningen. Denna person, vem det nu var, tyckte istället man skall läsa sammanfattningen, eftersom den är lättare att förstå (jag antar också han anser att sammanfattningen och rapporten ge samma stöd till vad som än står däri). Men, det man kunde dra som slutsats var att Singer ansåg man skulle läsa en fullständig rapport och hans kommentator att man skulle läsa sammanfattningen. Det gav inte så mycket klarhet, men det var inte oväntat.

En liten kuriosa är att dagarna, på grund av växthusgaserna, kommer bli längre i framtiden, hela 0,65 millisekunder längre till år 2100. Dessutom kommer vikten att öka hos en människa som väger 80 kg idag; år 2100 kommer han eller hon att väga 0,001 milligram mer.

Och för dig som brukar illustrera solen med hjälp av en apelsin – byt till en citron istället eftersom det är mer likt formen på solen.

I övrigt hade jag två postrar där nere och det var väldigt givande. Fick träffat många människor som var intressanta och genuint intresserade av vad man sysslade med. Sånt gillar jag, speciellt eftersom det var första gången på en sådan konferens och man inte känner många folk ännu. Men även om det kan se så ut är det inte alltid lätt att stå med ett stort brett leende i två timmar. Dags att ta den här vitamininjektionen och använda den till något vettigt i arbetet…

april 14, 2007

Vienna calling…

Postat i: Allmänt — by Daniel @ 18:00

Under morgondagen kommer jag att flyga ner till Wien för att delta i EGU General Assembly 2007. Jag kommer där att presentera några posters (abstract #1 & #2) men också lyssna på en uppsjö intressanta föredrag (i mitt personliga program har jag lagt till 120 föredrag exklusive postrar, och då är inget dubbelbokat)… tur nog finns anteckningsbok så det viktigaste kan skrivas ner. Kommer inte att medbringa egen dator varför bloggverksamheten ligger på paus den kommande veckan. Förhoppningsvis kan jag veckan efter kommentera mina generella intryck av konferensen.

Tills dess, glöm inte att du är inbjuden till ett arktisseminarie i Göteborg tisdagen den 17:e april

april 13, 2007

Lästips – Troligen ett varmare hav

IPPC är en välkänd organisation för de flesta. Den motsvarande organisationen, som kartlagt litteraturen och var vetenskapen står idag rörande klimatförändringar i Östersjöregionen, BACC, är destu mindre känd. Något konstigt kanske eftersom det klimat vi har i vår region borde vara av stort intresse för oss att känna till hur det förändras, förändrats och kan förändras. I senaste Kemivärlden finns det en artikel i vilken min handledare, Anders Omstedt, intervjuas om projektet som i sommar kommer ut med en sammanställning i bokform. Artikeln finns att läsa som pdf här:

BACC har sammanställt och värderat tillgängliga data om historiska, nuvarande och förväntade klimatförändringar. Genom att använda mätdata tillbaka till cirka 1800 har man sett att den uppvärmning som skett de senaste hundra åren är drygt 0,7 °C. Observationer som kortare issäsong och minskad istjocklek på sjöar och floder är statistiskt signifikanta men ligger ändå inte utanför vad man kan förvänta inom den naturliga variationen. Lägger man däremot in dessa data i regionala klimatscenarier för hundra år framåt slår ökningen igenom och ger en tydlig temperaturstegring på 3 – 4 °C.

För som vill veta mer om BACC kan man klicka sig vidare till deras hemsida.

april 12, 2007

Notis: En första sommarprognos

Postat i: Notiser,Prognoser — by Daniel @ 14:26

Den brittiska vädertjänsten MetOffice har i dagarna redogjort för sitt utkast till en sommarprognos. Prognosen gäller för Västeuropa och pekar åt en varmare än normal (referensperiod 1971-2000) sommar (70% sannolikhet). En exceptionellt varm sommar likt 2003 och 2006 inträffar med 12,5% sannolikhet (värdet gäller för Storbritannien och inte Västeuropa som helhet, även om deras och vårt sommarväder är relativt välkorrelerat). För nederbörd finns ännu inga tendenser till överdrivet torr eller blöt sommar.

Prognosen finns att läsa här.

april 10, 2007

Inbjudan till arktisseminarie i Göteborg den 17:e april

Postat i: Arktis/Antarktis — by Daniel @ 21:04

För den som är intresserad kommer James E Overland från NOAA/Pacific Marine Environmental Laboratory i Seattle till Göteborg den 17:e april och håller ett seminarie om Arktis och klimatförändringar. Jag har tidigare skrivit om en av hans senaste artiklar i inlägget Vad har hänt i Arktis och Antarktis?. James kommer hålla två seminarier, varav det ena äger rum på Institutionen för Geovetenskaper vid Göteborgs Universitet och är mer fackmässigt inriktat (seminariet är öppet för alla). Det andra är mer populärvetenskapligt, vänt till allmänheten och kommer att hållas vid Studieförbundet Vuxenskolan på Redbergsteatern (Örngatan 6) klockan 1900. Alla är inbjudna. Nedan följer seminariesammanfattningen:

Atmospheric climate, represented primarily by temperatures, precipitation, and winds, undergoes externally forced changes as well as natural (internal) variations.  Examples of external forcing are increases in dust from volcanic eruptions, increases in greenhouse gases, and changes in the amount of solar radiation reaching the atmosphere. The “natural, random, or chaotic” character to climate results in large differences from year to year, decade to decade, and place to place. The 20th century was about 1°C warmer than previous centuries, as shown by Swedish records of temperature and ice. The 20th century had a warm period in the 1920-1940s due to natural variability, but the warmer temperatures at the end of the century have a greenhouse gas contribution. These recent increases in temperature are confirmed by changes in other features: loss of sea ice, shift of tundra to shrub vegetation, and migration of marine and terrestrial ecosystems to higher latitudes. The largest change in external forcing for Arctic climate in the next 30-100 years will be the increase in greenhouse gases. The IPCC 4th Assessment Report notes that it is highly likely (90 % confidence) that humans have contributed to a rise in global temperatures due to an increase in greenhouse gas forcing.   When the climate trend from future greenhouse gas forcing is added to the natural range of climate variability in the 21st century, the
Arctic will experience warmer high and low temperature extremes. This will lead to a loss of sea ice, earlier snow melt in spring, and a rise in the freezing level in mountainous regions, shifting more precipitation from snow to rain. An earlier snow melt will have a negative impact on species whose life cycles are timed with snow melt, such as caribou migration on land and ring seal pup and polar bear survival on sea ice. But certain fisheries may benefit. 

Välkommen!

Och för att pusha lite extra kan jag nämna att alla seminarier vid Institutionen för Geovetenskaper är öppna för allmänheten, det gäller bara att titta i kalendariet och hitta något som verkar intressant.

april 9, 2007

Notis: Global uppvärmning på Mars

Postat i: Modeller,Notiser — by Daniel @ 20:24

Planeten Mars är som bekant en av våra grannar i rymden. Likt på jorden förändras klimatet även där, enligt en ny studie publicerad i senaste numret av Nature. En modell har använts för att studera hur Mars klimat varierar över tid. Albedot på mars ändras från tid till tid. Överst ligger ett lager med ljusare material, vilket kan blåsa bort och blottlägga det mörkare materialet under. Denna albedoförändring på planetens yta påverkar vindmönstret ytterligare, som slungar upp mer partiklar i luften vilket får inkommande solstrålning att absorberas i atmosfären och därmed bidra till en global uppvärmning på planeten. Nettoökningen uppskattas till cirka 0,65K sedan 1970-talet, vilket är nästan fyra gånger snabbare än på jorden. Likt på jorden sker de största temperaturförändringarna vid polerna, vilket får de Marsianska polarisarna att krympa. Så även om samma sak sker på båda planeterna är dock de grundläggande mekanismerna helt olika eftersom systemen skiljer sig år radikalt. Atmosfären på Mars är mycket tunnare än den på jorden, vegetation saknas (i alla fall vad vi vet) och olika typer sänkor och källor för växthusgaser saknas (vulkanism på mars eller koldioxid från smältande isar har jag ingen koll på). Men även om Mars värms upp på grund av sandstormar är det långt kvar tills vi kan lägga oss på en strand där och sola oss i värmen. På sommaren klättrar temperaturerna förvisso uppåt 20 grader, men har man riktigt otur kan temperaturerna falla långt under -100 grader-strecket.

april 1, 2007

Påskvila

Postat i: Allmänt — by Daniel @ 16:56

Under den kommande veckan är jag iväg med våra studenter ombord vårt forskningsfartyg för lite undervisning, dessutom är det senare i veckan påsk och jag är bortrest. Inga inlägg postas därför under den kommande veckan. På återseende om drygt en vecka!

Glad påsk!

Toni-temat. Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.