Klimatbloggen

juni 19, 2006

HOLIVAR resumé – del I

En vecka går snabbt, speciellt när det man lyssnar på är intressant. HOLIVAR var helt klart intressant och resultaten som presenterades där spretade åt alla håll. Så låt mig se om jag kan lyckas summera ihop en del av de intryck jag fick, och vad folk sa. Jag kommer självfallet inte sammanfatta allt utan koncentrera mig på de flesta av dem som talade istället (förutsatt att jag kan tyda mina kråkfötter i anteckningsboken).

Efter några välkomsttal lämnades ordet över till Sir David King. Han ägnade sitt tal åt policy, åtgärder, politik (allt sånt som jag anser en klimatforskare inte bör ägna sig åt) och vad han benämnde ”dangerous climate change”. Vad hans definition var på det kom aldrig fram, men han sa att smältande is är en farlig klimatförändring. Han jämförde också den globala uppvärmningen och dess problematik med hur seismologer åkte till sydostasien under hösten 2004 för att försöka få länderna i regionen att plantera ut en tsunamivarnare samt hur geologer under många årtionden varnat ledningen i New Orleans att förbättra sina skydd mot orkaner (oavsett var det en tidsfråga innan New Orleans skulle bli drabbat av en kraftig orkan). Sir David King gav också ett varnande ord till New Orleans inför framtiden; de bör tänka på hur de bygger eftersom det bara är en tidsfråga innan nästa orkan slår till i området.

John Birks talade och tryckte på hur klimatet konstant är i förändrng i både tid och rum. Han nämnde också att uppfattningen om klimatsystemet hela tiden ersätts med olika paradigmer (enligt Kuhns definition). Talaren efter, Paul Valdes, spann vidare på Birks paradigmteori. Bland annat pratade Valdes om Ruddimans teori, som säger att människan påverkat klimatet åtminstone under de senaste 8000 år sedan – en teori som det finns såväl stöd för och emot. Valdes pratade om en Earth System Model, vilket är en klimatmodell som inkluderar alla aspekter som är påverkande för klimatet. Det skall jämföras med nuvarande klimatmodeller som är förenklade och endast innehåller aspekter som vi tror är avgörande för klimatets utveckling. För att illustrera det hela visades resultat för nederbörden i det gröna Sahara (cirka 8000 år sedan) för olika typer av modeller. En enkel atmosfärsmodell gick inte så värst bra, en kopplad atmosfärs-havsmodell gick bättre om upplösningen i havet var bra. Införandet av vegetation gav ännu bättre resultat, och det är här vi står idag… Men fortfarande kan  modellerna inte återskapa det gröna Sahara som en gång existerade, även om vi är på god väg. Paul Valdes pekade ut tre riktningar inför framtiden; Skapa modeller med högre upplösning, kvantifiera osäkerheterna i modellerna, förbättra kopplingar och mekanismer i modellerna.

Eystein Jansen hade en intressant föreläsning om proxydata från havet. Holocen är känd för att upplevt en kraftig uppvärmning under de första tusen åren av perioden (ca 12-10 000 år sedan), speciellt ju längre norrut man kom. Det finns ett problem med proxydata (åtminstone dem från havet), och det är att de visar olika värmeperioder beroende på vilken proxysort man undersöker. Exempelvis visar data från diatomer och alkenoner de högsta temperaturerna mellan 8000 och 4000 år sedan (varmare än idag), medan forams visar högsta temperaturer mellan 4000 till 2500 år sedan. Dessa typer är dock tillämpliga på olika djup i haven; diatomer och alkenoner visar mer yttemperatur medan forams visar temperaturen under termoklinen. Inte nog med det, proxytypen ger olika säsonger, där yttemperaturen ger sommarsäsongen och temperaturer under termoklinen ger vintertemperatur. Ser vi till yttemperaturerna är dagens temperaturer bland de lägsta under hela holocen, medan djupvattentemperaturerna är ungefär samma som medeltemperaturen för holocen. Idag är de nordiska havens ytvattentemperatur (SST) cirka 1 grad kallare än under 900-talet. Under 1400-talet inträffade en shift och SST sjönk kraftigt (ca 0,5 grader) på bara 30-40 år. Sedan dess har SST successivt ökat och ligger idag i nivå med 1400-talets temperaturer.

Oundvikligen kommer vi in på det här med is. Enligt Jansen har det varit mindre is i norska havet under de senaste 2000 åren jämfört med resten av holocen. Norr om Island däremot var det lite is i början av holocen, men mycket mer is under de senaste 3000 år sedan. För norska havet är temperaturproxyserien passande, medan den inte är det för Island. Detta gör det svårt att avgöra vad som är rätt forcing för isbildning i polarområden.

Michel Crucifix, precis som Valdes, gav en föreläsning om modeller. Den låga upplösningen som finns i modellerna ger felaktigt en stor spridning. Exempel på detta är vegetation, som onekligen är viktigt för klimatsystemet. Den låga upplösningen gör att en viss typ av vegetation sprids över ett större område än vad som egentligen är representatibelt. En annan svårighet när man modellerar holocen är molnigheten. Det är mycket svårt att veta hur molntäcket har sett ut under de senaste 12 000 åren, bortsett från kanske några hundra år bakåt i tiden. Det är därför en stor osäkerhet då molnen också har stor betydelse för klimatets utveckling.

Efter Crucifix byttes ämnet och Jürg Beer fick ordet för att tala om solaktiviteten och dess inverkan på klimatet. Effekten jorden tar emot från solen är stor. Solen varierar sin utskickade effekt med lite olika mekanismer, mestadels interna transporter mellan kärna och yta samt emission till rymden. Mellan solen och jorden finns en annan mekanism som varierar solinstrålningen till jorden – Milankovichcyklerna. Väl på jorden finns det andra faktorer som varierar hur mycket strålning som tas emot, bland annat albedo, växthusgaser, aerosoler och intern variabilitet. Alla dessa faktorer samverkar och ger på ett eller annat sätt olika mängd solstrålning till jordytan. Solfläckar har en stark korrellation med temperaturen på jorden, vilket observerats ett flertal gånger. År 1956 hade fler solfläckar än vad som någonsin noterats, däremot är solaktiviteten fortfarande hög, och är den högsta på 2-3000 år enligt 10Be-isotoper (vilket ger proxydata för kosmisk strålning, vilket i sig är en datakälla för solaktiviteten). Någon korrellation mellan molnbildning och kosmisk strålning, vilket föreslagits, har dock inte hittats, varken på momentan eller fördröjd tidsskala.

Pratar man om sol pratar man lätt också om glaciärer, vilket Beer gjorde som avslutning. Han tog den största glaciären i Alperna, Aletsch, som exempel. Under de senaste 100 åren har glaciären reducerats med 3 kilometer. Men omkring från år 0 till 750 var Aletsch lika stor som idag enligt proxydata. Överlag har Aletsch, precis som alla andra glaciärer fluktuerat väldigt mycket (mellan 750 till idag har den avancerat och dragit sig tillbaka ett tiotal gånger). Ibland har den även vart mindre än idag, vilket senast inträffade för 8000 år sedan. De problem som finns att lösa inför framtiden är enligt Beer: Kvantifiering av solpåverkan, UV-forcing, känsligheten hos klimatsystemet och att separera natrliga variation från antropogen uppvärmning för att göra bättre framtida prognoser. Idag kan vi inte separera de två effekterna.

Bas van Geel fortsatte på ämnet solaktivitet och klimat. Han började med att konstatera att IPCC (2001) konstaterat att kunskapen om solens påverkan på klimatet är mycket låg, samt att de trots allt försökt sig på en kvantifiering av solens påverkan. Ser man till 14C-toppar får man toppar i solaktiviteten vilket ger indikationer på när klimatet vart torrt (det omvända gäller dock inte). I västra Norge kan man studera hur mossor av arten Sphagnum ersatt varandra då klimatet varierat från kallt till varmt till kallt till varmt, vilket kan härledas med 14C-toppar. En minskad solaktivitet ger en smalare hadleycirkulation och förflyttar polarcirkulationen söderut (med andra ord, kallare luft kan lättare förflytta sig söderut).

van Geel pratade vidare en del om olika kulturers påverkan av solaktiviteten. I dagens Holland, norr om Amsterdam, var det relativt tättbefolkat under bronsåldern. I slutet av tidsperioden försvann människorna då området plötsligt blev ett våtland (ca 2700 år sedan). Istället flyttade människorna till kusten. Anledningen var att solaktiviteten minskade. Det började regna mer och de tidigare boningsplatserna dränktes av små sjöar. Termisk kontraktion (i motsats till dagens termiska expansion av havet) gjorde att havsnivån sjönk och exponerade stora ytor där folket istället bosatte sig. Även Skyterna i Asien påverkades. Från att ha levt i ett varmare och grönare klimat blev allt plötsligt torrt (enligt pollendata). Detta stora skifte fick den Skytiska kulturen att falla sönder.

van Geel menar att solen spelat stor roll under historien och att vi ännu inte har en aning om hur stor påverkan solen egentligen har. Möjligen kan modellerna underskatta solens effekt, vilket bör undersökas närmre. Som vid alla andra presentationer fick publiken ställa frågor efteråt. Tidigare hade jag inte reagerat, men det gjorde jag nu. van Geel blev direkt påhoppad av bland annat Ray Bradley och Gavin Schmidt, vilka menade att van Geel tyckte koldioxidutsläpp var bra och inte ville göra något åt dem. Det var, för mig, ganska så bisarra påhopp eftersom van Geel inte någon gång under hela sitt tal nämnt något om koldioxid, han hade ju bara pratat om solen och att den eventuellt kunde vara underskattad. Det är inte att anse koldioxidutsläppen som bra. Bas van Geel svarade iallafall tydligt att han visst tyckte koldioxidutsläppen borde minska, men att solaktiviteten i hans mening förmodligen är underskattad. Det är ingen motsägelse.

I del 2 kommer jag sammanfatta vad Michael Mann, Hugues Goosse, Dirk Verschuren, Martin Claussen och Ray Bradley talade om.

About these ads

6 kommentarer

  1. Please adapt the text about my talk:
    … då området plötsligt blev ett våtland (ca 4700 år sedan).
    should be:
    … då området plötsligt blev ett våtland (ca 2700 år sedan).
    Cheers,
    Bas van Geel

    Kommentar av Bas van Geel — december 28, 2006 @ 22:08

  2. Done. Thanks.

    Kommentar av Daniel — december 29, 2006 @ 10:22

  3. Solen är viktigare än något annat för vår överlevnad här på Jorden. 100 miljoner år är ingenting. Det jag har förstått har Solen lyst i 4 miljarder år och kommer att lysa i 4 miljader år ytterligare. Nu när koldioxiden ökar i atmosfären måste vi utnyttja det här. Högre koldioxidhalt ökar tillväxten.Vi ser flyktingströmmar från världsdelar där växttillväxten och solinstrålningen kan vara optimal om det finns vatten, med tillräckligt med näringsämnen. Det här är ju sjukt. Se runt om här i Sverige nu vid den här årstiden.Visst växer det här när det är 8 grader, men runt ekvatorn växer det mycket snabbare. 15-20 grader(från centrum av jorden) runt ekvatorn går det att få tre skördar/år. Haven kan ge mycket mer.

    Kommentar av Inge Lindahl — december 29, 2006 @ 21:57

  4. Inge: Du fiskar efter policy att inta gentemot klimatförändringar. Dessvärre är det inget ämne jag avhandlar.

    Kommentar av Daniel — januari 2, 2007 @ 18:43

  5. Daniel: Jag spänner mina intellektuella resurser allt vad jag har. Bidra till diskussinonen. Jag fiskar inte efter berömmelse utan efter naturvetenskapliga sanningar.Tänk om det fanns vatten i Sahara?

    Kommentar av Inge Lindahl — januari 2, 2007 @ 20:43

  6. Inge: Själv tycker jag mig bidra ganska mycket i diskussionen (alla mina bloggposter är enskilda inlägg i diskussionen). Ett förtydligande är kanske på sin plats; jag försöker hålla mig utanför policyområdet så gott det går då jag inte anser det vara min uppgift. Det är en punkt jag diskuterat åtskilliga gånger tidigare i andra inlägg.

    Kommentar av Daniel — januari 2, 2007 @ 22:54


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Toni-temat. Create a free website or blog at WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: