Klimatbloggen

juni 29, 2006

Supercell i centraleuropa

Postat i: Atmosfären,Väder — by Daniel @ 17:22

Lite kuriosa: I tisdags den 27:e juni kunde meteorologer observera ett lågtryck över Tjeckien som i stor utsträckning liknade en orkan. Det handlade om en supercell, vilket är ett mycket kraftigt åskoväder. Ovädret uppstod över Alperna och drev därefter åt öst. DMI har mer information om denna kuriositet.

juni 28, 2006

3 x Arktis

Postat i: Arktis/Antarktis,Havet,Temperaturer,Vattenstånd — by Daniel @ 19:08

Arktis (och Antarktis) har vart bland det mest förekommande ämnet att skriva om här på bloggen. Det beror helt enkelt på att många nya artiklar, som behandlar området, kommit ut under våren. När det internationella polaråret är över nästa år kommer vi säkert få se ännu fler artiklar kring Artkis och Antarktis – de två mystiska områdena som vi inte vet så mycket om och där datainformationen är väldigt sparsam (sett ur ett tidsperspektiv längre än 50 år).

Några av de nyheter som jag spanat in under de senaste veckorna är bland annat en ännu ej publicerad artikel om det arktiska vattenståndet. BBC rapporterade om att ett holländskt och brittiskt forskarlag, som använder sig av satellitmätningar, registrerat att vattenståndet i Arktis sänkts i medeltal cirka 2 millimeter per år mellan 1995 och 2003. Varför vet man inte, och förhoppningen är att man kan ta reda på det under nästa års stora expeditioner till området. Även om världshaven höjs globalt betyder det inte automatiskt att vattennivån ökar överallt. Vissa delar kan mycket väl sjunka undan, medan andra ökar (analogt med temperatur). Att havsnivån sjunker i Arktis visar problemet med att använda sig av trendanalys. För egentligen, hur mycket kan man säga av en 8 år lång tidsserie? Att dra en trend i den är också väldigt osäkert (att hitta något som utvecklas linjärt är högst ovanligt). Det är problemet generellt med polartrakterna; dataserierna är oftast väldigt korta. Längre tidsserier behövs, först då kan vi säga åt vilket håll vattenståndet går. Det skulle mycket väl kunna vara en tillfällig nergång under just den tidsperiod som forskarlaget mätt. Ju mer data som samlas in, desto bättre uppskattningar kan man göra. Förhoppningen är nu att man kan lappa ihop ett längre dataset genom att använda andra satelliters data. Problemet med dem är att de inte flyger lika långt norrut. Vi får väl se hur det går med den saken och hoppas att ett längre dataset snart ser dagens ljus. Generellt kan man väl säga att vattennivån varierar ganska mycket, och att det ibland går upp och ibland ner. Men globalt sett går den i snitt upp.

Den andra nyheten är en artikel av Chylek, Dubey and Lesins i Geophysical Research Letters (GRL). Syftet är att undersöka hur dagens temperaturer på Grönland kan jämföras med temperaturen under första hälften av 1900-talet, då det som bekant var varmt på Grönland. Återigen visar sig datatätheten vara låg, och till sin hjälp har författarna bara två temperaturserier som sträcker sig över hela perioden. Den ena är från Godthåb/Nuuk på Grönlands västkust och den andra är från Ammassalik på Grönlands östkust. Det första som görs är att dra ett medelvärde under perioden 1905-1955 samt 1955-2005. För såväl Godthåb/Nuuk och Ammassalik visar det sig att perioden 1905-1955 var varmare i medeltal än den senare 50-årsperioden. Genom ett statistiskt test (z-score test) prövar författarna om dekaderna efter 1955 är lika varma, varmare eller kallare än perioden 1905-1955. Jämfört med den globala temperaturen där alla efterföljande dekader är varmare än det förgående visar de grönländska stationerna inte upp samma mönster. Istället visar sig alla dekader efter 1955 vara kallare, med 1975-1985 och 1985-1995 som de kallaste perioderna.

Slutsatserna från artikeln är följande:

[14]   We have analyzed temperature time series from available Greenland locations and we have found that:

[15]   i) The years 1995 to 2005 have been characterized by generally increasing temperatures at the Greenland coastal stations. The year 2003 was extremely warm on the southeastern coast of Greenland. The average annual temperature and the average summer temperature for 2003 at Ammassalik was a record high since 1895. The years 2004 and 2005 were closer to normal being well below temperatures reached in 1930s and 1940s (Figure 2). Although the annual average temperatures and the average summer temperatures at Godthab Nuuk, representing the southwestern coast, were also increasing during the 1995–2005 period, they stayed generally below the values typical for the 1920–1940 period.

[16]   ii) The 1955 to 2005 averages of the summer temperatures and the temperatures of the warmest month at both Godthaab Nuuk and Ammassalik are significantly lower than the corresponding averages for the previous 50 years (1905–1955). The summers at both the southwestern and the southeastern coast of Greenland were significantly colder within the 1955–2005 period compared to the 1905–1955 years.

[17]   iii) Although the last decade of 1995–2005 was relatively warm, almost all decades within 1915 to 1965 were even warmer at both the southwestern (Godthab Nuuk) and the southeastern (Ammassalik) coasts of Greenland.

[18]   iv) The Greenland warming of the 1995–2005 period is similar to the warming of 1920–1930, although the rate of temperature increase was by about 50% higher during the 1920–1930 warming period.

[19]   v) There are significant differences between the global temperature and the Greenland temperature records within the 1881–2005 period. While all the decadal averages of the post-1955 global temperature are higher (warmer climate) than the pre-1955 average, almost all post-1955 temperature averages at Greenland stations are lower (colder climate) than the pre-1955 temperature average.

[20]   An important question is to what extent can the current (1995–2005) temperature increase in Greenland coastal regions be interpreted as evidence of man-induced global warming? Although there has been a considerable temperature increase during the last decade (1995 to 2005) a similar increase and at a faster rate occurred during the early part of the 20th century (1920 to 1930) when carbon dioxide or other greenhouse gases could not be a cause. The Greenland warming of 1920 to 1930 demonstrates that a high concentration of carbon dioxide and other greenhouse gases is not a necessary condition for period of warming to arise. The observed 1995–2005 temperature increase seems to be within a natural variability of Greenland climate. A general increase in solar activity [Scafetta and West, 2006] since 1990s can be a contributing factor as well as the sea surface temperature changes of tropical ocean [Hoerling et al., 2001].

[21]   The glacier acceleration observed during the 1996–2005 period [Rignot and Kanagaratnam, 2006] has probably occurred previously. There should have been the same or more extensive acceleration during the 1920–1930 warming as well as during the Medieval Warm period in Greenland [Dahl-Jensen et al., 1998; DeMenocal et al., 2000] when Greenland temperatures were generally higher than today. The total Greenland mass seems to be stable or slightly growing [Zwally et al., 2005].

[22]   To summarize, we find no direct evidence to support the claims that the Greenland ice sheet is melting due to increased temperature caused by increased atmospheric concentration of carbon dioxide. The rate of warming from 1995 to 2005 was in fact lower than the warming that occurred from 1920 to 1930. The temperature trend during the next ten years may be a decisive factor in a possible detection of an anthropogenic part of climate signal over area of the Greenland ice sheet.

En del av vad de drar som slutsats är omdebatterat. Vad gäller den sista punkten ligger det mycket nära den slutsats, gällande Östersjöregionen, som presenterades för en månad sedan (se här och här). Regionalt kan en sådan slutsats mycket väl stämma av olika anledningar (se även Hugues Goosse ifrån HOLIVAR). Däremot går det inte att expandera samma resonemang globalt.

Den sista nyheten rörande Arktisområdet är ytterligare en artikel från GRL. Denna artikel är skriven av Walczowski och Piechura och bär namnet New evidence of warming propagating toward the Arctic Ocean. Författarna undersöker med hjälp av data (CTD-mätningar gjorda på sommaren under en 6 årsperiod) hur allt varmare och saltare vatten tränger in i Arktis. Abstraktet lyder:

The dramatic changes in the Arctic climate observed in recent years have generated an urgent need to investigate the Arctic Ocean’s heat budget. Mooring data and synoptic observations in the Fram Strait (FS) region have shown that increasing amounts of heat have been transported into the Arctic Ocean (AO) in recent times. Here we present results from observations conducted in the West Spitsbergen Current (WSC) in summers 2000–2005. The study was motivated by the strong warm anomalies seen in the Atlantic Water (AW) layer over a large area of the WSC, and changes in the WSC structure. We conclude that the warm signal was only approaching the FS, and we expect that high heat transport through the strait will continue and be even higher than during the last 6 years, mostly due to increasing activity and temperature of the western branch of WSC.

Det avslutar därmed rapporteringen för denna gång.

juni 27, 2006

Att hålla tungan rätt i mun…

SR Vetenskapsradion rapporterar idag hur ”Antarktis hotas av invaderade arter”. Från artikeln kan vi läsa:

Men bakterieinvasioner är svårare att hålla efter, visade en rapport från förra året – avloppsvattnet har man inte alltid varit lika noga med. Men besökarna blir fler och fler, 26 000 förra året, och med dem följer även större organismer än bakterier – fröer av Poa-gräs, tex, och spindelkrabbor från nordatlanten.De tycks klara sig där som en effekt av ett långsamt varmare klimat på sydpolen. Inflyttning av nya arter kan under de här förhållandena spridas okontrollerat, med ett havererat ekosystem som följd.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta att nya arter anländer till Antarktis när fler och fler människor kommer dit på besök. Vi har alltid haft med oss en massa organismer då vi begett oss ut på resor… ibland med ganska så katastrofala följder. Däremot kan man ifrågasätta om Vetenskapsradion verkligen haft rungan rätt i min när de skrivit om varmare klimat på sydpolen. Det kan tyckas petigt, men Sydpolen och Antarktis är inte synonymt. Sydpolen råkar ligga i Antarktis, men det är inte mer än en plats på samma sätt som Vostok är. Enligt British Antarctic Survey har Sydpolen under senare år kylts ner en aning men inte värmts upp, som Vetenskapsradion skriver. Däremot har Antarktiska halvön upplevt en ganska kraftig uppvärmning. Halvön utgör en mindre del av hela kontinenten. Det är också på denna plats som isarna retirerat under sommarhalvåret. Så här skriver British Antarctic Survey själva om det hela:

Year-to-year temperature variations at Antarctic stations are larger than those experienced in mid-latitudes or the tropics. This, together with the shortness of Antarctic temperature records (few stations have been in operation for longer than 40 years) makes it difficult to determine whether or not there have been long-term changes in temperature. Most Antarctic temperature records indicate a small warming trend that is not statistically significant given the high degree of interannual variability. At the South Pole, however, there has been a slight cooling in recent years. One region where there has been significant warming is the west coast of the Antarctic Peninsula. Temperature records from Faraday/Vernadsky and Rothera show that the annual mean temperature in this region has increased by about 2.5°C over 50 years.

Som jag skrev, det kan tyckas petigt, men det är viktigt att hålla tungan rätt i mun för att inte få en ganska missvisande bild. Jag är medveten om att man gör förenklingar och jag själv använder mig av dem ganska ofta. Men i detta fallet behövdes det ett förtydligande. Det är inte hela Antarktis som blivit varmare, speciellt inte Sydpolen. Däremot har vissa delar upplevt en uppvärmning, speciellt då den Antarktiska halvön. Och det är också här som de nyanlända organismerna av naturliga skäl kan slå sig ner och fortleva.

UPPDATERING: Verkar som SR Vetenskapsradion fick sitt uppslag via BCC (det händer väldigt ofta att SR härmar BBC har jag märkt). Se följande artikel.

juni 26, 2006

Hur normal var våren 2006?

Postat i: Modeller,Prognoser,Regionalt,Temperaturer,Väder — by Daniel @ 15:57

Den 22:a februari skrev jag ett inlägg angående en prognos som DMI presenterade där de med en statistisk modell förutspådde att våren hade en 60%-ig chans för att vara kallare än normalt i Sydskandinavien. Samtidigt spådde de med en dynamisk modell att temperaturen skulle ligga 0,4 grader under medelsnittet i samma region. Någon utvärdering, som jag känner till, har DMI inte presenterat. Därför gjorde jag en liten, väldigt grov och förenklad, undersökning med hjälp av temperaturdata från DMI samt de definierade klimatnormalerna för perioden 1961-1990.

  • Mars månad hade en medeltemperatur på -0,20 grader. Det är 2,3 grader kallare än normalt.
  • April visade ett temperaturöverskott på 0,60 grader och en sammantagen medeltemperatur på 6,3 grader.
  • Under maj månad var medeltemperaturen 11,4 grader, vilket också är 0,60 grader varmare ärn normalt.

Räknar man samman detta fås en medeltemperatur för våren 2006 som uppgår till 5.8 grader. Detta ger en avvikande medeltemperatur på -0,4 grader jämfört med normalperioden 1961-1990. Alltså visade den dynamiska modellen rätt temperatur inom en tiondels grad, och den dynamiska modellen hamnade också på ”rätt sida”. Åtminstone för Danmark. Hur bilden skulle se ut för hela Sydskandinavien kan jag inte svara på.

Man ser tydligt att mars månad var mycket kallare än normalt. Vi hade en förlängd vinter iår och inledningen av mars var mycket kall. Inledningen av maj var däremot väldigt varm, med temperaturer som uppgick till sommartemperaturer under någon vecka. Slutet av maj var däremot kyligare med temperaturer på det normala eller kallare än normalt.

Undersökningen skall inte tas på största allvar av en rad anledningar. Bland annat kan jag misstänka att osäkerheterna är relativt stora då jag bara hade tillgång till 30 stationer, medelvärdesbildade över varje månad, spridda över hela Danmark (Kattegat-öar och Bornholm exkluderade). Dessutom är det inte helt utan problem att göra enkla medelvärden med alla stationer då de förmodligen inte är geografiskt jämnt fördelade eller fångar upp hela temperaturvariationen i Danmark. Sist men inte minst är DMIs prognos för våren gjord för Sydskandinavien, där även delar av Sverige ingår. Från detta område har jag inte använt temperaturdata. Ett gott försök är det ändå och det ger en fingervisning hur ”normal” våren var…

Lästips – Stalagmiter och temperatur

Postat i: Lästips,Rekonstruktioner,Temperaturer — by Daniel @ 11:00

Under mitt besök på HOLIVAR (här och här) pratades det en del om stalagmiter som proxydata. Av en slump snubblade jag över en artikel om detta ämne där stalagmiter använts för att göra en enkel rekonstruktion av temperaturen för norra hemisfären. Abstraktet lyder:

The magnitude of recent warming, and the variability of climate on centennial-millennial time scales are compromised by questions concerning the ability of tree rings to capture low-frequency climate fluctuations. Annually laminated stalagmite records can potentially provide a low-frequency climate archive through variations in annual growth rate. Presented here is an initial attempt to demonstrate the applicability of annually laminated stalagmite series to a large-scale climate reconstruction, by producing a 500-year Northern Hemisphere temperature reconstruction. The reconstruction shows an overall warming trend with a magnitude of 0.65 K and several other low-frequency characteristics consistent with other independent Northern Hemisphere archives. The result is sufficiently encouraging to warrant significant future effort in characterising annual growth rate records from laminated speleothems.

Kom ihåg att endast en typ av proxydata inte kan användas tillfredsställande för att göra en temperaturrekonstruktion. Därför skall artikelns rekonstruktion endast ses som en grov vägledande skiss av temperaturens variation under de senaste 500 åren (inkluderar större delen av lilla istiden och nutid). Som synes, vilket också påpekas i artikeln, kan man få helt olika resultat utefter vilka typer av proxydata man väljer att inkludera, hur stor vikt varje region får och även vilken proxydata man väljer ifrån samma region. Det är alltså inte helt enkelt att få en bra bild över hur temperaturen varierat. Vi vet att det värmts upp under de senaste cirka 150 åren, men innan dess vet vi bara att det varierade… ibland mindre, ibland mer beroende på proxydata och metod.

juni 23, 2006

Giltighet bland rekonstruktioner?

Postat i: Rekonstruktioner,Temperaturer — by Daniel @ 10:11

Amerikanska National Research Council har under våren utrett hur tillförlitligheten är bland de temperaturrekonstruktioner som publicerats och uppmärksammats under senare år. Utredningen initierades efter en lång dispyt om hur förfarandet har gått till, metodproblem, datatillgänlighet och liknande frågor efter Michaels Manns berömda artikel, MBH98. En fråga som fått stort fokus är om nuvarande uppvärmning på global skala är varmare eller ej jämfört med medeltida värmeperioden eller någon annan period under de senaste 2000 åren. Igår släpptes så rapporten (finns även i extremt förkortad version). Från pressmeddelandet kan man läsa:

There is sufficient evidence from tree rings, boreholes, retreating glaciers, and other ”proxies” of past surface temperatures to say with a high level of confidence that the last few decades of the 20th century were warmer than any comparable period in the last 400 years, according to a new report from the National Research Council.  Less confidence can be placed in proxy-based reconstructions of surface temperatures for A.D. 900 to 1600, said the committee that wrote the report, although the available proxy evidence does indicate that many locations were warmer during the past 25 years than during any other 25-year period since 900.  Very little confidence can be placed in statements about average global surface temperatures prior to A.D. 900 because the proxy data for that time frame are sparse, the committee added.

Det går även att lyssna till briefingen via följande länk.

Bland de som blev inkallade att prata inför panelen fanns Hans von Storch, Eduardo Zorita och Fidel Gonzáles-Rouco. De har efter panelens offentliggörande av rapporten publicerat några läsvärda kommentarer angående rapporten. Deras punkt 4 lyder:

With respect to methods, the committee is showing reservations concerning the methodology of Mann et al.. The committee notes explicitly on pages 91 and 111 that the method has no validation (CE) skill significantly different from zero. In the past, however, it has always been claimed that the method has a significant nonzero validation skill. Methods without a validation skill are usually considered useless.

Det är intressant eftersom Mann senast under HOLIVAR för en vecka sedan konstaterade att alla hans rekonstruktioner är robusta (och därmed har ‘significant statistical skills’). Panelen höll alltså inte med. von Storch med flera fortsätter att konstatera i sin punkt 6 att mer forskning bör satsas på att objektivt tyda och bedöma fel i datahärledningen samt undersöka alternativa metoder att tillämpa i databehandlingen. Vidare konstaterar de att ”the public perception that the hockeystick as truthfully describing the temperature history was definitely false.” De avslutar med en ganska kritisk kommentar angående hur ärendet uppkom från allra första början: 

We find it disappointing that the method of Mann et al. was not sufficiently described in the original publication, and thus not peer-reviewed prior to publication, and that no serious efforts were made to allow independent researchers to check the performance of the methods and of the data used.

Vid tidpunkten för detta inläggs publicerande hade jag ännu inte kunnat hitta någon kommentar på rapporten från Mann.

juni 20, 2006

HOLIVAR resumé – del II

Postat i: Historia,Klimatdata,Rekonstruktioner,Temperaturer — by Daniel @ 15:12

Rekonstruktioner av diverse slag är viktiga för att få en uppfattning av hur klimatet varierat över tid. En av dem som fått stor uppmärksamhet med sina rekonstruktioner av temperatur är Michael Mann med sin berömda hockeyklubba. Han höll sitt anförande på HOLIVAR under onsdagen direkt efter en postersession och var i allmänhet väldigt defensiv. Mann pratade om att det fanns väldigt få instrumentella dataserier, som sträcker sig längre än 150 år bakåt i tiden (Central England är den längsta och går tillbaka till 1659). En mängd olika proxysorter kan istället användas för att få data om hur temperaturen varierat. Det finns trädringar, koraller, iskärnor, sjö- och havssediment, pollen, speleothem och historiska dokument, bara för att nämna ett fåtal. Det går inte bara att använda en proxysort, man skall använda flera. Bland annat för att få med så många olika säsonger som möjligt (alla proxies visar inte alla säsonger). En stor geografisk spridning måste man också ha för att fånga upp den globala signalen. Mann gick vidare med att i princip göra reklam för sin hockeyklubba och pratade sig varm om hur robust den var, att den motstått alla prövningar som den utsatts för. Som exempel tog han upp Hans von Storchs artikel från 2004, som visar att hockeyklubban underskattar den interna variabiliteten. I våras publicerades en kommentar där författarna (Mann var inte medförfattare) anser von Storch ha fel. Mann tog upp denna kommentar och visade den som ett bevis på att ingen lyckas knäcka hans kurva ännu. Det som dock är lite trist är att Mann inte med ett enda ord berörde von Storchs svar. I sitt svar trycker von Storch på att hockeyklubban underskattar den interna variabiliteten, vilket han också visar. Ett annat bevis som Mann framförde var att alla andra rekonstruktioner ”bara skiljer sig i detaljer”. Nu vet jag inte exakt vad han syftade på, men de andra rekonstruktionerna har en del mer variabilitet än hockeyklubban. Bland annat har flera av dem både en liten istid och en medeltida värmeperiod. Det enda som inte skiljer sig är att temperaturen ökar efter 1880, men det är inte heller något som är speciellt omdiskuterat. Det är variabiliteten som är det. Om det sen är detaljer får ju var och en avgöra. Personligen anser jag inte det vara detaljer.

Åter till Manns föreläsning. Solaktiviteten kom på tal igen, och Mann medger att den är omdiskuterad, varför han anser att mekanismen bör undersökas närmre. Däremot sa Mann att ENSO är den i särklass största bidragsgivaren till den interna variabiliteten hos temperaturen. Det är därför av mycket stor vikt att förstå hur ENSO fungerar, annars blir rekonstruktionerna och framtida scenarier mycket svårtolkade. Efter ett vulkanutbrott kan en oscillation uppträda mellan El Nino och La Nina. Bara en sådan sak är ännu inte förstådd.

En annan sak Mann tog upp var att han inte ansåg medeltida värmeperioden (MWP) eller lilla istiden (LIA) vara globalt, eftersom han inte såg något sådant i sin kurva. Däremot nämnde han en annan kurva (det var nog enda gången han refererade till personer UTANFÖR sin egen forskargrupp) från Afrika som visade just en varm tropik under LIA och en kall tropik under MWP. Mann ansåg att jorden var fast i ett El Nino-liknande tillstånd under LIA och ett La Nina-tillstånd under MWP. Hur det sedan kommer sig att El Nino gör hela jorden varm i nutid (som rekordåret 1998) förklarade han inte. Dessutom sa han tidigare under sin föreläsning att man aldrig skall tro på en kurva, varför det faller sig lite lustigt att han senare använder just en enda kurva för att ”bevisa” att MWP och LIA inte existerade globalt. Mann kunde däremot sträcka sig till att erkänna att Europa och östra Nordamerika upplevde en MWP och LIA. Han verkade dock inte ha tagit intryck av de posters som fanns vid konferensen, då ett flertal av dem visade MWP och LIA runt om i världen (såväl i Sydamerika som Asien och Afrika).

Jag kommer osökt att tänka på en rolig detalj från NAS-panelen i mars i USA, där ett flertal klimatforskare, som specialiserat sig på temperaturrekonstruktioner, förhördes. Mann var en av de deltagande forskarna. Oavsett vad man tycker om McIntyre så skrev han ner följande från det förhöret: 

Cuffey asked: Do you know the temperature a thousand years ago within half degree? Mann said that it was known “within 0.1-0.2 degree on a century scale.” He was far more optimistic about confidence intervals than anyone else.

Mann var den ende som vågade sig på att säga att säkerheten i hans rekonstruktion var under 0,5 grader tusen år bakåt i tiden. Intressant minst sagt. Jag tänker inte ge mina två alternativ till varför jag tror han sa det…

Talaren efter Michael Mann var Hugues Goosse. Han pratade om olika respons för olika regioner trots att en del av drivningen är densamma. Regionalklimat är viktigt att förstå. Det är en sund tanke eftersom det globala klimatet egentligen är irrelevant för människan, djur och växter, då det regionala klimatet är det enda som spelar roll. Goosse nämnde uppskattad kvantifiering av drivning för Europa som helhet där koldioxid bidrar med uppvärmning på 8W, landanvändning sänker med 6W och sulfater bidrar med en sänkning på 2W. Den interna variationen uppges lika kring plus/minus 4W. Andra faktorer bortsågs från, eller uppskattades vara mycket mindre än de uppräknade. Som synes tas effekten från koldioxid ut av landanvändning och sulfater varför den interna variationen är den dominerande faktorn för Europas klimat. För andra regioner gäller inte samma förhållanden, utan måste uppskattas utefter varje undersökt region. På grund av detta uppkom det en intressant fråga efter Goosses föreläsning; I Kyotoavtalet ingår nyplantering av träd som en mekanism för att sänka koldioxidens värmande effekt. Eftersom landanvändningen i Europa ger en avkylande effekt (genom i huvudsak albedo) kommer nyplantering av träd att minska avkylningen. Hur skulle en sådan effekt bli för Europa? Skulle det i kompenseras i lika stor utsträckning med minskad uppvärmning från koldioxiden, eller skulle det kompenseras mer, eller kompenseras mindre så att Europa istället kommer värmas upp? Goosse hade inte tänkt på den aspekten och kunde inte svara på frågan från publiken. Inte heller någon annan kunde svara.

Dirk Verschuren pratade om att man måste vara försiktigt med proxydata. Ibland visar de olika saker och säsonger; ibland temperatur och ibland nederbörd. Dessutom beror det på i vilken region de är insamlade från. Exempelvis visar sjöars vattenstånd sommartemperatur, men samtidigt är detta beroende på sjöns uppsamlingsområde och ythydrologi. Glaciärer visar vintertemperatur men samtidigt beror glaciärers massbalans på temperatur och sommarnederbörd.

Goosse fortsatte om sjöars vattenstånd. Norr om 46N har vattenståndet i sjöarna under de senaste 3000 åren höjts, medan de söder om samma latitud blivit lägre (gäller för de senaste 5000 åren). Dessa förändringar kan länkas till förändringar i solaktiviteten. Det går också att korrellera vattenståndet mot översvämningar – högre vattenstånd ökar risken för översvämningar (vilket i sig är rätt naturligt). Spanska översvämningar kan korrelleras väl med minima i driftis i Atlanten. Däremot är det svårt att koppla extrem nederbörd till El Nino. Afrika upplevde under medeltiden en utbredd torka över hela kontinenten. Under LIA var ekvatorområdet och norrut avsevärt blötare än idag. Söderut var det istället torrare.

På samma tema fortsatte Martin Claussen. Han öppnade med två klimatregimer; Mellan 10 000 och 5000 år sedan uppstår och försvinner det ”gröna” Sahara. Mellan 9000 och 3000 år sedan var det varmare i Sibirien. För 3000 år sedan började trädlinjen att retirera söderut då det blev kallare. För Saharas del finns det för dagens klimat två lösningar. Den ena är med öken medan den andra är ett lite mer grönare Sahara. Däremot är den senare lösningen mer ostabil, varför vi idag har ett mindre grönt Sahara. Fram till för 5500 år sedan, då Sahara var grönare, fluktuerade lösningen fram och tillbaka mellan torrare och våtare situation. Men därefter, fram till idag, fick ökenlösningen ett starkare fotfäste och öknen kunde börja breda ut sig. Samtidigt upphörde de kraftiga fluktuationerna mellan vegetationstyperna. Istället hade en stabil lösning uppnåts. Även i Sydamerika finns det två lösningar, där den ena är som dagens lösning med regnskog i norr och savann i söder. Den andra lösningen innebär mycket mindre regnskog och mycket mer savann och öken. Ett problem uppstår däremot när man skall modellera dessa två lösningar globalt. Antingen får modellerna rätt lösning på Afrika men inte Sydamerika, eller tvärtom. Det finns INGEN modell som ger rätt lösning på båda kontinenterna. Varför det är så vet  man ännu inte, men modellerna behöver utvecklas.

Det har spekulerats i om ökade koldioxidutsläpp skulle öka öknens areal eller göra öknen mer grön (i första hand handlar detta om Sahara). En av modellerna visar en stark tillväxt av vegetation med ökad koldioxid, en annan ger lite mer nederbörd men oförändrad vegetation. Ingen modell verkar ge en ökad ökenutbredning, vilket också är vad som observerats hittills (öknarna blir sakta mindre). Framtiden på detta område är osäkert.

Den sista talaren på konferensen var Ray Bradley. Att förstå hur, varför och hur snabbt var Bradleys motto, och det tryckte han på många gånger. Därefter började han ganska aggressivt att hoppa på några välkända klimatforskare som har en mer skeptisk hållning till klimatfrågan. Bradley ansåg dem vara köpta och finansierade av oljeindustrin, speciellt ExxonMobil. Alla som talade emot hockeyklubban var på ett eller annat sätt Exxon-finansierade. Det är trist när någon gör påhopp på människor på det sättet eftersom sånt inte hör hemma i ett vetenskapligt fora. En sådan diskussion skall tas utanför och är inte ett argument för att man hellre skall lite på Bradley och company än andra forskare.

Efter ett litet tag kom Bradley in på andra tankar och summerade ihop en del av vad tidigare talare sagt (varför jag inte sammanfattar det här). Han sa också att Vikingarna inte bosatte sig på Grönland bara för att det var tillräckligt varmt för dem att göra det. Istället kom de dit eftersom några gick i landsflykt och Grönland var av en slump varmare vid det laget. Det är ganska självklart, för hade Grönland inte vart varmt hade ju Vikingarna knappast slagit sig till ro där. Men visst, han har ju rätt i att de inte flyttade bara för flyttandets skull.

I slutet av sitt tal slutade jag lyssna eftersom Bradley återigen snurrade in på oljeindustrin och klimat och kom med några ganska konstiga påståenden. Han tyckte oljeindustrin skulle ge pengar till forskning likt den han håller på med istället, för om de hade gjort det hade vi vetat svaret på klimatfrågan för länge sedan. Vidare tycker han att klimatforskarna har ett ansvar att säga till politikerna vad de skall göra så att de tar rätt beslut. Här anser jag han har fel. En forskare skall säga vad vi vet, inte säga vad politiker sedan skall göra med det vi vet. Som avslutande kläm sa Bradley något om att inte alla bör få forskningsmedel. Bara dem som håller sig sanna till klimatforskningen skall få det. Det är lite bekymmersamt, för vem avgör vad som är sant och inte? Om man kommer med nya rön som går helt stick i stäv med etablerad uppfattning, skall man då inte få pengar längre? Något annat jag noterade med Bradley var att han, precis som Mann, bara refererade till sig själv eller sina kollegors arbete. Bara någon enstaka gång refererade de utanför sina forskningsgrupper.

Utöver dessa 11 talare fanns också kring 150 posters, varav jag läste de flesta… däremot kanske jag inte förstod fullt lika många. Postrarna kommer jag dock inte sammanfatta.

juni 19, 2006

HOLIVAR resumé – del I

En vecka går snabbt, speciellt när det man lyssnar på är intressant. HOLIVAR var helt klart intressant och resultaten som presenterades där spretade åt alla håll. Så låt mig se om jag kan lyckas summera ihop en del av de intryck jag fick, och vad folk sa. Jag kommer självfallet inte sammanfatta allt utan koncentrera mig på de flesta av dem som talade istället (förutsatt att jag kan tyda mina kråkfötter i anteckningsboken).

Efter några välkomsttal lämnades ordet över till Sir David King. Han ägnade sitt tal åt policy, åtgärder, politik (allt sånt som jag anser en klimatforskare inte bör ägna sig åt) och vad han benämnde ”dangerous climate change”. Vad hans definition var på det kom aldrig fram, men han sa att smältande is är en farlig klimatförändring. Han jämförde också den globala uppvärmningen och dess problematik med hur seismologer åkte till sydostasien under hösten 2004 för att försöka få länderna i regionen att plantera ut en tsunamivarnare samt hur geologer under många årtionden varnat ledningen i New Orleans att förbättra sina skydd mot orkaner (oavsett var det en tidsfråga innan New Orleans skulle bli drabbat av en kraftig orkan). Sir David King gav också ett varnande ord till New Orleans inför framtiden; de bör tänka på hur de bygger eftersom det bara är en tidsfråga innan nästa orkan slår till i området.

John Birks talade och tryckte på hur klimatet konstant är i förändrng i både tid och rum. Han nämnde också att uppfattningen om klimatsystemet hela tiden ersätts med olika paradigmer (enligt Kuhns definition). Talaren efter, Paul Valdes, spann vidare på Birks paradigmteori. Bland annat pratade Valdes om Ruddimans teori, som säger att människan påverkat klimatet åtminstone under de senaste 8000 år sedan – en teori som det finns såväl stöd för och emot. Valdes pratade om en Earth System Model, vilket är en klimatmodell som inkluderar alla aspekter som är påverkande för klimatet. Det skall jämföras med nuvarande klimatmodeller som är förenklade och endast innehåller aspekter som vi tror är avgörande för klimatets utveckling. För att illustrera det hela visades resultat för nederbörden i det gröna Sahara (cirka 8000 år sedan) för olika typer av modeller. En enkel atmosfärsmodell gick inte så värst bra, en kopplad atmosfärs-havsmodell gick bättre om upplösningen i havet var bra. Införandet av vegetation gav ännu bättre resultat, och det är här vi står idag… Men fortfarande kan  modellerna inte återskapa det gröna Sahara som en gång existerade, även om vi är på god väg. Paul Valdes pekade ut tre riktningar inför framtiden; Skapa modeller med högre upplösning, kvantifiera osäkerheterna i modellerna, förbättra kopplingar och mekanismer i modellerna.

Eystein Jansen hade en intressant föreläsning om proxydata från havet. Holocen är känd för att upplevt en kraftig uppvärmning under de första tusen åren av perioden (ca 12-10 000 år sedan), speciellt ju längre norrut man kom. Det finns ett problem med proxydata (åtminstone dem från havet), och det är att de visar olika värmeperioder beroende på vilken proxysort man undersöker. Exempelvis visar data från diatomer och alkenoner de högsta temperaturerna mellan 8000 och 4000 år sedan (varmare än idag), medan forams visar högsta temperaturer mellan 4000 till 2500 år sedan. Dessa typer är dock tillämpliga på olika djup i haven; diatomer och alkenoner visar mer yttemperatur medan forams visar temperaturen under termoklinen. Inte nog med det, proxytypen ger olika säsonger, där yttemperaturen ger sommarsäsongen och temperaturer under termoklinen ger vintertemperatur. Ser vi till yttemperaturerna är dagens temperaturer bland de lägsta under hela holocen, medan djupvattentemperaturerna är ungefär samma som medeltemperaturen för holocen. Idag är de nordiska havens ytvattentemperatur (SST) cirka 1 grad kallare än under 900-talet. Under 1400-talet inträffade en shift och SST sjönk kraftigt (ca 0,5 grader) på bara 30-40 år. Sedan dess har SST successivt ökat och ligger idag i nivå med 1400-talets temperaturer.

Oundvikligen kommer vi in på det här med is. Enligt Jansen har det varit mindre is i norska havet under de senaste 2000 åren jämfört med resten av holocen. Norr om Island däremot var det lite is i början av holocen, men mycket mer is under de senaste 3000 år sedan. För norska havet är temperaturproxyserien passande, medan den inte är det för Island. Detta gör det svårt att avgöra vad som är rätt forcing för isbildning i polarområden.

Michel Crucifix, precis som Valdes, gav en föreläsning om modeller. Den låga upplösningen som finns i modellerna ger felaktigt en stor spridning. Exempel på detta är vegetation, som onekligen är viktigt för klimatsystemet. Den låga upplösningen gör att en viss typ av vegetation sprids över ett större område än vad som egentligen är representatibelt. En annan svårighet när man modellerar holocen är molnigheten. Det är mycket svårt att veta hur molntäcket har sett ut under de senaste 12 000 åren, bortsett från kanske några hundra år bakåt i tiden. Det är därför en stor osäkerhet då molnen också har stor betydelse för klimatets utveckling.

Efter Crucifix byttes ämnet och Jürg Beer fick ordet för att tala om solaktiviteten och dess inverkan på klimatet. Effekten jorden tar emot från solen är stor. Solen varierar sin utskickade effekt med lite olika mekanismer, mestadels interna transporter mellan kärna och yta samt emission till rymden. Mellan solen och jorden finns en annan mekanism som varierar solinstrålningen till jorden – Milankovichcyklerna. Väl på jorden finns det andra faktorer som varierar hur mycket strålning som tas emot, bland annat albedo, växthusgaser, aerosoler och intern variabilitet. Alla dessa faktorer samverkar och ger på ett eller annat sätt olika mängd solstrålning till jordytan. Solfläckar har en stark korrellation med temperaturen på jorden, vilket observerats ett flertal gånger. År 1956 hade fler solfläckar än vad som någonsin noterats, däremot är solaktiviteten fortfarande hög, och är den högsta på 2-3000 år enligt 10Be-isotoper (vilket ger proxydata för kosmisk strålning, vilket i sig är en datakälla för solaktiviteten). Någon korrellation mellan molnbildning och kosmisk strålning, vilket föreslagits, har dock inte hittats, varken på momentan eller fördröjd tidsskala.

Pratar man om sol pratar man lätt också om glaciärer, vilket Beer gjorde som avslutning. Han tog den största glaciären i Alperna, Aletsch, som exempel. Under de senaste 100 åren har glaciären reducerats med 3 kilometer. Men omkring från år 0 till 750 var Aletsch lika stor som idag enligt proxydata. Överlag har Aletsch, precis som alla andra glaciärer fluktuerat väldigt mycket (mellan 750 till idag har den avancerat och dragit sig tillbaka ett tiotal gånger). Ibland har den även vart mindre än idag, vilket senast inträffade för 8000 år sedan. De problem som finns att lösa inför framtiden är enligt Beer: Kvantifiering av solpåverkan, UV-forcing, känsligheten hos klimatsystemet och att separera natrliga variation från antropogen uppvärmning för att göra bättre framtida prognoser. Idag kan vi inte separera de två effekterna.

Bas van Geel fortsatte på ämnet solaktivitet och klimat. Han började med att konstatera att IPCC (2001) konstaterat att kunskapen om solens påverkan på klimatet är mycket låg, samt att de trots allt försökt sig på en kvantifiering av solens påverkan. Ser man till 14C-toppar får man toppar i solaktiviteten vilket ger indikationer på när klimatet vart torrt (det omvända gäller dock inte). I västra Norge kan man studera hur mossor av arten Sphagnum ersatt varandra då klimatet varierat från kallt till varmt till kallt till varmt, vilket kan härledas med 14C-toppar. En minskad solaktivitet ger en smalare hadleycirkulation och förflyttar polarcirkulationen söderut (med andra ord, kallare luft kan lättare förflytta sig söderut).

van Geel pratade vidare en del om olika kulturers påverkan av solaktiviteten. I dagens Holland, norr om Amsterdam, var det relativt tättbefolkat under bronsåldern. I slutet av tidsperioden försvann människorna då området plötsligt blev ett våtland (ca 2700 år sedan). Istället flyttade människorna till kusten. Anledningen var att solaktiviteten minskade. Det började regna mer och de tidigare boningsplatserna dränktes av små sjöar. Termisk kontraktion (i motsats till dagens termiska expansion av havet) gjorde att havsnivån sjönk och exponerade stora ytor där folket istället bosatte sig. Även Skyterna i Asien påverkades. Från att ha levt i ett varmare och grönare klimat blev allt plötsligt torrt (enligt pollendata). Detta stora skifte fick den Skytiska kulturen att falla sönder.

van Geel menar att solen spelat stor roll under historien och att vi ännu inte har en aning om hur stor påverkan solen egentligen har. Möjligen kan modellerna underskatta solens effekt, vilket bör undersökas närmre. Som vid alla andra presentationer fick publiken ställa frågor efteråt. Tidigare hade jag inte reagerat, men det gjorde jag nu. van Geel blev direkt påhoppad av bland annat Ray Bradley och Gavin Schmidt, vilka menade att van Geel tyckte koldioxidutsläpp var bra och inte ville göra något åt dem. Det var, för mig, ganska så bisarra påhopp eftersom van Geel inte någon gång under hela sitt tal nämnt något om koldioxid, han hade ju bara pratat om solen och att den eventuellt kunde vara underskattad. Det är inte att anse koldioxidutsläppen som bra. Bas van Geel svarade iallafall tydligt att han visst tyckte koldioxidutsläppen borde minska, men att solaktiviteten i hans mening förmodligen är underskattad. Det är ingen motsägelse.

I del 2 kommer jag sammanfatta vad Michael Mann, Hugues Goosse, Dirk Verschuren, Martin Claussen och Ray Bradley talade om.

juni 11, 2006

London nästa…

Postat i: Allmänt — by Daniel @ 14:56

Den kommande veckan kommer jag att vara i London och deltaga i HOLIVAR, en konferens om naturlig variabilitet i klimatsystemet under holocen (den nuvarande geologiska tidsåldern). Jag skall försöka skriva ner så mycket som möjligt från konferensen och rapportera det när jag återvänder hem. I övrigt kommer det under sommaren att vara ganska så begränsat med inlägg här på klimatbloggen eftersom jag kommer vara bortrest en hel del, men jag skall försöka skriva när tid ges. Försök att hålla ut!

juni 8, 2006

Lästips – Brian Fagan ”The Little Ice Age”

Postat i: Historia,Klimatperioder,Lästips — by Daniel @ 17:59

Jag är mycket historieintresserad och gillar att sätta händelser i relation till klimat (se exempelvis Vintern som skapade Stormaktssverige eller Töväder räddade Amsterdam). Arkeologer, historiker och klimatforskare har mycket att lära av varandra när det gäller att sätta ihop nya proxydata för användande i exempelvis temperturrekonstruktioner. En av dem som på ett bra sätt lyckas kombinera klimat och historia är arkeologiprofessor (numera emeritus) Brian Fagan från UCSB. För dem som ännu inte känner till Brian Fagan kan jag, trots att den har några år på nacken, rekommendera att läsa hans bok The Little Ice Age – How Climate Made History, 1300 – 1850. Boken fokuserar på Europa, med kortare avstickare till andra kontinenter, och hur vår utveckling formades av den kalla period som varade i drygt 500 år och avslutades för knappt 150 år sedan. Allt mellan den medeltida värmeperioden till dagens uppvärmning diskuteras. Vikingar, torskfiske (vilket jag återkommer till inom en snar framtid), året utan sommar (året var 1816), hungersnöd, glaciärernas frammarsch – tja, allt som kännetecknade lilla istiden sätts i ett större samhälleligt sammanhang. På samma sätt som dagens klimatförändringar kan vara prövande för vårt samhälle idag var dåtidens klimatförändringar minst lika besvärliga för samhället under lilla istiden.

juni 7, 2006

Fosfor är det nya svarta…

Postat i: Östersjön,Ekologi — by Daniel @ 20:45

I flera år har debatten om kväve/fosfor-dynamiken rasat bland Sveriges Östersjöforskare. Länge har synen att kväve vart problemet dominerat tänkandet i såväl politik som forskning. I Sverige har forskningen kring problematiken huvudsakligen kretsat kring systemekologernas syn (speciellt dem i Stockholm). De har envist hävdat att kvävereducering är lösningen till minskade algblomningar. Andra har propagerat för att det är fosfor som är det verkliga problemet. Under lång tid har dock ”kvävefolket”, med regeringens och Naturvårdsverkets stöd, avfärdat att fosfor har någon större avgörande betydelse för problemen. Över tio miljarder kronor har pumpats in i kväverening för att få till stånd en bättre Östersjö, med mindre algblomningar och färre döda bottnar. Tyvärr har det givit väldigt lite resultat, vilket SVT kunde konstatera i våras. Sent om sider insåg Naturvårdsverket att det kanske är dags att tillsätta en internationell panel, som skulle utvärdera om det är kvävet eller fosforn som spelar roll. De kom fram till att fosforn visst spelar roll - större roll än vad vi tidigare trodde. Över en natt vände Naturvårdsverket och började propagera för att fosfor är det nya svarta, och debatten gick från fientlig till mer öppen och konstruktiv.

Under förra året var det en mycket stor och besvärlig algblomning, som skrämde många badande människor. I år verkar det ha gett utslag på turistanstormningen på Gotland enligt en DN-artikel, även om en systemekolog från Stockholm säger att fosforhalten(!) i Östersjön bara är hälften så låg iår jämfört med förra året, varför risken för en lika stor algblomning är liten.

Så det är ju sunt att man ändå numera kör lite mer på samma bana att fosfor verkligen ÄR ett problem och att kväve kanske inte är så avgörande som man tidigare trott. Kan man då få ner fosforhalterna borde rimligtvis algblomningarna blir mindre/färre och syre kan återvända till bottnarna när sådana inflöden sker (vilket på senare tid har skett ganska sällan och i sig gett en ovanligt lång stagnationsperiod med tillhörande bottendöd som följd).

Men sen har vi det där med temperatur igen. I en debattartikel publicerad i Uppsala Nya Tidning för exakt ett år sedan argumenteras det för att temperaturen har stark koppling till de döda bottnarna. Under värmeperioder (kring år 0, under vikingatiden samt idag) kan man i sediment se att primärproduktionen var hög, vilket gav mer organiskt material, som behövdes brytas ned på bottnarna, vilket i sin tur gav syrefria bottnar. Under kalla perioder (exempelvis lilla istiden) var situationen den omvända. Så de syrefria bottnarna verkar både ha med fosfor och temperatur att göra, men vilken är den dominerande drivningen? Det vet vi faktiskt inte… än.

juni 6, 2006

Filmtajm

Postat i: Allmänt — by Daniel @ 18:48

Det är en sak att föra en saklig dialog, det är en helt annan att vinkla vetenskap till något som den egentligen inte är. Att göra det cementerar en polariserad bild och försvårar för forskare att föra en ordentlig diskussion. Competitive Enterprise Institute slår nya rekord med sina två reklamspottar ”Energy” och ”Glaciers”. Via samma sida kan man också hitta en liten finurlig film om Al Gore och hans promoturné för filmen An Inconvenient Truth. Jag har bara sett trailern till filmen, men skulle gärna vilja se hela filmen. Han räds inte för att använda stora ord må jag säga. Tror det kan bli en kul film att se och diskutera tillsammans med mina kollegor en fredagmorgon, så hans film står absolut på min inköpslista.

Lästips – Arktis och uttunning av is

Postat i: Arktis/Antarktis,Lästips — by Daniel @ 11:39

Häromdagen satt jag och ögnade igenom titlarna på publikationer, som min avdelning publicerat i diverse tidskrifter genom åren. En artikel från 2001 publicerad i Geophysical Research Letters fångade min blick med sin intressanta titel: Arctic Sea Ice Thickness Remained Constant During the 1990s. [pdf] Artikeln är skriven av Peter Winsor, som idag sitter hos Woods Hole Oceanographic Institution i USA. För den intresserade kan jag rekommendera att läsa artikeln, om inte annat ger den ytterligare ett perspektiv till den heta debatten om Arktis och isens uttunnande.

Artikelns abstract lyder som följer:

The ice cover of the Arctic Ocean is considered to be a sensitive indicator of global climate change. Recent research, using submarine-based observations, suggests that the Arctic ice cover was thinner in the 1990s compared to an earlier period (1958-1979), and that it continued to decrease in thickness in the 1990s. Here I analyze subsurface ice thickness (draft) of Arctic sea ice from six submarine cruises from 1991 to 1997. This extensive data set shows that there was no trend towards a thinning ice cover during the 1990s. Data from the North Pole shows a slight increase in mean ice thickness, whereas the Beaufort Sea shows a small decrease, none of which are significant. Transects between the two areas from 76N to 90N also show near constant ice thicknesses, with a general spatial decrease from the Pole towards the Beaufort Sea. Combining the present results with those of an earlier study, I conclude that the mean ice thickness has remained on a near-constant level around the North Pole from 1986 to 1997.

Nu skall man komma ihåg att det finns lite olika bud på detta ämne (allt från kraftig uttunning till förtjockning) och att det inte går att läsa enbart en artikel för att hänga med i debatten, men än verkar inget hugget i sten.

juni 1, 2006

Lästips – Orkaner och politik

Postat i: Lästips,Politik/Media,Samhälle — by Daniel @ 18:41

Kevin Vranes skriver idag ett intressant inlägg om den något uppruskade debatten om orkaner i USA. Ämnet är utsatt för het debatt (vilket är en bra sak), speciellt efter Katrinas förödelse förra året (vilket var en mindre bra sak) och den idag påbörjade och förmodade intensiva orkansäsongen (vilket varken är bra eller dåligt). Det skall bli intressant att följa debattens utveckling och se vad forskare i ämnet kan komma att dra för slutsatser om några år när det finns mer kött på benen.

Toni-temat. Create a free website or blog at WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.