Alla som inte tror på bibeln måste vara muslimer. Det bara är så. Visst är en sådan logik helt idiotisk?! Det finns ju ingen som skulle häva ur sig något så korkat. Ändå förekommer det i vårt samhälle i princip dagligen. Då tänker jag på ”klimatbranschen”. Här har vi dock två andra ord; alarmist och contrarian. Det finns rätt mycket exempel och jag tänkte bara enkelt och snabbt gå igenom ett dagsaktuellt här, och göra en egen liten filosofisk utsvävning kring hela fenomenet.
Senast i fredagens Science benämns redan i den första meningen i en artikel av Richard A. Kerr dem som ser en statistisk osäkerhet i troposfärens uppvärmning som contrarians. Det är ett ganska grovt påhopp, speciellt eftersom Kerr i sin lilla artikel ignorerar den vetenskapliga dialogen. Alla vet att om man har ett dataset kan det alltid analyseras utifrån en massa olika infallsvinklar, som alla ger olika resultat. Så har också gjorts det aktuella datasetet, vilket är ett dataset med mätningar från satellit av troposfärens temperatur från 1979 och framåt. Vissa har kommit till slutsatsen att uppvärmningen i atmosfären är markant mycket lägre än uppvärmningen vid jordytan, andra har kommit fram till att uppvärmningen i princip är densamma både i atmosfär och vid jordyta. I förra veckan konstaterade en rapport att troposfären visst värms upp i samma takt som jordytan. Det är mycket möjligt att det är sant, jag är inte insatt i det ämnet och lämnar det till dem som kan det. Jag är ändå rätt säker på att alla klimatforskare inte håller med om den bilden, utan får andra resultat utifrån sina beräkningar. Skall man då kalla dem för contrarians, vilket Kerr gör? Eller skall man välkomna deras resultat och diskutera dem utifrån vad vi har, även om vi har en annan bild klart för oss just nu? Det mest bisarra i hela situationen är dock att man nu nöjer sig med rapportens svar som det slutgiltiga eftersom klimatmodellerna visar cirka samma som de resultat rapporten konstaterar! Hädanefter kommer alltså alla andra resultat, som går stick i stäv med detta nu etablerade resultatet, avfärdas med motiveringen att klimatmodellerna inte stämmer överens med det. Men låt mig djärvt påstå att man däremot anammar ett nytt resultat, som skulle visa på större uppvärmning än vi tidigare trott, om de matematiska analyserna visar det TROTS att klimatmodellerna INTE visar sådan markant värmning. En spekulation kanske, men högst trovärdig. Att se till osäkerheter i ett så varierande system som atmosfären, även om det visar samma trend som uppvärmningen vid jordytan, betyder inte att man är contrarian eller inte bör tas på allvar. Jag har nog sagt det förr, men det bör sägas igen; forskning är ett samtal där olika uppfattningar kommer till tals och debatteras. Utifrån detta utvecklas vår kunskap åt nya håll. Det är ju det som är så spännande, att det alltid finns olika synsätt på samma sak. Vill någon kalla det för contrariaism, vilket Kerr ju uppenbarligen gör i och med sitt ordval, förbehåller jag mig rätten att kalla honom för alarmist – ett ord som säkerligen Kerr själv inte bekänner sig till.
Richard Kerrs uttalande blir än mer intressanta när jag ser vem, eller vilka, som är författare bakom den rapport som kom i förra veckan och konstaterar att atmosfär och landyta värms upp lika snabbt. Den ansvarige personen för satellitmätningarna är John Christy vid universitetet i Huntsville, Alabama, USA. Han menar, trots att data visar på samma trend i atmosfär och landyta, att det är mycket svårt att koppla uppvärmningen till i huvudsak mänskliga faktorer, eftersom uppvärmningen i atmosfären är mycket snabbare på norra halvklotet än på södra trots att koldioxiden är jämt fördelad över hela klotet. Är då Christy en contrarian enligt Kerr?
Kerr försöker felaktigt göra politiska poäng av påståendet att contrarians inte tror på att atmosfären värmts upp under de sista 100 åren genom att även bunta ihop all skeptiker i contrarian-uttrycket. Det är ungefär lika infantilt som att säga att de som inte tror på bibeln är muslimer. Generalisering i högsta grad skulle jag vilja kalla det, följt av ökad polarisering och smutskastning i debatten, något som inte alls hör hemma där.
Så hur skall man då bena ut begreppen? Det finns väl lika många förklaringar som människor, men jag kan ju berätta hur jag ser på begreppen lite förenklat: Om någon inte kan tänka i banor om naturliga variationer och/eller försöker utmåla en annalkande domedag anser jag att denne bör kunna ses som en alarmist eftersom denne isåfall skyller alla händelser på människan. Om någon däremot förnekar att jordytan värmts upp under de senaste 100 åren anser jag att denne kan kallas för contrarian. Såpass mycket data har vi ändå för att påvisa att det verkligen har skett en uppvärmning. Däremot kan enskilda stationer visa en nedkylning eller ingen trend alls. Mellan dessa två extremer finns det jag skulle vilja benämna för en eller annan form av skeptiker. Gränszonen är däremot väldigt diffus och svårdefinierbar. Dessvärre har skeptikeruttrycket missbrukats i debatten och fått en negativ klang, trots att det borde vara, och är, ett helt neutralt begrepp.
Att vara skeptiker är enligt min mening en sundare hållning eftersom man inte tvingar in sig själv i en viss dogm utan kan se ett problem utifrån flera olika synvinklar. Man letar alltså inte efter en teori som passar just sin egna uppfattning utan kan förmå sig att ändra uppfattning allt eftersom tiden går. Att inte vara skeptiker utan bara svälja saker för vad de är, eller bara ignorera dem, utan att kritiskt granska argumenten är onyttigt. Vad händer då med den egna tankekraften och vilja att förstå naturen som den är eller inte är? Det absolut stora flertalet klimatforskare befinner sig i en ”mittenfåra” där man inte kan säga hur stor del av klimatförändringarna som är mänskliga eller naturliga. Dessa kallar sig normalt inte för skeptiker, och inte heller jag kallar mig för det, utan är snarare neutrala. Det uppfattas av dem med alarmistiska tendenser som skepsism (med betoning på negativ) och av contrarians som alarmistiskt – och det är ur det synsättet som debatten idag förs i media och av politiker och opinionsbildare. Men varför envisas med att säga att saker är på ett visst sätt när vi faktiskt inte vet att saker är på ett visst sätt? Då är det bättre att fortsätta fundera ett tag till. Att vara en skeptiker betyder inte att man exempelvis avfärdar IPCCs slutsatser. Däremot kan man ha vissa invädningar mot delar av rapporten, men det betyder absolut inte att man kastar hela organisationen i soptunnan. Att vara skeptiker betyder inte heller att man ställer sig på industrilobbyns sida, eller att man tycker det är okej att köra bensinslukande bilar eller ens att man ställer upp på Bushadministrationens klimatpolitik. Men sådana myter sprids gärna av alarmister och florerar i media och hos en del politiker. Den enda slutsatsen man kan dra är att debatten utanför forskarkretsar blivit extremt polariserad och alla som inte är bokstavstrogna bibeltolkare blev helt plötsligt muslimer. Det är trist, för världen är mer diversifierad än så.
För att avsluta med lite ord från Richard S. Lindzen:
[I]f somebody says you should take jelly beans for cancer and you say that’s stupid, and he says, well can you suggest something else and you say, no, does that mean you have to go with jelly beans?
UPPDATERING: Se också hur journalisten Laurie David i sin blogg går till hårt angrepp mot klimatforskare Patrick Michaels. Läs hans svar här. När skall journalister lära sig???
