Klimatbloggen

mars 3, 2006

Töväder räddade Amsterdam

Postat i: Historia,Klimatperioder,Temperaturer — by Daniel @ 13:35

Det är inte bara Sverige som fått oväntad hjälp från förändrat vinterväder. Amsterdam har också fått det. Jag tänkte skriva en berättelse om vintern 1673.

Amsterdam var under 1600-talet världens viktigaste stad och hamn. Hit kom spannmål och timmer från nordeuropa för att säljas till sydeuropa. Samtidigt kom salt, vin, textilier och konst från syd- och centraleuropa för att säljas till nordeuropa. Varorna transporterades fram och tillbaka inte allt för sällan med nederländska skepp. Av denna anledning hade Nederländerna förmodligen världens mest starka militära flotta.

I Frankrike fanns kung Ludvig XIV, även känd som Solkungen. Han tyckte att Amsterdam skulle passa fint in i det franska riket, alltså hade han planer på att invadera. Han kände dock till att nederländerna hade en stark flotta och att ett anfall från havet inte var att tänka på. Han kände också till att den nederländska armén på land var kraftigt eftersatt och försummad sedan lång tid tillbaka. Här såg Ludvig XVI sin chans. Snart hade den franske kungen skrivit under hemliga avtal mot Nederländerna med såväl England som ärkebiskopen i Köln och biskopen i Münster.

Kriget bröt ut under första halvåret 1672. Från de angripande makterna kom en armé på 150 000 man medan Nederländerna bara hade en tiondel så stor armé att försvara landet med. Läget såg inte bra ut för Nederländerna. Stad efter stad föll utan några som helst problem för fransmännen och de andra angriparna. I desperation gjorde man något som närmst skulle kunna sammanliknas med den brända jordens taktik från Sovjetunionen 250 år senare. Man började runt om i Nederländerna att spräcka alla barriärer mot havet som gick. Ganska snart hade stora områden svämmats över (som bekant ligger stora delar av Nederländerna under havsytan), med tyngdpunkten kring Amsterdam.

I juli 1672 hade fransmännen tagit Utrecht i besittning. Från Utrecht till Amsterdam är det cirka 35 kilometer, men 20 kilometer av dessa utgjordes nu av översvämmade sumpiga och leriga områden. Ludvig XIV kände att han inte ville riskera att gå ut i dessa marker utan ville vänta tills vintern kom och markerna frös till. Han hade inte bråttom, Amsterdam låg ändå som en isolerad ö ute i träskmarkerna och kunde inte försvinna.

Mycket riktigt, Ludvig XIV väntade fram till vintern innan han bestämde sig för att fortsätta invasionen. Svår frost kom kring den 13:e december. Den 17:e december hade markerna frusit till och det gick nu att transportera hästar, vagnar och fotfolk över isarna. Det tog ett tag för fransmännen att börja vandra och inte förren den 27:e december 1672 gick de första soldaterna ut på de tillfrysta markerna. Detta skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.

Den 28:e december 1672, alltså ett dygn efter invasionstrupperna börjat vandra mot Amsterdam från Utrecht, slog vädret om från frost till ett mycket starkt töväder. Isen under fransmännens fötter började smälta. Panik spred sig. Angriparna började rusa tillbaka mot Utrecht, som ju var på torr mark. De flesta klarade att ta sig tillbaka, men många soldater drunknade i vattnet, leran eller frös ihjäl (även om det var töväder betydde det inte att man klarar sig länge ute i kylan med helt våta kläder på).

Hela januari månad fortsatte vara töväder medan det i februari kom en kort frostperiod. Men Ludvig XIV hade redan gett upp planerna på att invadera Amsterdam, mycket tack vare den svenske ambassadören till Frankrike, som på Sveriges vägnar bad Ludvig XIV att dra sig tillbaka. Sverige var ju på denna tiden en stormakt och ett land att hålla sig vän med. På vägen tillbaka mot Frankrike intog Ludvig XIV istället Maastricht och nöjde sig med det bytet.

Nu kanske någon inte riktigt förstår vad denna händelse, eller den förgående texten om vintern 1658 har med klimatforskning att göra. Det är egentligen ganska enkelt. För att förstå klimat måste vi studera de observationer vi har under de senaste cirka 100 åren. Det är inte så mycket data egentligen att dra slutsatser av. Speciellt inte då naturliga storskaliga förändringar ofta händer på cykler av 60 år eller mer. Därför måste vi studera klimat och dess förändringar också utifrån historiska händelser. På så sätt kan vi få en bild av hur vädret, och i förlängningen klimatet, var på den tiden. När klimatmodeller körs eller klimatrekonstruktioner görs måste dessa valideras mot riktiga data, även från den tid då vi faktiskt inte har absoluta siffror i form av dataserier. Här kommer historiska händelser in. Kan man få sina modeller och/eller rekonstruktioner att stämma bra överens med dem kan man åtminstone anta att bärkraften och giltligheten bakom resultaten ökar. Tyvärr är detta ett starkt förbisett område inom klimatforskning.

About these ads
TrackBack URI

Toni-temat. Create a free website or blog at WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: